Det vilar ett behagligt lugn i Helene Larssons våning, och det är svårt att ta till sig att den ligger mitt i det kreativa kaos som utgör Serbiens huvudstad Belgrad. Det enda som hörs genom den öppna balkongdörren är småfåglarnas kvitter på bakgården blandat med svagt porslinsskrammel och dova röster från grannarna.

Helene Larsson, en av Sveriges åtta kulturattachéer runt om i världen, har bott i Belgrad i drygt tre år och hennes hem används inte bara som bostad utan även som plats för bjudningar av alla de slag, både för vänner och samarbetspartners.

– Det är avgörande för mig att ha en kreativ lägenhet där jag kan hålla salonger för svenska och serbiska kollegor, och se till att människor möts. Och kulturlivet har verkligen exploderat de senaste åren, det händer så mycket spännande, säger hon.

Helene letade länge efter den perfekta bostaden. Efter 41 visningar runt om i staden dök denna upp och fick henne på fall.

– Rymden är påtaglig, och det finns en atmosfär av kreativitet som jag gillar, säger hon och blickar ut genom ett vardagsrumsfönster där stadsdelen som kallas Nya Belgrad visar upp sig på andra sidan om floden Sava.

Det är avgörande för mig att ha en kreativ lägenhet där jag kan hålla salonger för svenska och serbiska kollegor.

Helene bor nästan högst upp i det gamla huset, byggt strax efter första världskriget, där det ryms två sov- och gästrum. Köket är funktionellt och litet, men tillräckligt stort för att Helene, som är utbildad kock, ska kunna laga företrädesvis goda soppor till sina middagar.

Matsalen och vardagsrummet går i ett och tar för sig rejält utrymmesmässigt. Innertaket togs bort av tidigare hyresgäster, och synliggjorde de råa, gråa betonggjutna takstolarna som skänker rummen en speciell karaktär.

Takhöjden på cirka fyra meter gör också sitt till, liksom de höga fönstren genom vilka man ser både tinnar och torn på huskropparna utanför. Helene har medvetet möblerat sparsamt för att ha sina planerade möten och bjudningar med många gäster.

– Utrymme och konst är en förutsättning för kreativitet. Ett stort matbord behövs, liksom stora öppna ytor. Här finns gott om plats för mingel, jag har haft 50 personer som har minglat och druckit vin här utan problem, säger hon.

Helene har rest jorden runt ”ett par varv” och varit bosatt i såväl Åre som Stockholm, Helsingborg, Göteborg och Schweiz. Hennes hem i Belgrad är nu ett hopkok av alla de tidigare.

– Inredning har alltid intresserat mig men jag är aldrig trogen någon speciell stil. Jag inreder i stället med saker som ligger mig varmt om hjärtat, sådant som har en historia. Allt utom soffan är sådant jag hade med mig från Sverige och tidigare hem.

Konst – i alla dess former – tar stor plats hemma hos Helene, både prydligt upphängd med riktad belysning, enkelt lutad mot en vägg, på ett snöre i hallen eller som en installation i en fönsternisch.

– Jag är känslig för hur miljön runt omkring mig ser ut, är den för tillrättalagd förlorar jag känslan för möjligheter, säger hon och avbryter för att svara på ännu ett samtal i mobilen varefter hon ursäktande även tar itu med några brådskande mejl.

Arbetsveckorna når upp till 60 timmar eller mer. Dagarna är fyllda av möten, förberedelser, vernissage, representationer, salonger, middagar och andra sammankomster.

Hennes välbelamrade skrivbord i ena hörnet av vardagsrummet vittnar också om mycket arbete, liksom den stora samlingen av post it-lappar som sitter fastklistrade på glasdörrarna in till sovrummet. Lapparna är en summering över allt Helene deltagit i under åren som kulturattaché.

– Jag är en visuell människa som måste se för att förstå, säger hon.

Våningen har gott om färgglada inslag, både på textilier och på andra inredningsdetaljer, även konsten, något som bidrar till den lekfulla kreativa stämningen.

– Lek influerar mig mycket. Man ska inte ta saker på så stort allvar, det måste finnas humor också. Och även diplomatvärlden behöver det lekfulla, säger hon innan hon samlar ihop sina pinaler och ger sig ut i Belgradvimlet för nya jobbäventyr.