Det egensinniga huset skiljer sig radikalt från de gårdar och sommarstugor som dominerar omgivningarna vid foten av Hallandsåsen. När vi lämnat den hårda rytmen på E6:an och svängt av ner mot sjön råder det inget tvivel om att vi har hamnat rätt, hemma hos Bertil Englert och konstvetaren Vibeke Lind Holm. Framför oss sträcker ett blågrått hus ut sig med ett åttkantigt torn krönt av svart en lökkupol.

– Ett torn måste ha en kupol, annars är det en låda och inget torn, menar Bertil Englert som har sin vinterateljé i tornet, där takrymden är lika storslagen som utsikten över sjön.

Bertil Englert är född i Helsingborg och uppvuxen i Klippan, där hans far hade läkarpraktik. Vid Västersjön byggde föräldrarna 1940 en stuga som sommarhus åt familjen. Stugan tog Bertil över 1980. Sedan dess har den genomgått en total förvandling. Steg för steg har den byggts ut och kan nu liknas vid ett magnifikt kåkbygge, som är lika okonventionellt som sin ägare. Huset klättrar på en karg naturtomt med nivåskillnader både exteriört och interiört.

Den glasade verandan mot sjön är rustik. Bland det första Bertil Englert gjorde när han flyttade in var att riva väggarna mellan vardagsrum och veranda för att få in ljus. Loftet togs bort och det kyffiga fick stryka på foten. Rummen öppnades i nock och golven lades om med lutade och såp­behandlade tiljor av douglasgran. I taket möter legendariska skånska spelmän målade i medaljonger. Bertil ägnade en sommar åt att dekorera sitt höga innertak. Färgskalan är lugn och mjuk med gråtoner i äggoljetempera kombinerade med varmare rött.

Bertil Englert har själv i alla år spelat, först piano, sedan trumpet. Den ingår också i hans vapen där en trumpet och en palett korsar varandra i en konstnärlig sköld värdig en pacifist och provokatör. Verandan är sammanbunden med vardagsrummet. Där har han färgsatt takbjälkarna inspirerad av medeltida kyrkligt kalkmåleri. Rummen domineras annars av Vibeke Lind Holms samling av blomsterlönn.

I samma länga som tornet återfinns de mer privata rummen. De nås via gångar och trappor där nötta lärkstammar markerar övergångar. Lika organiska är trappräcken och trappor. Bertil bygger det mesta själv och använder sig till stor del av material som kommer från den egna marken. Träd som fallit för såg eller vind kommer till användning i byggnad, inredning och konst. För vad ska en bokhylla vara byggd i om inte i bok? Det rofyllda sovrummet domineras av en säregen säng byggd av den björk som stod exakt där sängen är placerad. Vid utbyggnaden togs den ner. Och skulpturen Nike från Hallandsås är gjord av vad som förmodligen var åsens största gran, som föll i stormen Gudrun. Platsspecifikt för att använda dagens konstterminologi.

– Men i dagens samtidskonst finns inte detta utrymme för färg och form. Nu är det idéer som gäller. Det handlar bara om intellektua­litet. Tråkigt, tycker Bertil och söker i stället det som är skönt för ögat och själen i sitt hem och sin livsmiljö.

– Därmed inte sagt att det är idyll som efter­strävas, säger Bertil.

Konstnärshemmet uppstod som begrepp mot slutet av 1800-talet. Hus och ateljé blev en helhet där både hemliv och konstnärsliv kunde levas sida vid sida. Miljön utformades utifrån ett genomtänkt perspektiv där arkitektur, bild, skulptur och inredning hängde samman. I England var Arts & Craftsrörelsens William Morris en föregångare. Bland de mest kända i Sverige är Carl och Karin Larssons Sundborn, Millesgården och Zorngården. Också Bertils hus är en sådan konstnärlig miljö, där varje detalj är omsorgsfullt gestaltad. På samma sätt som Larssons Lilla Hyttnäs växt fram med otaliga påbyggnader och ombyggnationer har Englerts blå hus expanderat. Och även här tronar det på taket en väldig Röde orm som, med en blinkning till Lilla Hyttnäs, utgör en hyllning till författaren Frans G Bengtsson som växte upp på närliggande Rössjöholm.

Förra sekelskiftets konstnärshem fungerade också som privata visningsrum för konsten. Så är det också hos Bertil Englert. Den fristående sommarateljén har han ritat själv och även delvis byggt på egen hand. Det stramt modernistiska utgör en elegant kont­rast till det mer bondromantiska bonings­huset. Med vit puts och stora fönster ut mot sjön fungerar det som utställningsrum under den varma tiden av året.