Nämen du kan inte ha på dig en rosa skjorta. Det passar inte med sovrummets färger om de ska ta en bild där. Inredaren och superesteten Jim Grundström ryar kärvänligt till sin livskamrat och affärskollega som är på språng upp i den branta trappan i smidesjärn som leder till husets nya övervåning. Lydigt byter Alexander Lundfeldt klädsel, fast inte utan ett lätt höjt ögonbryn.

Det är så här de har det, ett strävsamt gammalt par – ganska nygifta – efter 28 spännande år tillsammans och efter att ha skapat och bott in åtminstone en handfull omsorgsfullt inredda hem. Det senaste är den gamla gården på Österlen, totalt omgjord utifrån och in i en alldeles egen sparsmakad men visuellt utsvävande stil. Fjärran från den typiska skånska korsvirkesgården. Så långt bort från lagom som man kan komma.

I stället för vita stenmurar, mörkrött fönsterfoder och pittoreskt halmtak är det en stramt gråputsad fasad som täcker ett 1800-talshus där inte en endaste vägg står kvar på samma plats som under den tiden då gården tillhörde en niobarnsfamilj med 5 kor, 6 suggor, 40 höns, elektricitet och traktor.

– Vi har öppnat upp, konstaterar Jim. Det är nu ett modernt hus, rustikt blandat med lite färglöst – inte direkt som de brukar göra här på Österlen.

Fast han överdriver. Så himla färglöst är parets sommarhem verkligen inte. Det gråvitbeiga kompletteras med kontrastfärger i turkos, orange och lila. En djup 1700-talsbergère omklädd i orangefärgad sammet. En turkos kakelugn från 1920-talet vars färgnyans tas upp i ett örhänge på porträttet av en blåblodig brittisk skönhet. Det är egentligen en bild ur en bok som lämnats in för förstoring och sedan monterats bakom plexiglas för att tjänstgöra som skjutdörr mellan finrum och grovkök. Det rustika utgör en lugn bakgrund till en inredning, nej snarast en scenografi, där varje pinal är handplockad och utplacerad med känsla för färg, form och största möjliga effekt.

Det första ögat faller på är ett färgstämt stilleben på ett sidobord med en uppstoppad blåhake från ett museum i Prag framför en samling turkosa fjärilar bakom glas och ram. Det hela är djärvt och egensinnigt och det är uppenbart att varenda detalj är genomtänkt.

Inte så konstigt egentligen. Här bor ett par kreatörer, Jim Grundström och Alexander Lundfeldt. Den ene med rötter i design, mode och inredning. Den andre med gedigen erfarenhet från teaterscenografi, och samspelet mellan de båda återspeglas i varje vrå av det skånska hemmet.

Jim är äldre, den av de två som är inredningsproffs från början. Han gillar att ta ut svängarna lite mer, sneglar aldrig på trender, och säger själv, utan någon låtsad blygsamhet, att han har en naturbegåvning för att vara kreativ.

– Det hände nog att vi bråkade en del tidigare. Jag tyckte att Alexander blandade sig i det som jag trodde jag var bäst på. Men i dag är Alexander nästan lika duktig som jag, och det här huset har vi verkligen skapat tillsammans.

Det är så här de har det, ett strävsamt gammalt par – ganska nygifta – efter 28 spännande år tillsammans och efter att ha skapat och bott in åtminstone en handfull omsorgsfullt inredda hem.

De letade länge över hela Österlen innan de hittade Nytorp gård. Här fick de utöver själva bostadshuset också en hyfsat stor gammal gråstenslada och ett par mindre ekonomibyggnader, allesammans grupperade runt en kullerstenslagd innergård. Där lyser nu blommande mörkviolett lavendel upp de grå stenarna och de beigegrå putsade husfasaderna. En av byggnaderna har förvandlats till en festmatsal, med ett dramatiskt svart kalasbord för 22 personer och en lite bedagad och skönt sliten orange sammetssoffa mot en av de murade stenväggarna. Det handlar om att se möjligheterna bakom en ålderstigen och lätt förfallen fastighet, konstaterar Jim.

– Det var ett förfärligt hus när det köptes, kommenterade en arkitekt vi känner. Själv skulle jag säga att det var ett oansenligt hus och ja, nu har vi fått ordning på det.

Efter ett års grundlig renovering, ner till jordgolv och tegelväggar, finns inga ursprungliga innerväggar kvar. Det som tidigare var en oinredd vind har byggts ut och om till sovrum, gästrum/arbetsrum och spatiöst badrum. Övervåningen har heltäckningsmattor av sisal, medan bottenvåningens ljusa och till synes patinerade trägolv är nytt.

Alla bjälkarna i taket är kvar, men inklädda i gråmålat trä och inte frilagda som i traditionella Skånelängor. Bottenvåningens 85 kvadratmeter har vitmålade franska dörrar från golv till tak överallt och från praktiskt taget varje öppning ser man ut över havet en bit bortom landsvägen mellan Simris och Brantevik. I sovrummet en trappa upp är sängen ställd framför ett stort runt fönster så att havet, horisonten och Bornholm långt ute i det blå är det första man ser när man slår upp ögonen en klar dag.

– Tänk att vakna upp varje morgon till den här vyn, säger Alexander och tillägger: Det var läget vi föll för, utsikten.

Här hade de tänkt skapa en rofylld plats för återhämtning, en lantlig pärla utan krav långt borta från det hektiska Stockholmslivet. Där fyller arbetet med parets inredningsbutik alla deras dagar och ingen begriper egentligen hur de även hinner med att arrangera storslagna och mycket privata fester för en kräsen kundkrets. Ja, till och med fem Nobelfester har det blivit under åren. Under åren 1995–2000 ansvarade de för utsmyckningen av banketten i stadshuset, en kombination av scenografi och blomsterprakt. Detta hedrande uppdrag övergick därefter till floristen och blomsterkreatören Gunnar Kaj.

Ändå kunde de inte låta bli att öppna en butik även i Skåne, i ladan på Nytorp.

– Vi är väl oförbätterliga entreprenörer helt enkelt, säger Alexander glatt och verkar inte ett dugg utmattad trots ett ständigt flackande mellan Skåne och Stockholm samt runtom i Frankrike och Asien för att köpa in antikviteter och allehanda bruksföremål till butikerna.