De svarta korparna finns i verkligheten. För tillfället håller de sig på avstånd, men då och då kraxar det till och en stor skepnad sveper mellan trädtopparna.

För Tor Norinder och Sofia Gromark Norinder var korparna avgörande för att det blev ett svart hus.

– Vi hade bestämt oss för att vi ville bygga eget och under en kort period tittade vi på flera tomter och gjorde tillsammans med arkitekten olika skissförslag.

– Sen kom vi hit, och plötsligt föll allt på plats. Vi köpte tomten och det gav oss möjlighet att skissa på plats, sova över i den gamla sommarstugan som fanns här, fälla träd, elda brasa och känna in platsen.

Någon gång under den tiden hörde och såg Tor och Sofia korparna flyga över tomten för första gången.

– Då visste vi att vi ville ha två korpsvarta hus, ett för familjen och ett med ateljé och gästrum.

Båda byggnaderna är väl integrerade med den omgivande naturen och sluttningen har fått asymmetriska terrasser avgränsade av låga betongmurar. Att linjerna inte är vågräta skapar spänning och liv åt platsen. När man närmar sig huset skymtar man det från olika vinklar tills man ser direkt in i köket med sina höga fönster.

Köket har blivit husets hjärta, ett stort allrum med plats för umgänge och matlagning. Från tidig vår till sen höst sitter man gärna utomhus, vid det stora långbordet vid ateljén. Här är det skyddat och varmt, och Tor och Sofia funderar på att spänna upp ett gammalt färgat segel som soltak över bordet.

Att bygga ett stort hus med 160 kvm bottenplatta, på en inte helt lättillgänglig skogstomt, kan bli mycket kostsamt.

– Man måste ta fajten med arkitekten vad gäller materialval, inte bara om rumsliga frågor, och det gäller att veta var man vill lägga krutet, säger Tor. Och tar elkontakterna som exempel.

Vid närmare eftertanke insåg Tor och Sofia att de snyggt designade kontakterna för 500 kronor styck som de tittat på, skulle bli en i sammanhanget orimlig kostnad. De tog en standardkontakt för 50 kronor i stället. Och fick ekonomiskt utrymme för grön italiensk sjösten i duschen.

– Vissa saker är mer viktiga än andra. Du upplever sjöstenen varje dag, medan elkontakterna kan vara anspråkslösa och diskreta, säger Tor.

– Med sjösten förstärktes känslan i det enda rum där man får vara helt själv. Det är som att ställa sig och duscha i mörka gröna skogen, tillägger Sofia.

Att forma interiören intresserar både Tor och Sofia. Rummen är flerfunktionella, med undantag för barnens rum där en grundinredning med fasta hyllor, säng och fönsternisch fått olika uttryck efter barnens önskningar. Fönstren fungerar som tittskåp ut i den omgivande naturen. Inom några meter från fönsterkuben ser man gamla träd, fåglar och hästar som betar. Än så länge är barnrummen utan dörrar, men det är planerat för att man ska kunna sätta upp skjutdörrar.

Ett liknande grepp har använts på övre planet, där föräldrarnas sovrum ligger i fil med en klädkammare och lekrum. Övre planet har loftkänsla med ljusinsläpp från stora takfönster. Rummen är formade som balkonger och har öppen kontakt med markplanet. I trappan upp till loftet övergår det lenslipade betonggolvet till en ljus heltäckningsmatta i ull. Lyxigt, och kanske otippat hemma hos en barnfamilj. Men ytterligare ett exempel på familjens okonventionella sätt att inreda.

– Vi påbörjade projektet som ett stort skissblock; vi ritade, gick och funderade, backade, ändrade.

För att få grepp om sin stil och vilka behov de hade, satte Tor och Sofia samman bilder från böcker, tidningar och resor. Urvalet med färger och idéer blev till en klippbok som de haft stor glädje av under hela projektet.

– Vissa saker kan vara svåra att formulera i ord. Vi ville till exempel ha olika svarta nyanser exteriört och materialmöten som skulle vara lite ”ursäktande”. Hur tydliggör man det i ord? Då är bildcollage bra.

Klippboken har tidvis varit väldigt tjock, ibland tunnare, blad har plockats ur, och andra tillkommit. Efter några månader var det tydligt vilka arkitektoniska grundelement som skulle prioriteras, och på vilket sätt inredningen skulle fungera, liksom vilka färger, former och material som familjen vill ha omkring sig. Betonggolvet går i ljust grå toner med inslag av nougat. Här och där i rummen syns en gul färg. Brunt i olika varma nyanser återkommer, ofta i naturmaterial och genomgående gör sig Tors och Sofias intresse för design, fotografi och arkitektur påmint. Inte minst genom formstarka designobjekt, Tors fotografier och böcker.

Genom att blanda material av olika kvalitet och med olika ytfinish, tycker Tor och Sofia att det öppnas möjligheter att inreda över tid, att vara mer spontana allt eftersom behov uppstår eller ändras. Allt behöver inte vara 100 procent färdigt på en gång.

– Vi är en barnfamilj och det händer det alltid saker, vi är ett pågående projekt.

Att själva tillverka och justera inredning, möbler och funktioner är ett gemensamt intresse. Båda gillar tanken på att man förädlar standardprodukter till något eget och personligt.

– Som när vi valde vanlig enkel mdf till köksluckorna, men oljade och lackade den, så de fick ett varmt och levande uttryck, nästan som läder.

Till de enkla köksluckorna valde de en bänkskiva i massiv afrikansk iroko.

– Det är en sorts modern inredningsalkemi. Vi funderar och experimenterar. Enklast och billigast möjliga köksbeslag måste ju vara att inte ha några alls, utan att i stället borra ett hål. För att kunna samla alla våra böcker i ett och samma rum byggde vi hyllor från golv till tak med en takhöjd som är generösare än vanligt. När vi behövde ett stort oömt arbetsbord där barnen och deras kompisar kan samlas och rita limmade vi undersidan av matbordet med linoleum och när man vänder det – vips har vi ett lekbord, säger Tor och fortsätter:

– När vi började planera var våra referenser ”lada” och ”konsthall”… men vi hamnade på en slags teaterscen. Där allt kan, och får hända.