Elisabeth Bredbacka är en mångsidig kvinna som aldrig har slutat leka. Hon hanterar hammare, spik och limburk med lätthet. Är utbildad sömmerska, dekorationsmålare och snart färdig både guld- och silversmed.

– När jag var ung ville jag bli smed men var för rastlös. Nu går jag loss på det mesta, som att forma metallskulpturer och gjuta figu­riner, säger Elisabeth.

Egentligen är hon kanske inte rastlös, bara kreativ i kvadrat. Hon började en gång

i tiden med ett jobb som designer och inköpare på Indiska magasinet.

– Vi var bara några stycken som rattade allt­ihop och det var otroligt lärorikt. Jag är ­naturligtvis miljöskadad från den indiska ­tiden och därför orientaliskt orienterad, säger Elisabeth.

Familjen flyttade till Kanada under några år när barnen var små. Elisabeth hittade nya vägar för sin kreativitet och hon började snart tälja i trä. Enligt en gammal modell tillverkade hon naturtrogna fåglar och sålde dessa med framgång. Väl tillbaka i Sverige behövde Elisabeth ett jobb och har sedan dess försörjt sig som dekorationsmålare i 1700-talsstil.

– Jag har egentligen inte varit särskilt målmedveten, det är snarare en stark drift som tar mig i olika riktningar. Idéerna kommer till mig som ett brev på posten. De verkar aldrig ta slut. Ibland kan de rentav vara för många så det är svårt att sålla. Jag är en igångsättare och sprutar förslag och sedan vill jag helst att någon annan ska sälja grejerna, säger Elisabeth på sitt ödmjuka vis.

Josef Frank har en gång sagt: ”Det är lätt att undvika varje smaklöshet om man ­inskränker sig till blodlös askes och undertrycker varje yttring av ett temperament.” Man kan säga att Elisabeth Bredbacka är ­precis raka motsatsen till detta uttalande.

– Jag blir nervös av kala vita miljöer där man inte ens kan ha en marmeladmacka med på bilderna.

Hon har gjort flera egna uppfinningar. Den ärgade kopparskivan i köket kommer från en gammal affär som revs, och skivan har fått magnet bakom för att enkelt kunna fästa knivarna direkt på väggen.

Hemmet är ett konstnärligt hopplock och inget är som man förväntar sig. Gristavlan av konstnären Carsten Engström stod länge i hallen innan den kom upp på väggen. Barnen ville inte hänga upp den. Nu älskar hela familjen tavlan då den blev så fin i sitt sammanhang. Vardagsrummet och köket är livliga och färgsprakande. Man blir därför förvånad då man träder in i sovrummet, där allt är blekgrönt.

– Ljusa färger är lika med vilsamt för mig, säger Elisabeth.

Hon är en ekorre och hatar att slänga saker. Familjen har flera källarutrymmen och saker åker upp och ner från dessa allt efter humör.

Arbetet är en livsstil och vävs in i privatlivet på ett naturligt vis. Ena dagen formger hon smycken och nästa dekorerar hon möbler ­eller väggar hos en kund.

– Jag är av den uppfattningen att det viktigaste för mig är att jag får hålla på med min verksamhet. Därför är jag inte ute efter att tjäna maximalt med pengar utan vill ha kul när jag jobbar. Allt det här med färg och form hänger ihop, jag kan göra vad som helst som är kreativt. Det blir lite som det faller sig, det är ju det som är så spännande, säger Elisabeth.

En annan passion är trädgård. Elisabeth har forslat tonvis med jord till familjens skärgårdsställe och börjat odla på en omöjlig plats på berget där det egentligen inte finns förutsättningar för växter.

– Det visade sig vara ett fint mikroklimat nere i en sänka, säger Elisabeth.

Nu prunkar en hel trädgård med en stor hortensiahäck och alla är förbluffade över hur grönskan har tagit sig.

– Hur ska jag hinna göra allt som jag vill göra? utbrister Elisabeth.

Det är nog inga problem, dygnet verkar ha fler timmar för vissa och inget känns omöjligt för Elisabeth Bredbacka.