Huset på vägen mot Kivik märks. Detaljrikedomen i snickerierna och de fina proportionerna gör att det skiljer sig från övrig skånsk bebyggelse. Det skulle lika gärna kunna stå i Östergötland, Småland eller varför inte i Uppland. Det var också det som fick Mette Björnberg och Richard Johansson att fastna för huset.

Nu bor familjen här med barnen Helle, Thea och Irma.

Mette och Richard är konstnärer och delar sin tid i huset med arbetet i den intilliggande ateljén. Båda har sina egna, separata karriärer sedan mitten av 90-talet, men ibland händer det att de ställer ut tillsammans, som i Växjö konsthall för några år sedan.

Interiören motsvarar den utsmyckade exteriören. Rummen är som scenografier där en tapet eller möbel fått styra rummets utformning. Som den lilla barnfåtöljen i skinn som de hittade i en antikvitetsbutik i Malmö långt innan barnen ens var påtänkta.

– Jag tyckte att det kunde vara fint att möblera med den. Jag vill att huset ska vara som ett kuriosakabinett. Vi gillar att fylla rummen, det går alltid att pressa in ett till föremål, säger Richard.

Hela huset andas ett romantiskt stilideal med inspiration från tidsepoken runt slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

– Vi vurmar för vad vi kallar tantinredning med pelargoner, begonior och trådgardiner, säger Richard.

– Under alla år som vi varit tillsammans har vår gemensamma passion varit loppisar och antikaffärer. Tidigt, redan när vi bodde i Malmö, började vi att samla på gamla lampor, fortsätter Mette.

Av en äldre dam i grannskapet fick de höra att hennes man var född i huset. På så vis vet de att det är från 1890-talet, men de har inget exakt årtal. I trakten har det kallats för Chicago Månssons hus efter den Ivar Månsson som ägde huset men hyrde ut det när han for till Chicago. Det ärvdes sedan av hans bror och det var hans son som Mette och Richard köpte det av.

Då, för 13 år sedan, var huset rejält eftersatt. Hälften av huset hade renoverats på 1970-talet.

– Vi behöll stommen och rumsindelningen och byggde en vägg som hade tagits ner på 70-talet. Vi ville återgå till att ha små rum, det blir mer intimt och mysigt på så vis. En del tidstypiska detaljer återställdes också, säger Richard.

Det tog ungefär ett år att göra huset beboligt och under tiden bodde de hos Mettes mamma i Kivik. För att inte arbetet skulle dra ut på tiden mer än nödvändigt var de tvungna att hålla en nästan militärisk disciplin. En pärm där de satte ihop färg-, golv- och tapetprover som de hittade, underlättade arbetet.

– Det var så roligt att göra den där pärmen. Viktigt för oss var att lita på vår egen känsla och inte följa några färdiga recept. Vi har snott idéer från gamla hus och farit runt på hembygdsmuseer. Katalogen från Gysinge har blivit en kär vän, säger Richard.

När de hade bott i huset i tio år och familjen hade utökats med tre barn började det kännas lite trångt.

– Vi behövde mer utrymme och ett nytt renoveringsobjekt hade vi varken tid eller ork till. Dessutom kände vi att vi inte kunde lämna något som vi lagt ned vår själ i, säger Richard.

De bestämde sig för att bygga till en stor veranda och göra en stor hall med gästtoalett.

Vi vurmar för vad vi kallar tantinredning med pelargoner, begonior och trådgardiner.

Huset vilar på en granitgrund och Mette och Richard tog därför det relativt kostsamma beslutet att även göra utbyggnadernas grunder i granit. Ett stenhuggeri i Hanaskog anlitades och en byggfirma i Kivik hjälpte till med stommarna. Under arbetet övertalade stenhuggarna Mette och Richard att bygga en övervåning på verandan, där nu deras sovrum ligger. Alla fönster till utbyggnaderna har Richard gjort själv tillsammans med sin far, som båda arbetat på Richards morfars fönstersnickeri i Småland.

Trots att arbetet med huset har varit ett gemensamt projekt så har de haft en viss arbetsfördelning där Richard har skött allt snickeri och Mette har målat, spacklat, kittat och tapetserat och alla beslut har tagits efter en gemensam diskussion.

Köksskåpen byggdes på plats men det mesta av materialet kom från det gamla köket.

– Det är intressant att folk lägger ned en förmögenhet på ett nytt kök, vårt kostade runt 1 000 kronor, säger Richard stolt.

Mette och Richard har ett motto som också kan sammanfatta deras sätt att angripa vardagen;

– Det får bära eller brista. Om vi hade haft 5 000 kronor kvar på kontot och funderat på om vi ska köpa den där byrån till barnen eller inte, så hade vi gjort det, säger Mette.

På frågan om arbetet med huset tagit tid från deras konstkarriärer, svarar båda;

– Se huset som en skulptur, där har du svaret.

När huset som de bor i var färdigt tog de tag i ateljén som de jobbar i.

– Tidigare hade vi en friggebod på 13 kvadratmeter och det blev på tok för trångt. Mette höll på med sina stora gipsskulpturer och jag behövde en dammfri miljö. Vi har gjort ateljén som en ekonomibyggnad och ganska traditionell, säger Richard.

Han erkänner att det nu känns lite tomt när de är färdiga med de stora projekten. Men Richard har redan börjat fundera på vad nästa ska bli. Planen är att göra en utsmyckad, inredd vagn med kamin, sittplats och säng, inspirerad av romernas vagnar i England under förra sekelskiftet.

– Jag har fortfarande lusten att snickra och då känns en vagn som en kul idé, och underredet finns redan här på tomten. Jag tänker att det ska bli som ett litet gästhus och där barnen kan leka. Men vi kommer också att kunna ha den som en liten husvagn, säger Richard.