Under loppet av tre år har Sofia Dahlström och hennes familj bytt adress tre gånger. Men den senaste flytten, från en modernt inredd stadslägenhet till sekelskiftesvillan i Danderyd, är nog den sista. I alla fall på väldigt länge, säger Sofia och konstaterar att med tre små barn och en man som tröttnat på att flytta, är det dags att slå sig till ro.

Det var förra påsken som familjen flyttade in i den 300 kvadratmeter stora sekelskiftesvillan med tillhörande ”parkliknande drömtomt” enlig mäklarens beskrivning.

Efter tio månaders intensiv renovering har alla inslag av 1970-tal tagits bort. I praktiken innebar det att allt revs och byggdes upp på nytt.

– Eftersom huset är från 1912 kändes det naturligt att återställa allt i den tidsandan. Vi har i stort sett gjort om allt. Rivit väggar, lagt om golv, byggt kök, badrum, målat om och kaklat nytt. Ingenting av det här fanns tidigare, säger Sofia och går upp för den breda trappan som leder mot övre plan och den inredda vinden. Tidigare var man tvungen att öppna en vindsdörr och gå upp för en väldigt smal och brant trappa som dessutom lutade.

– Vi ersatte vindstrappan med ett öppet trapphus. Det blev riktigt snyggt men framför allt kan vi nu utnyttja hela huset. Trappan har skapat rymd och blivit lite av husets själ.

I dag är husets rum fördelade på tre våningsplan. Renoveringen resulterade bland annat i att biytor frigjordes och nya rum kunde växa fram. Totalt finns nu elva rum. Sofia kan hålla med om att det låter mycket, men påpekar att inget av rummen är jättestort.

– Det vi föll för när vi tittade på huset var just att det kändes mysigt trots att det är så stort.

På nedre plan ligger vardagsrum, matsal, kök och arbetsrum. En trappa upp finns tre sovrum. Här finns också två badrum, klädkammare, tvättstuga och ett vardagsrum med tv.  På vindsplanet finns bland annat dotterns sovrum och i källaren badrum, garage och förråd.

Vi har i stort sett gjort om allt. Rivit väggar, lagt om golv, byggt kök, badrum, målat om och kaklat nytt.

När renoveringen var klar och det var dags att inreda strävade Sofia efter att få en helhet. En slags röd tråd. Trots det så ville hon att alla rummen skulle ha sitt eget personliga uttryck. Att man skulle minnas dem. I den tidigare stadslägenheten gick det mesta i vitt och inredningen var tämligen avskalad. Här har hon plockat in mer pastelliga nyanser som syrenlila och gammalrosa. Möblerna är en mix av modern design, arvegods och nytillverkat i gammal stil. Som den bruna soffan som står i arbetsrummet.

– Det är i det rummet som jag trivs bäst. Allt blev så lyckat där. Jag är också jättenöjd med köksön och matbordet som vi monterade fast i den. Det är praktiskt till vardags med alla barnen. När vi har vänner på middag kan man låta barnen sitta vid köksön medan vi vuxna kan äta i lugn och ro i matsalen. Det brukar funka riktigt bra.

Sitt och makens sovrum är Sofia minst nöjd med. I alla fall placeringen av det.

– Egentligen ska man ha ett sovrum som vetter mot norr i stället för mot söder. Nu har vi både rull- och hissgardiner för att stänga ute morgonsolen. Badrummet som ligger i anslutning till sovrummet flödar också av morgonsol, vilket är härligt men även där har vi insett att det inte vore så dumt med en gardin, eftersom det är ganska bra insyn, säger Sofia och skrattar.

Hemmet är viktigt för Sofia. När hon kommer hem vill hon känna att det är mysigt, varm och ombonat. Hemtrevligt helt enkelt. När hon väl nått dit låter hon allt vara. På sin höjd kan hon byta ut några kuddar.

– Jag tror i alla fall att jag är sån. Men samtidigt har jag aldrig bott tillräckligt länge på en och samma plats för att hinna tröttna, säger hon.

Men vad ska du göra av ditt intresse för inredning, nu när allt är klart?

– I stället för att skapa mitt eget hem vill jag jobba med andras. Inte bara inreda utan även fixa allt annat runt omkring. När allt finns på plats ser det så enkelt ut, men det ligger mycket jobb, tid och inte minst logistik bakom.

– Jag tror att folk har massor av idéer om hur de vill ha det, men de har helt enkelt inte tid eller tålamod att förverkliga dem.