En professionell inredare som tacklar ens plottriga bostad och stöper om den till något genomtänkt och personligt, är inte det vad vi alla drömmer om? Lars Walles har mer än tjugo års erfarenhet av att skapa inredningar, huvudsakligen för privatpersoner men också för restauranger, hotell och kontor. Hans stil är klassisk och tidlös och sneglar inte ett skvatt på rådande trender och är därför alltid rätt på något sätt.

Stela, borgerliga hem fyllda till brädden av Josef Frank och antikviteter ger honom gåshud. Kyligt minimalistiska hem som inte på något sätt speglar ägarens personlighet likaså.

- Minimalismen är död. Nu vill man blanda mer, på ett personligt sätt. Och allt behöver inte vara dyrt. Ett gammalt bord som fyndats på loppis för en hundring, eller en sliten bagagevagn från en nedlagd järnvägsstation kan fungera precis lika bra som en fin antikvitet för att lätta upp en i övrigt ganska modern inredning.

Lars Walles talar mycket om möbler med ett eget uttryck, en alldeles egen karaktär. Charm, helt enkelt. Själv är han omåttligt förtjust i att stoppa in asiatiska möbler som solitärer i inredningen. Ett mörkt kinesiskt altarbord som kontrasterar vackert mot en bas i brutet vitt och beige. En stor spegel från golv till tak i det chokladbruna afrikanska träslaget wengé mot en fräscht blåvitrandig vägg. Precis så som det ser ut hemma hos honom och hustrun Ulla. Deras våning ligger på Kungsholmen, med utsikt över Kungsholms kyrka där bägge hans föräldrar är begravda och där sönerna blivit konfirmerade. En sexa, med flitigt använda kakelugnar i varje rum. Och ett ganska minimalt kök, precis som det ju ofta är i gamla jugendvåningar.

- När vi flyttade hit för tio år sedan ville vi först flytta köket och göra det större. Det är ju det viktigaste rummet, där familjen samlas, där vi lagar goda middagar tillsammans.

Men så tänkte de om och valde en stor köksö i stället. Ingen halvö, för det är viktigt att kunna gå runt den. När man dukar upp till buffé vid stora kalas, inte minst. Köksön är täckt av en tålig granitskiva med en rejäl gasspis mitt i, och under den ryms allt porslin i storlådor. Köksinredningen är ultramodern, från Bulthaup, men helt i linje med Lars och Ulla Walles filosofi finns också här en läcker kontrastverkan i form av en vägg med handmålat och antikbehandlat blåvitt kakel bakom öppna hyllor för alla grytor och kastruller.

Den vitmålade serveringsgången har fått ett varmrött tak och ett nytt serveringsskåp som också rymmer en praktisk partydetalj: en varmhållningsugn. I väggen mot badrummet intill lät de bygga in massor av små fönsterrutor för att släppa in dagsljus i den trånga gången. Ljuset är avgörande, menar Lars.

- En inredning kan vara hur bra som helst men med dålig belysning faller allt. Ett hem är som en liten scen - olika föreställningar kräver olika belysning, från skarpaste städljus till levande ljus.

Lösningen är infällda spotar med dimmerfunktion som indirekt belyser konst, möbler och andra föremål. Kombinerat med mindre golv- och bordslampor. Det värsta som finns är ett rum med en ensam taklampa mitt i taket, en sådan syn gör honom mörkrädd.

Både här hemma och i nästan alla inredningar signerade Lars Walles är basfärgen vitt och brutet vitt. Möjligen med inslag av beige som basttapeten från Madagaskar i både vardagsrum och gästrum. Men det gäller att välja rätt vit färg.

- Här i Sverige har vi ett ganska kallt dagsljus så vi behöver en vit nyans med värme i. Medan de inredningar jag gör på Rivieran och i södra Europa kräver helt andra, svalare vita nyanser för att matcha det annorlunda ljuset där.

Vita är också nästan alla sittmöbler i Walles våning. Soffan av egen design och Howard-fåtöljerna i vardagsrummet är klädda i vitt linne. En gustaviansk soffa har fått ett vitt linneöverdrag, tvättbart förstås. Det ska vara fräschör, men praktiskt och funktionellt. I alla fönster hänger vita hissgardiner i linne, som silar ljuset så exceptionellt vackert. Kontrastfärgerna utgörs av snittblommor och kuddar, just nu med överdrag i ett rustikt blått tyg som Lars hittade i Chiang Mai under sin senaste Thailandsresa.

Däremot är han hjärtligt trött på stjärnor och andra amerikanska attribut, och sålde för några år sedan sin del i inredningsföretaget Lexington som han varit kreativ chef för sedan starten 1997. Innan dess var han med och drog igång Room på Alströmergatan. Redan 1984 hittade han Howard-fåtöljerna, en viktoriansk modell från sent 1800-tal, på en auktion i London och startade snart en egen produktion. Sedan fem år driver Lars och Ulla eget, under namnet Walles & Walles. Vid sidan av inredningsuppdragen designar han tyger och möbler.

- Det blir mycket vitt förstås, med kontrastfärger och asiatisk känsla. Och mycket mer linne - det är alltid rätt, överallt.