Ta en promenad längs holmarnas stränder

Malin Holmström

När man promenerar över bron från Skeppsholmen till lilla Kastellholmen får man en rejäl dos skärgårdskänsla. Vatten och båtar, låga hus och yppig grönska. Utsikten är otrolig: Gamla stan, Slussen, Katarinahissen, Fotografiska museet, Söders höjder.

I den här svåröverträffade miljön bor Malin Holmström i ett gult trähus med skiftande historia. Här har till exempel en gång varit kolerasjukhus. I dag innehåller huset åtta lägenheter, alla med tillgång till trädgården bakom. Malin bor i en fyrarummare på cirka 100 kvadratmeter. De första femton åren bodde hon tillsammans med sin dåvarande man, hans son och de två gemensamma döttrarna i en trerummare här i huset. Det var trångt, minns hon, men ungarna hade hela trädgården att leka i.

–De var jämt ute. När de var små var regeln att de inte fick gå längre bort från huset än att de kunde se ytterdörren. Barnen gick i skola i Gamla stan och hade ofta kompisar med sig hem. Vi döpte om ön till Kastrullholmen för att så många kom hem och åt hos oss. Jag kände mig alltid så lycklig över att barnen kunde vara ute och leka medan jag kunde göra andra saker och ändå ha dem under uppsikt. Föräldrar i stan måste ju oftast gå till en park och sitta där medan barnen leker, säger Malin.

För tio år sedan renoverades villan. Tre lägenheter försvann och hon fick mer utrymme. Köken från två grannlägenheter plus Malins gamla kök förvandlades till rum i hennes lägenhet och det gamla vardagsrummet blev nytt kök. Allt blåstes ut, nya fönster sattes in men de gamla vackra trägolven och dubbeldörrarna behölls. Bara i köket lade man nytt golv, också det i trä.

– Jag brukar säga att jag bor i fyra kök och rum, säger Malin.

Hon hade länge drömt om att få bo i en fyrarummare så att flickorna kunde få egna rum och nu blev det så. Under renoveringen var alla i huset evakuerade och Malin fick bo i huset bredvid under tio månader.

Fyra fönster, två i vardagsrummet, och två i sovrummen, vetter ut mot Saltsjön. Ljus och vattenblänk ger en skön atmosfär åt rummen. Då och då stävar en Djurgårdsfärja eller bogserbåt förbi. Det märks att Malins arbete med leksaksföretaget inspirerar, här finns mycket att titta på. Porslinshundar, en samling gamla fina träleksaker på hjul, dockor, tavlor, ett bord som ser ut som en del av en hjort, en vit gris. Malin hittar många roliga saker på mässor ute i Europa som hon besöker i jobbet. Möblerna är en skön blandning av arvegods och nyinköpta möbler. Svarta katten Vilda snusar sött lite varstans.

– Just nu håller jag på att förvandla ett av flickornas rum till arbetsrum, berättar Malin. Båda har flyttat hemifrån och det känns onekligen lyxigt att bo ensam i en så pass stor lägenhet. Men faktum är att vi ofta är många här. Min särbo har sju barn och mina döttrar kommer ofta hem. När hela gänget är samlas kring matbordet är vi 19 personer.

En dröm Malin hade före renoveringen var att få ett riktigt stort lantkök. Nu har hon ett ganska stort rektangulärt kök. En skåpvägg där även kyl och frys ingår tar bort en hel del yta. Ärvda stolar matchar fint. Två fönster vetter ut mot trädgården, i fonden syns det vackra tegelkastellet med sitt karaktäristiska torn.

Kastellholmens bebyggelse består av några bostadshus och magasinsbyggnader. Vid bron till Skeppsholmen ligger ett udda tegelhus med ett litet torn. Det ser ut som ett pyttelitet sagoslott och kallas Skridsko­paviljongen. I dag finns här kontor och en festvåning. Det är inte många turister som hittar hit, de flesta stannar på Skeppsholmen med dess museer och restauranger.

– Ibland dyker det upp folk på förstutrappan och frågar om de får sitta i trädgården och äta sin matsäck, säger Malin. Och det är klart att de får. I den här miljön måste man bara vara generös. Att bo på Kastellholmen är som att bo på landet. Kommer det förbi en bil tittar jag genast ut genom fönstret för att se vem det är.