Helst skulle Marja-Liisa Okko vilja bo i en stram minimalistisk ”låda”, med utsikt över vida vatten. Men än så länge trivs hon bra i sin 20-talsvåning högt uppe över Söders tak­åsar.

– Att kunna se Sofia kyrkspira är ju inte heller så dumt. Och balkongen är underbar, jag grillar året om.

Genom att måla hela lägenheten vit och inreda med tanke på estetisk form och god funktion, har Marja-Liisa med enkla me­del skapat sitt drömboende.

– Jag har aldrig varit romantiker. Inga kurvor och böljande linjer för mig. Jag gillar när det är spikrakt, säger hon på sjungande finlandssvenska.

Fem trappor upp och stora fönster innebär ett fantasiskt ljusinsläpp i våningen. Under sommarhalvåret blir det riktig ljusterapi att vistas i de vita, vilsamma rummen. Atmo­sfären är påfallande lugn och harmonisk och i varje riktning finns något att vila ögonen på. Det kan vara ett konstverk, ett linjespel mellan möbler och ting, en keramisk skål med ljust gula citroner. Eller en helt tom yta.

– Jag rensar ofta, och är inte rädd för tomma ytor, det enda man ska tänka på när inredningen är så sparsmakad är att ljudmiljön blir bra. Det får inte bli för hård akustik. Textilier är viktiga.

I sitt arbete som inredare med speciell kompetens för sofistikerade ljudabsorbenter är Marja-Liisa en välkänd aktör.

– Alla vet att det kan vara väldigt irriterande med för hög volym, till exempel i en restaurang. I dag är det självklart att tänka på akustiken i de rum vi ska vistas i.

Bland uppdragen dominerar offentliga miljöer, där människor ska mötas, samtala och koncentrera sig.

– Det som driver mig är att få skapa en miljö som är estetisk som ett konstverk. Att samtidigt kunna garantera att ljudmiljön blir rätt för dem som brukar den är oerhört tillfredsställande.

Just nu arbetar Marja-Liisa med att inreda ljudmiljöer i Palatset, det gamla Stadsarkivet på Riddarholmen som görs om till Barnkulturcenter.

– Där byggs speciella ljudabsorbenter i teatern och biografen. Det är intressant med miljöer där många barn ska vistas.

Några nya inköp eller inredning till det egna hemmet blir det sällan. Marja-Liisa har med sig några möbelfavoriter, bland annat av Ilmari Tapiovaara, som följt henne sedan lång tid tillbaka. Det som tillkommer är böcker, konst och musik.

Men god kvalitet och ett estetiskt till­talande uttryck behöver inte innebära att det kostar mycket. Tvärtom. Marja-Liisa går helt på magkänsla när något inspirerar henne. Ljusstakarna på matbordet har en historia typisk för hennes förhållningssätt till tingen.

– Dem hittade jag i Köpenhamn, de var billiga, men för blanka i min smak. Ändå var det något med den strama formen som jag tyckte om, så jag kom hem med ett helt dussin. Efter ett tag tyckte jag de såg dammiga ut, och körde dem i diskmaskinen.

Ut kom ljusstakarna i ny skepnad, utan yt­finish.

– De är helt underbara nu, matta, grova, inte alls förstörda. Jag tycker de ser ut som om de kom från Tage Andersens butik.

Marja-Liisa är också skicklig på att finna okonventionella lösningar; i sovrummet har hon gjort en egen variant av walk-in closet genom att sätta upp en spegeldörrvägg framför befintliga gamla Ikeastommar.

– När jag flyttade in fanns tre garderober i sovrummet. De gick inte upp till taket och såg lite rangliga ut. En stajlist tipsade mig om ett företag som är specialiserat på skjutdörrar. De kom och mätte från golv till tak och satte sedan upp en vägg med tre speglade skjutdörrar. Bakom står de gamla skåpen kvar.

Marja-Liisas inredning kan beskrivas som elegant men samtidigt bekväm och trivsam. God mat och dryck platsar på det vita bordet. Precis som barnbarnens målarfärger och lek. Miljön är trots allt tålig.

– Jag har satsat på naturmaterial och grundfärger, något som jag har med mig från mitt barndomshem i Finland. Min mamma var intresserad av inredning. Hennes stil var inte lika grafisk som min, men det var väldigt fint och trivsamt hemma. Så tycker jag inredning ska vara. Enkel i bemärkelsen spar­smakad och utvald, i naturmaterial, färger och former som du aldrig tröttnar på.