När vi går backen upp mot det ståtliga gröna huset kan vi inte låta bli att tänka på hur det är här på vintern, när det är is och snålblåsten viner. Men de ljumma vindarna och en blick över Baggensfjärden åt ena hållet och Neglingeviken åt det andra får oss att glömma den kalla årstiden.

Saltsjöbaden blev i slutet av 1800-talet känt som en plats för rekreation när Knut A Wallenberg, som bland annat var chef för Stockholms enskilda bank, köpte 890 hektar mark. Hans vision var att området skulle bli en återhämtningsplats för den moderna människan. Den stora gröna trävillan byggdes 1909, antagligen som sommarhus åt bemedlade stockholmare som just ville ut på landet under sommaren. Men det är inget litet hus. Runt 400 kvadratmeter är fördelade på fyra våningar inklusive vind och källare. Det mest slående är de många och stora spröjsade fönstren genom vilka ljuset flödar in.

Familjen Runberg Nyman, som består av Camilla Runberg, Tom Nyman och barnen Oscar 10 år och Anna 8 år, har bott här sedan 2002.

– Vi flyttade hit från en trea på Skånegatan. Trots att både jag och Tom gillar stan kände vi att vi ville testa att bo i hus. Vi sökte ett äldre hus, gärna nära vatten och natur och tittade runt i flera förorter. Det här huset tittade vi på i ett tidigt skede och vi blev båda förtjusta men så blev vi oroliga för fukt i källaren och hoppade av, berättar Camilla och fortsätter:

– Några månader senare var huset åter ute till försäljning och eftersom det fortfarande var vårt drömhus och vi hade lärt oss lite mer om källare och fukt så vågade vi slå till.

Ett sekelskifteshus kräver sin ägare. När Camilla och Tom flyttade in med Oscar som då var åtta månader och med Anna på väg gick interiören i pastellfärger och huset som i trakten kallas det gröna huset hade missfärgats av solen och var turkost.

– Det var inte riktigt i min smak, säger Camilla.

Ibland blir det fel och då får man göra om.

Sedan dess har de renoverat, i lugn takt, del för del. Husets exteriör har återfått sin ursprungliga gröna färg och de har försökt återställa tidstypiska detaljer. I flera fall har de tagit hjälp, både för att renovera men också för att inreda.

– När jag inte vet något så frågar jag. Till exempel tog jag kontakt med Riksantikvarieämbetet för att få hjälp med rätt färgsättning på huset, och Rebecca Loeper har hjälp mig med inredningen, berättar Camilla.

Inomhus har de dock valt färg på väggar och snickerier mer efter egen smak än efter vad som var tidstypiskt 1909.

– Vi valde en matt gammaldags färg i en färgskala så att rummen hänger ihop även om de alla inte har samma färg. Snickerierna målade vi halvblanka, mest för att vi tycker att det är snyggt. I Annas rum fick garderobsdörrarna samma färg som väggen och det blev en kul detalj som framhäver snickerierna.

Toalett och badrum är de senaste rum som blivit färdiga. Extra nöjd är familjen med badrummet på övervåningen som har utgång till en balkong. Hela rummet flödar av ljus men har praktiskt nog ingen insyn. Nu känner Camilla att de måste ta en paus i fixandet.

Att renovera och göra om samtidigt som man har småbarn kan ju bli en mardröm. Men Camilla och Tom har inte stressat fram något och dessutom har de enats om att de inte alltid har samma smak.

– Vi är båda intresserade av färg och form men jag gillar det strama och inte så mycket färg medan Tom vill ha det mysigt och varmt och inte för minimalistiskt.

För att inte hela hemmet ska bli en stor kompromiss så har de bestämt att när de ska göra någon förändring så måste en av dem verkligen brinna passionerat för det. Samtidigt är de överens om att allt inte behöver vara för evigt.

– Ibland blir det fel och då får man göra om. Men trots att vi alla i familjen är ganska envisa så tycker jag att vi lyckats få ihop det, säger Camilla när vi sitter i varsin fåtölj i burspråket i vardagsrummet.

Det är en avslappnad plats som tidigare var lekhörna och som familjen inte använder så ofta som Camilla skulle önska. Men nu när hon har köpt ett par fotpallar och ett avställningsbord så hoppas hon att det kan bli ett hörn att dra sig tillbaka till.

Inte heller arbetsrummet med den ena väggen täckt av bokhyllor och två stora skrivbord vända mot varandra används så flitigt som Camilla hade tänkt. I stället har matsalen blivit platsen för arbete, läxor och dataspel. Det är det stora träbordet med plats för tio personer omringat av fönster som drar. Här kan man sitta lite avsides men ändå vara mitt i allt.

– Matsalen är hjärtat i hemmet, vi sitter här när vi äter, arbetar och pysslar.

Under sommarhalvåret är det ändå ute på terrassen som familjen tillbringar mycket av sin tid. Härifrån kan de vuxna hålla koll på barnen på gräsmattan och det finns gott om sittplats på trädäcket och den låga sittvänliga mur som omgärdar altanen. Terrassen fanns inte när familjen flyttade in men med hjälp av arkitekten Torgny Nordin byggdes den för att passa ihop med huset sekelskifteskänsla. Extra lyxigt är grillplatsen med en rejäl arbetsyta.

– Jag fick inspirationen till den av Ernst Kirchsteigers bok Sommar med Ernst där han byggde upp ett enkelt utekök, säger Camilla.

Tidigare bestod tomten till stor del av grus och att anlägga en gräsmatta var något av det första som familjen gjorde när den flyttade in. Sedan i sommar har de ett ytterligare litet hus på tomten. En lekstuga som från början stod på grannens tomt men som Oscar och Anna nu har fått ta över. Då var det ett ruckel men lekstugan har renoverats och målats i samma gröna färg som det stora huset.

Än skiner solen men vi kan inte låta bli att fråga hur det är här uppe på höjden under vintern.

– Med våra stora fönsterpartier så lever vi med årstiderna och väderförändringarna. När vinden viner utanför husknuten tänder vi brasan. Huset är ett fantastiskt sommarhus men även ett härligt vinterhus. Jularna firar vi nästan alltid här.