– Vi älskar ljuset här på Gärdet och att bo i en riktig funkisfastighet. Vi skulle aldrig kunna tänka oss att flytta ner till stenstaden, säger Björn Thulin.

Josef Frank, en av tidens stilbildare bodde här uppe. Funktionalismens arkitektur ger det ljus och den luft som både Eva och Björn Thulin älskar.

– Ljuset innebär fri tillgång till serotoninhöjare. Här råder sommarkänsla året om, säger Eva.

Fastigheten byggdes 1939. I Evas och Björns våning bodde sex personer under kriget. Föräldrarna hade sovrummet, de två barnen matsalen, mormor sov i vardagsrummet på den plats där schäslongen står i dag och hembiträdet hade en säng som knappast kan ha varit i fullängd, i hallen.

Evas tidigare ungkarlslya låg i samma fastighet och strax innan hon och Björn träffades flyttade hon till denna lite större våning.

–  Det är en perfekt storlek för två personer. Och Björn har sin ateljé i samma hus. Där kan vi också ha lite större fester ibland, säger Eva.

Paret har mycket konst och för att framhäva verken är väggarna vitmålade och all textil går i grundfärgerna rött, grönt och gult och blått. Atmosfären påminner om en liten elegant herrgård, trots att våningen ligger mitt i stan.

– Men vi vägrar ha kristallkrona. Det måste skapas kontraster för att det inte ska bli förutsägbart, konventionellt och trist. Det får inte bli stelt och opersonligt. Vi har inte heller något från tiden då huset byggdes. Det gäller att ha glimten i ögat och få till en knorr som gör att hemmet känns levande och inte blir tråkigt, säger Eva.

Eva och Björn följer inga trender. De letar konstant, med öppen blick, efter föremål ­eller möbler som kan passa in. Kvalitetskravet ruckar de inte på.

– Slit och släng är inte vår grej. Även om vi aldrig köper något riktigt kostsamt är det ­alltid kvalitet. Vi hittar stuvbitar av de bästa tygerna, fyndar andrasortering och på marknader utomlands, men bara det vi verkligen vill ha. Och vi är intresserade båda två.

Trots att den lilla lägenheten enbart är 64 kvadratmeter ryms här oändligt mycket möjligheter och vackra ting. En del arvegods har tillkommit genom åren.

– Vi lever efter filosofin en sak in, en sak ut. Varje kvadratmeter utnyttjas på bästa vis. Och ändå finns här luft och golvyta, säger Eva.

Köket är minimalt. Här skulle ju ingen mat egentligen lagas, eftersom restaurangen i bottenplanet försåg alla hushåll med måltider som sändes upp med mathissen.

En hel vägg i matsalen är täckt av välfyllda bokhyllor. För att få plats med alla nytillskott säljer de varje år av lite böcker på Världens längsta bokbord, som Eva var med om att köra igång. Det litterära inslaget i hemmet är viktigt för både Eva och Björn. Det, tillsammans med konst och musik berikar hemmet, ger näring åt själen och är en inspirationskälla varje dag. Vart man än vänder blicken finns vackra stilleben att vila ögonen på.

– Vi reser alltid med i stort sett tom resväska för att kunna få med oss vackra saker vi hittar i andra länder. Mattor, keramik, vackra ting, berättar Björn.

Konsten på väggarna stammar mestadels från Evas fars farföräldrar, Johan Åkerlund och Pauline Neumüller. Dessa båda levde under 1880-talet konstnärsliv i Paris, gifte sig så småningom och flyttade hem till Sverige.

– Vi vill skapa utrymme, rum för själen, en vacker omgivning att vila ögonen på för att må bra. Vi har ett stort umgänge och ofta gäster, men ibland ligger vi bara på varsin soffa och lyssnar på vacker musik och njuter, säger Eva.

Möblemanget är lätt. Trots att här både finns ett hundra miljoner år gammalt fossil från Brasilien och hypermoderna stolar designade Philippe Starck. Tidlöshet är ett ledord för Eva och Björn och tillsammans med kvalitetstänkande och tränade ögon har de här skapat en riktig oas för själslig ro.

– A thing of beauty is a joy forever, säger Björn med stor övertygelse.