Att leva sin dröm, är något som Filip och Ida verkligen gör. Varje dag vaknar de av bruset från Indiska oceanens turkosblå vatten. Ida tar en morgonritt på stranden, de tre hundarna springer fritt omkring och parets ettåriga dotter Lova har mamma och pappa omkring sig hela dagarna. Men i december drabbades de liksom många andra hotell längs kusten av den politiska krisen i Kenya.
– Många avbokade av rädsla för det som hände i Nairobi och de nordvästra delarna av landet men våra gäster har knappt märkt något. Folk här nere är såklart ledsna och tycker att ledarna har förstört sitt eget land och många charterhotell längs kusten har fått stänga igen. Men vi har inte behövt avskeda någon, tack och lov, säger Ida.
Kinondo Kwetu är en idag en idyll men så var knappast fallet när Filips pappa Fred Andersson köpte det för drygt tre år sedan. Hotellet som ligger på södra kusten, drygt en timmes bilfärd från Mombasa, var rejält nedgånget. Då fanns bara huvudbyggnaden, fyra bungalows och personalbostäder. Familjen insåg snabbt att de måste rusta upp och bygga nytt för att locka hit gäster. Under julen hälsade Ida och Filip på och när de såg hur mycket som behövdes göra beslöt de sig för att stanna och hjälpa till med återuppbyggnaden.
– Vi förälskade oss i platsen och det slutade med att vi blev kvar. I början kändes det helt overklig att flytta hit, säger Ida, hotellchef, som tillsammans med Filip har 70 anställda.
Flytten innebar en stor kontrast mot det hektiska men spännande liv de levde i New York där Ida jobbade med reklamfilm och Filip skrev musik.
– Jag jobbade jämt och sov mer eller mindre med mobilen under kudden, berättar Ida som har ett förflutet som pressassistent till videoregissören Jonas Åkerlund.
Idag består Kinondo Kwetu av två fantastiska hus och fem bungalows med sängplatser för cirka 38 gäster. Men stället är flexibelt. I den öppna huvudbygganden där köket, biblioteket och restaurangen ligger, finns tre rum med sängplatser där barn och ungdomar kan bo utan sina föräldrar. Vill gästerna sova på stranden, spänner de upp moskitonät runt strandsängarna med de generösa madrasserna. Och högst upp i vattentornet med mjuka kuddar på golvet kan man både sova eller äta en mysig middag.
– Gästernas önskemål är det som styr hela verksamheten, fortsätter Ida.
Ritningarna till husen gjorde pappa Fred och Filip slutförde arbetet med husen, byggda i typisk, vacker utsnidad Swahili-arkitektur. Poolen är grävd för hand av 50 man, allt för att skapa jobb till byns invånare.
– När största huset Villa Mama Ta byggdes bestämde vi oss för att anlita lokala hantverkare. Får de bra betalt och är motiverade kan de bygga vad som helst, berättar Filip.
Möblerna är handgjorda och tillverkade på plats. Ida och Filip har också ritat flera av de ljusa sofforna i träslaget mvule, ett hårt träslag som står emot fukten bra. För att ge dem ett patinerat uttryck som smälter in, penslades de med whitewash och vax.
– Grunden fanns här från början men alla detaljarbeten har kommit till i efterhand, avslöjar Ida.
Filip, Ida och ständigt glada Lova bor själva i ett av de gamla förråden på 65 kvadratmeter. Ett nytt hus på 50 kvadratmeter och ett öppet kök som binder samman de båda husen står snart klart. Den nya tillbyggnaden består av ett stort vardagsrum och ett nytt badrum med badkar och handfat i terazzo, en slags sandblandad cement.
– Hantverkarna gjuter badkaret och handfatet i ett enda stycke, sen kommer kranarna på plats. Saker rostar fort härnere därför är alla rör och ledningar i koppar och plast. Bilar ska vi inte prata om. Det är helt galet hur mycket de rostar, säger Filip.
Havets vågor som ständigt slår in mot land och den salta luften gör att luftfuktigheten blir skyhög, vilket kräver ständigt underhåll och reparation. Dynor måste torkas, väggar målas om och möbler repareras. Varje dag krattas grusgångarna fria från löv som kommer från de gigantiska träden, buskarna, hibiskusen och bouganvilla.
– Det här är inget vanligt jobb utan en livsstil. Jag brukar säga att vi bedriver managment by walking around, skrattar Ida.
Alla stengolven både inomhus och utomhus är tillverkade i kenyansk galana, det vanligaste materialet i bättre afrikanska hem. Antika mattor i olika afrikanska mönster smyckar både golv och väggar. Mattorna är långa och runt en halvmeter breda. Här kostar de en bråkdel mot var de gör hemma i Sverige.
Sovrummet består av en vackert snidad säng i mörkbrunt trä med det obligatoriska moskitonätet, Överkastet är en turkos kikoy och de vita väggarna utnyttjas till förvaring. Det finns gott om hängare och krokar, även på hotellrummen. Idas färgglada kikoyer, vackert mönstrade klänningar och eget designade tunikor uppsydda av den lokala skräddaren hänger öppet på en stång.
Under det väldiga taket av makuti-palm, knutet för hand, ligger husets öppna del. Ett kontor kombinerat med vardagsrum. Ett likadant tak finns i huvudbyggnaden där familjen äter varje dag. Där har de ursprungliga bruna stolarna fått ge vika för mer praktiska safaristolar.
– Vi insåg snabbt att vi måste vara mobila eftersom halva hemmet och hotellet är utomhus. Det är ändå människor som ska bära alla de här grejorna, säger Ida som vill kombinera funktion med det som är snyggt och afrikanskt.
Ida och Filip arbetar inte bara med sin hotellverksamhet. De tar också ett stort socialt ansvar. Bland annat bygger de en vårdcentral, Kinondo Kwetu Clinic, åt lokalbefolkningen och är involverade i ett skolprojektet som omfattar 40 fadderbarn samt uppbyggandet av en ekologisk trädgård.
– Vår själ och vinst finns i att skapa en framtid både här hemma och i kommunen, säger Ida. Oavsett vad vi hittar på i framtiden kommer en del av vårt hjärta alltid att finnas här.
