Det är som att kliva in i ett stort pepparkakshus hemma hos familjen Hellström i Storängen, Nacka. Här bor Ulrika Hellström med maken Mats och döttrarna Elin och Kristina. Huset är byggt i jugendstil, vilket märks på den tidstypiska mörka fasaden och de få fönstren mot norr. På södersidan däremot är fönstren stora och huset badar i solljus. Här finns också en veranda som vetter mot den stora trädgården, ett torn och två små balkonger.

De två separata ingångarna avslöjar att husets tidigaste ägare var en familj i samhällets övre skikt. En ingång är nämligen avsedd för herrskap och en annan för tjänstefolk. Denna klassuppdelning är tydlig även i resten av huset. Det finns två separata trappor, varav en pigtrappa upp till övervåningarna, separata toaletter och så det lilla pigrummet högst upp som nu tjänar som tonårslya åt dottern Elin.

– Vi vet ganska lite om vem som byggde huset, det vi vet är att han var tingsnotarie och hette Schönauer. Det kom fram lite olika detaljer vid renoveringarna som till exempel hur rummen var tapetserade. Det är ett mystiskt hus med härlig stämning. Som tur är har vi inte känt av några spöken, säger Ulrika och ler.

Möblerna i matrummet är i gustaviansk stil, de generösa gardinprydda fönstren släpper in solljuset och får porslinet på matbordet att blänka till. Här på den nedersta våningen finns förutom köket och matsalen även salongen där man förr drack te, ett så kallat blomrum samt det kombinerade tv- och arbetsrummet som tidigare var bibliotek.

Att det numera bor en hemstajlist i huset är tydligt. Det är fixat och iordninggjort, färska blommor pryder borden och småkakor tynger faten. Dukarna är vita och strukna och den ovanligt starka morgonsolen avslöjar att fönstren är nyputsade och så även de många speglarna. Det är olika nyanser av grönt, vitt, beige och silver. Ulrika kallar ordningen en yrkesskada.

– Jag tycker om att ändra hemma, fixa och plocka. Det blir så, jag har ju det som jobb och älskar det, säger hon.

Ulrika och systern Maria är uppvuxna med en mamma, vars stora passion var och är inredning, särskilt i amerikansk stil. Det lästes alla slags inredningstidningar i barndomshemmet. Några har Ulrika sparat, den äldsta är från 1970-talet. Mammans intresse har smittat av sig på döttrarna.

– Många av idéerna här hemma kommer också från tiden då jag bodde i London för många år sedan. Det viktigaste för mig är att jag själv trivs och att färg och form harmonierar. Det behöver inte vara trendigt, eller klassiskt. Det är kul att bryta av mot den svenska ”vita-väggar-normen”. Här finns inte en enda vit vägg. Jag tror att människan påverkas positivt av färg, säger Ulrika.

De många trapporna, gångarna och små krypinen uppskattas av husets barn. Döttrarna Elin och Kristina har bosatt sig i rummen högst upp. Yngsta dottern Kristinas rum är genomgående i rosa, i mitten finns en vit gammal säng som Ulrika hittade på auktion. På väggarna hänger flera tavlor med återkommande Alice i underlandet-tema. Det visar sig vara gamla, antika tapeter som blottades då Ulrika renoverade rummet.

– Det var väldigt spännande att hitta en helt intakt tapet under den gamla. Huset är ju från tiden då sagan var mycket populär. Att behålla hela rummet med den lite nervöst plottriga tapeten hade blivit för mycket. I stället ramade vi in delar och resten målades om.

Nu liknar de vackra tavlor med en flicka, en drottning och en märklig kanin som motiv.

Varje rum i huset har en tillhörande kakelugn, men de används sällan. I de öppna spisarna på nedervåningen tänds det däremot brasor under vinterhalvåret.

Jugendstilen trogen har huset hjärtan som tema och dessa detaljer finns i trappräcket, i dörrspeglarna och över huvud­ingången. Hjärttemat har Ulrika och Mats tagit upp och upprepat i den nybyggda bokhyllan i vardagsrummet där små hjärtan är inristade.

Om hon ska tipsa om en sak då det gäller inredning så är det att våga ha färg i hemmet.

– Det behöver inte vara starka nyanser. Bygg sedan på hela rummets upplevelse med gardiner och belysning utifrån den valda färgen, säger Ulrika.