Lisa och Andreas Ullenius hade precis hunnit inreda sin lägenhet som de ville att den skulle vara, med vitmålade väggar, slipade trägolv och bara utvalda älskade saker, när de fick barn. Och eftersom de tycker så mycket om sin bostad, valde de att bo kvar i den lilla trean på Söder i Stockholm trots att det skulle bli lite trångt. När barnen föddes fick det gamla arbetsrummet reduceras till en bärbar dator, och bli barnrum i stället. Men i övrigt har familjen inte gjort några större förändringar i boendet. Lägenheten är fortfarande vit, sparsamt inredd och utstrålar lugn i såväl stort som smått. Tack vare flera rejäla klädkammare, skänkar och skåp, så kan det mesta plockas undan när det behövs. Förutom i barnens rum förstås, där det är färg och leklust som gäller.

Att växa till en flerbarnsfamilj har naturligtvis påverkat vardagslivet.

– Vi lagar betydligt mindre mat hemma nu. Vi älskar mat, men i veckorna har vi inte tid att stå timmar i köket, säger Lisa.

Barnen ska nattas och få några sköna stunder med föräldrarna. I stället har Lisa och Andreas hittat en bra lösning genom att oftare åka till sitt lantställe, där de lagar massor av mat och bara tar det lugnt.

I stan är det ordning och reda, på landet friare tyglar. Det är som om familjen har två olika teman i sina två hem. Landet står för äldre saker, typ loppisgrejer i en salig blandning. Där får allt vara avslappnat och kravlöst.

– Hemma i stan måste det vara ordning, både estetiskt och funktionellt, för att vardagen ska fungera. Men kanske börjar det smyga in lite romantiska vibbar i inredningen hemma också, säger Lisa.

Så småningom kommer familjen att flytta till större.

– Då hoppas vi kunna ta ut svängarna mer. Kanske är det lite tidens anda, men vi börjar upptäcka charmen med gamla fina saker. Att de har patina gör dem personliga och förlåtande, vilket är toppen när man har små barn. Jag tycker också att det är sympatiskt att återanvända och inte bara köpa nytt.

Både Lisa och Andreas har kreativa yrken med fokus på inredning och design. Lisa med inriktning på mönsterdesign, Andreas med reklam. I frågor som rör det egna hemmets inredning har de hittat en gemensam linje. Genomgående blandas ärvda möbler och ting med egna inköp.

– Jag har till exempel ärvt Eero Saarinens Tulipbord, som Ivan har som lekbord nu. Andra vintagemöbler har vi fyndat på Blocket eller köpt på loppis.

Ett av Lisas och Andreas favoritställen som de besöker varje år är en antikbutik i Värmland. Den ligger mitt ute i skogen, i en gammal skolbyggnad, och är proppfull med antik­viteter. Där har de gjort en del fynd, som den gröna soffan i barnens rum – som var den första möbel som köptes till lägenheten. Den är form­given av Børge Mogensen och får fungera som extrasäng.

På familjens bildvägg hänger bland annat en broderad tavla av Lisas farmor.

– Det känns skönt att ha saker med vår egen historia hemma. Mycket är också presenter, som Stig Lindbergs Salixkoppar, som vi fick i julklapp av Andreas moster. Annat har vi köpt av vänner och bekanta, till exempel det fantastiska fotot från Louise Bourgeois ateljé taget av Mathias Johansson. Det är viktigt att ha en relation till tingen.

Och det mesta är fortfarande intakt, även om det händer att föräldrarna i ögon­vrån ser Edith hälla ut sin välling över Eamesbordet, samtidigt som Ivan går igång med tuschpennorna på Tulipbordet, men det må vara hänt.

– Inredningen är inte livsviktig, säger Lisa och Andreas.

– Det är mer ett intresse. Vi gillar fina saker, och tycker det är roligt att hitta rätt, vilket är en pågående process som kommer att fortgå över tid. Men när man har småbarn gör man familjen en tjänst om man höjer tolerans­nivån. Om något får en skada så ser vi det som en årsring i stället för en katastrof. Och visst går det att ha en vit soffa. Se bara till att klädseln är tvättbar i maskin.