Utsikten är spektakulär, nästan som en kuliss. Man ser ut över stadens hustak och färjorna som far mellan Gamla stan och Djurgården. Precis nedanför syns tornet där Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald hade sina konstnärsateljéer. Ständigt liv och rörelse, på kvällen glittrar alla ljusen och det är en annan sorts utsikt.

–Jag känner mig privilegierad och jag tröttnar aldrig på att titta ut genom fönstren, dag som natt. Det är ett skådespel där jag sitter på första parkett, säger Mona Theresia.

Det finns mycket oväntat i hennes hem. Bostaden ligger i en funkisfastighet, ritad av ­arkitekten Bengt Lindroos som också är arkitekten bakom Kaknästornet. Huset är bokstavligen hängande på klipphällen vid Kata­rinavägen.

– Alla arkitekter är intresserade av den här fastigheten. Hit kommer busslaster med folk för att beskåda huset, skrattar Mona Theresia.

Interiört finns en pelare som löper rakt genom hela huset och skapar en intressant vertikal i hennes vardagsrum. Rummen i lägenheten ligger i fil och har en luftig genomsikt tvärs igenom.

– Bostaden är perfekt för en konstnär eftersom den ligger i norrläge, det skapar rymd och en ateljékänsla, förklarar Mona Theresia.

Över inredningen vilar lugn och harmoni, snyggt men inte exklusivt. Som scenograf plockar Mona Theresia med dramatik fram det bästa. En riktig konstnär som tar från sitt inre och inte tummar på kvaliteten, hon har det i sig. Mottot är: Man tager vad man haver. Hon är en mästare på att skala av ting till det rena enkla ursprunget där skönhet och själ förenas. Det är en etnisk mix i färger och mönster, blandat med svenskt och litet afrikanskt. Men basen är ganska enkel.

– Det handlar om kombinationen, hur jag sätter ihop saker. Många säger att jag gör små stilleben av allt. Det kanske är en yrkesskada. Eftersom jag jobbar med film har jag hittat mycket när jag letat efter grejer till filminspelningar. Jag tittar alltid, registrerar allting. Jag är bra på att scanna och det går snabbt, vet direkt, pang den där är det. Jag vet vad jag tycker om, säger Mona Theresia bestämt.

Yrket som scenograf på stora filmproduktioner förde henne till denna våning. Första gången Mona Theresia såg den var när någon annan bodde där och hon letade inspelningsplats.

– Jag tyckte lägenheten var helt fantastisk och kunde inte sluta tänka på den, säger Mona Theresia.

Varje gång hon åkte Djurgårdsfärjan tittade hon upp och drömde om den fina platsen. Ibland har man osannolik tur, ett tillfälle ­yppade sig och hon kunde med tiden flytta in i drömbostaden genom ett byte.

– Jag var salig, målade allt vitt, det är fint mot rummens gamla parkettgolv, säger Mona Theresia.

Hon har alltid ögonen öppna för intressanta ting och möbler och bryr sig inte om trender. Mona Theresia är snarare den som sätter trenden, och har livnärt sig på att ligga före i tiden. En magkänsla som bara finns där. Hon gör på sitt vis och var för länge sedan först med quiltat, innan alla andra började med det. Hon gillar det enkla som målningar på duk utan ramar och oklädda möbler. På väggarna hänger pappersark som konst.

– Jag älskar papper och har ett helt lager. På mitt sommarställe där jag behöver måla om, sätter jag hellre upp papper som applikationer, säger Mona Theresia och berättar att hon pendlar mellan lägenheten på Söder och sin gård på Öland.

– Kontrasten kan inte vara större. I stan har jag hela Stockholm framför mina fötter och på Öland bor jag i en enslig by som är inbäddad i grönska. Det är just mixen av mina boenden som ger mig inspiration och energi till mitt arbete.

När vi undrar vad nästa trend är, kommer svaret tvärsäkert:

– Trenden som kommer är nyanvändning. Man gör någonting bra med det man redan har. Jag säger det åter igen, man tager vad man haver.