Trots kalla januari är Elina Lehtimäkis ljusa takvåning i Hammarby sjöstad fylld av sommar. Man översvämmas av klarturkosa, rosa och gröna pasteller då man kliver över den vita tröskeln. Köket, vardagsrummet och sovrummet ryms på 48 kvadratmeter i öppen planlösning. Sovplatsen döljs med en snidad träskärm, det helvita golvet och de stora panoramafönstren mot terrassen tillför rymd och öppenhet.

Doften av Indien är påtaglig och det beror inte bara på den tända rökelsen. Det är härifrån hon importerar alla vackra ­ föremål till sitt hem och sin butik, Turquoise i Stockholm. Hemmet är fyllt av lagom slitna stolar, sidensaris, blommiga överkast, antika kakelplattor och mystiska gudabilder. Samtidigt får man en känsla av att vara i ett exklusivt penthouse i New York. Det är en mix av avslappnad bohem och elegant storstad. En stil kallad shabby eller hippie chic som Elina har anammat in i minsta detalj.

– Jag älskar New York och serien Sex and the City, speciellt rollfiguren Carrie och hennes stil. Men Indien är mitt andra hem och dit åker jag med jämna mellanrum, säger hon.

Samtidigt som Elina tycker om den exotiska stilen undviker hon att bli för etnisk. Tunga jordfärger saknas helt i hennes kläder, hem och butik.

– Jag avskyr brunt, grått och terrakotta. I hela mitt liv har jag omgett mig av pasteller och blommiga mönster. Jag kan inte tänka mig att leva utan det, säger hon och skär upp en mogen indisk mango.

Det var mest dofterna, människorna men framför allt färgerna Elina förtrollades av då hon för första gången kom till Indien för tio år sedan. Mötet blev så starkt att Elina beslutade sig för att någon gång flytta dit. När hon lite senare fick jobb som inköpare och produktutvecklare för ett större svenskt företag, blev flytten möjlig. New Delhi blev hennes hem under två år. Efter att ha återvänt till Sverige för fem år sedan, sade hon upp sig och startade butiken.

– Jag har alltid velat vara egen företagare och jag har en enorm entusiasm. Men jag hade aldrig kunnat genomföra mina idéer om jag hade varit kvar på mitt gamla jobb, säger hon.

Elina märkte hur många av vännerna hemma i Sverige var sugna på den stil hon hade skaffat sig i Indien. De suckade, gav komplimanger, beundrade och skrev önskelistor då hon åter reste iväg.

– Jag upptäckte att många ville ha mina saker, även de kläder jag hade på mig. Varför skulle jag inte utnyttja det? Stil handlar om att vara säker på vad man tycker om. Jag vet exakt vad jag gillar och vad jag inte gillar. Det är osäkerhet som skapar obalans. Det gäller såväl i inredning som i livet, säger Elina.

Hennes magkänsla visade sig stämma. Butiken, med handplockade kläder och möbler, har blivit en framgång. Det mesta prövar hon först hemma i sin lilla lägenhet. Hon säljer endast sådant hon själv vill ha. Inspiration får hon främst genom att besöka indiska marknader och genom att bo i privata hem hos sina vänner i Indien.

– Det här bordet har min indiske möbelleverantör specialplockat åt mig. Kakelplattorna i köket används vanligtvis som detaljer i möbelsmyckning. Ingen har förut kommit på att använda dem som kökskakel. Men pinnstolarna är min morfars från Finland. Att det blev en takvåning i Hammarby berodde på att Elina efter hemkomsten saknade den internationella miljö hon var van vid från Delhi. Hon menar att sjöstaden andas nytänkande och har en uppfriskande, kontinental känsla.

– Jag känner mig fri här, det är nästan som att bo utomlands. Jag har nära till himlen och framför allt vattnet. Många anser sjöstaden vara ett trist och ocharmigt område, men jag håller inte med. Det bor en intressant mix av alla slags människor här, säger hon.

Det märks att Elina är passionerat intresserad av inredning, de böcker och tidningar som finns i hemmet handlar alla om dekoration och stil. Designern Tricia Guild är favoriten. Hon läser allt hon kommer över, men även om inredningstrenderna förändras är hon själv trogen hippie chic-stilen.

– Jag har försökt att komma ifrån den här stilen genom att flytta ihop med min minimalistiske pojkvän som bor här mittemot. Men det har bara inte gått. Jag blir deprimerad av annan inredning, särskilt den strama svenskt grå-vita. Jag måste ha blommor, turkos och rosa. Det är glädje, passion och sommar för mig. Därför var jag tvungen att flytta tillbaka. Nu mår jag mycket bättre, vi får väl se om vi kan kompromissa. Han gillar i alla fall det här skåpet i hallen, det ger mig lite hopp.