Spiraltrappan är medelpunkten i familjen Blixts hus i Stureby. Med rundade linjer som för tankarna till arkitektur från sydligare breddgrader binder den samman de sex halvplanen i tegelvillan, som Emy och Patric inte vann budgivningen på för sju år sedan – men ändå kunde köpa efter att den som la högst bud hoppat av affären.

– Det kändes som att vi gjorde ett fynd, säger Emy Blixt.

Inte mycket har förändrats sedan dess, förutom en ny vägg på översta våningen som givit familjens två döttrar varsitt rum. Den fasta inredningen har många inslag i guldbrunt originalträ – ekgolven, skjutdörren mellan matplats och vardagsrum, trappans ledstång, en spaljé på halvplanet och garderobsdörrarna. Detaljer som tre runda små fönster och utsmyckningarna på den öppna spisen har också fått vara kvar. Det tidstypiska går igen även i valet av möbler.

– Att hitta en röd tråd i inredningen är viktigt. Den tråd vi försöker hålla är året 1948, då huset byggdes. Så även om jag plojar runt mycket plojar jag inte runt hur som helst, säger Emy.

Plojandet kan till exempel bestå i att måla köksgolvet gräsgrönt och köksstolarna tuggummirosa – kulörer som sedan fått gå igen på skor i en av Emys kollektioner för egna skomärket.

– Jag gillar färger. Det är roligt att mixa på ett lekfullt sätt och lyfta fram otippade grejer. Att sätta en barnslig grej vid en vuxen grej, att blanda snyggt och fult.

För även om inredningen håller en grundläggande linje är det inte hugget i sten att allt måste följa den. De tre barnen bestämmer själva över sina rum och släpar ibland hem saker som det kan vara svårt att förhålla sig till – en stor uggla gjord av rep fick till exempel flytta ut i ett av trädgårdens många träd. Men överlag tycker Emy att det är viktigt att vara öppen för oväntade inslag och är inte heller själv sen med att fylla på med egna udda prylar.

Jakten på fynd lockar också – att grejer kan vara svåra att hitta höjer värdet, säger Emy. Bordet Øresund med tillhörande stolar i matsalen är till exempel en trofé från en biljakt till Enköping.

– Vi ringde på en annons och Patric skulle åka och hämta det. Då blev han uppringd av säljaren som sa att det är en annan bil på väg från Stockholm. Men han hann först.

Andra exempel på prylar som hittat in i huset är samlingar av porslinsfigurer, glas och serviser. Böcker och tavlor är också viktiga inslag. Det minimalistiska lyser med sin frånvaro.

– Jag tror att man kommer att se mer böcker och konst i inredning, att många längtar efter något slags bohemiskt intellektuellt djup efter en tid av ytlighet som präglats av ljust och fräscht, säger Emy, som själv vuxit upp med mycket prylar omkring sig.

– Förut var jag mycket inne på 60- och 70-tal, nu tycker jag att 40-tal är helt fantastiskt. Det är en snygg stil, utan att vara pretentiös. Den står för kvalitet i material, till exempel marmorfönsterbräden eller träpluggar i stället för spik som i vår trappa.

Emys intresse för inredning är i grund och botten ett intresse för prylar – gamla prylar. Det var också det som ledde henne in på banan som skodesigner. Historien om hennes skoföretag började med att hon hittade en lageruppsättning träskor från en nedlagd fabrik som hon började sälja i olika butiker i Stockholm. Efterfrågan var tillräcklig för att starta upp en nyproduktion med ambition att bevara hantverksmässigheten.

– Det finns en äkthet och genuinitet i det gamla hantverket.

Ibland blir prylarna för många. Emy beskriver sig själv som en som lägger till utan att någonsin dra ifrån. Det får istället andra göra.

– Barnens farmor och farfar kommer och rensar ibland och kör grejer till sopstationen. I påskas slängde de alla gamla trädgårdsmöbler som jag samlat på mig, det har jag nästan inte kommit över, säger Emy, skrattar och tillägger:

– Fast jag vet ju att jag behöver sådana som dem, som rensar ut. Och så fick jag ju en anledning att köpa nytt gammalt skräp.