Går man runt i Gunilla och Gerald Morris villa är det lätt att man låter som en papegoja:

– Och, var hittade ni den där?

Huset, som är insprängt på toppen av ett berg, är stram på utsidan men mer spännande på insidan. När Gunilla Morris berättar om varifrån inredningen kommer hörs namn som Nya Guinea, Panama, masajernas trakter i Kenya, Amazonfloden, Sikkim, Jakarta, Yttre Mongoliet … och så Dalarna.

Förklaringen kan spåras till början av 1960-talet när Gunilla antogs som en av de numera smått legendariska svenska flygvärdinnorna på Pan Am. På den tiden levde de ett lyxliv i sus och dus.

– Man var tvungen att kunna tala fyra språk – och jag ville ju ut i världen, säger Gunilla på samma dialekt som när hon lämnade Småland.

Detta var före massturismens tid.

– Jag samlade på allt som jag tyckte var vackert. När jag kom till Bali första gången fanns där inget hotell, utan bara ett guest house på stranden, och min väninna och jag var de enda turisterna.

Husesynen hemma hos Gunilla och Gerard börjar i det rymliga vardagsrummet med panoramautsikt över Hudsonfloden, mittemot ligger den historiska militärhögskolan West Point. På väggen vid fönstret sitter en stenstod från Nya Guinea på vakt. Matsalen går i helsvensk stil med hörnskåp, Moraklocka, ljuskrona, grovt träbord och antika bonader från Sunnebo som betraktas som de finaste, enligt Gunilla. Hon vet exakt varifrån alla prylar kommer.

– Taket har vi kopierat efter ett tak i Gamla stan, säger Gunilla och pekar upp mot bjälkarna i köket.

– Jag älskar sådana tak – det är målat i tempura och jag tog själv med pulvret från Sverige, berättar Gunilla Morris och beskriver hur de fick hjälp av ett par vänner som målade och skar ut fågelsilhuetterna till ett liknande tak i hallen.

I princip alla detaljer har sitt särskilda ursprung. Som de gråa köksskåpen, måttbeställda i grovt virke som bevarats från gamla lador och det ojämna golvet i tegel från en fransk by som dock inhandlats på Manhattan.

En korridor med drällmattor från Sverige leder via makens arbetsrum till husets master bedroom och gästrum. Här passerar vi väggar som prytts med ståtliga bonader i bark från före detta Kongo och färgglada tavlor från Yttre Mongoliet samt gästtoan med italienskt kakel. I makarnas sovrum dominerar det afrikanska temat och för att understryka detta vilar ett mjukislejon i full format vid hörnfönstret. I taket som är gjort av väv från Madagaskar sitter en fläkt och draperierna kommer från Ougadougou – men mest uppseendeväckande är ändå handtagen till garderobsdörrarna som består av masajspjut.

Detta är bara ett av flera påhitt som Gunilla Morris själv står för. Ett annat är det flätade trägallret som hon fäst på en trist masonitdörr och målat falurött, ett annat är spröjs för att göra standardfönstren i vardagsrummet lite festligare, idén fick hon från filmen Casablanca, och en tavla där en målad plywoodskiva fått bli bakgrund med målade bambupinnar som ram.

– När det gäller färg kan man nästan aldrig hinna rätt nyans, man måste pröva sig fram. Därför är det lättare att göra sådana här grejer om man kan blanda färg, säger Gunilla Morris om ett golv som hon målade sju gånger – och som matchar mönstret på en stor spånkorg i rött, blått och grått som hon fått i present.

De häftigast inredda rummen är nog ändå de som gäster får bo i. Tahitirummet, indonesiska rummet och det röda rummet. Genomgående är parasoller, väggprydnader, överkast och exotiska ting som en tavla med små grisbetar, allt med sin egen historia.

Gunilla Morris framhåller att det är resorna, mer än exempelvis barndomshemmet, som påverkat henne. Allmoge fanns just inte hemma hos föräldrarna men saker från gamla svenska bondesamhället tycker hon går väl ihop med föremål från andra kulturer i olika världsdelar. En kista i afrikanska sovrummet är exempelvis svensk fast man inte skulle tro det. Medvetna val måste göras, det svala gustavianska, som hon i och för sig tycker om, skulle ju inte passa in alls.

Fortsätter du att samla?

– Det är fullt, säger hon, men med spjuverröst, för så sent som dagen före köpte hon en liten målad rysk ask i en butik i trakten:

– Den behövde jag ju egentligen inte …