I centrala Ulricehamn med utsikt över sjön Åsunden bor Annica Eklund tillsammans med sin dotter Linn i ett gammalt slakteri på totalt 700 kvadratmeter. Hon tvekade inte en sekund när hon för sex år sedan kom in i huset.

– Jag sökte något rått och industriellt eftersom jag alltid drömt om att bo loft living, det vill säga med öppen planlösning eller i en gammal industrilokal. När jag hittade det här huset var det kärlek direkt, säger Annica.

Då fanns varken kök eller badrum, golvet var jordstampat, det var spindelväv överallt och syrsor som hoppade omkring. Huset var en röra utan dess like, berättar Annica.

Det gamla slakteriet hade hunnit vara växthus, blomsterbutik och orkidéodling men det fanns fortfarande vissa spår från slakthuset. När väggen revs till rummet där de tidigare rökte kött, fanns de gamla maskinerna kvar och lukten var väldigt speciell. Nu är den tack och lov borta och utrymmet, i närheten av det nuvarande köket, har blivit vinkällare.

Renoveringsbehovet var naturligtvis enormt, men Annica såg potentialen och lyckades skapa något helt eget. Att bygga om huset tog ett halvår och det mesta gjorde Annica och hennes dåvarande man själva. Hela interiören är helt byggd och skapad efter hennes egna idéer.

– Jag har rivit väggar, skrapat, putsat och målat. Under den tiden jobbade vi enormt mycket men samtidigt såg vi hela tiden möjligheterna växa fram.

Samtidigt var det viktigt att huset inte skulle bli för perfekt, Annica ville behålla det råa. Hennes inredningsstil kan man beskriva som kaxig men också personlig och varm. Råheten hittar man i husets grund och ursprungliga funktion.

– Jag är lika förtjust i barockstil som i minimalism. Tegelväggarna och golvet passar till båda. Som badrummet med glasväggar runtom. Jag ville skapa rymd och blev inspirerad av hotell designade av Philip Starck som jag bott på. Jag tycker att kontrasten mellan ­tegelväggen och badkaret med lejontassar är så häftig.

Planlösningen är i stort sett densamma som när Annica köpte huset. Det är bara några väggar som rivits ner på övervåningen för att få en luftigare känsla och en mer funktionell yta. Annica och Linn bor på cirka 400 kvadratmeter, resten av huset är källarvåning, garage och ett inrett showroom för företaget där Annica arbetar.

– Det bästa med huset är karaktären, det är så mycket känsla och det finns så många möjlig­heter. Det ger mig energi på ett lugnt sätt. Och matsalen, vi satt 22 personer runt bordet i julas. Jag har haft så många underbara middagar där, berättar Annica.

Tillsammans med sin syster driver hon ett golvföretag som hennes pappa startade 1949. Och som inredningsintresserad är en av fördelarna med hennes jobb att hon får möjlighet att resa mycket. Annicas favoritresmål där hon får inspiration yrkesmässigt men också privat, är Milano, framför allt under möbelmässan, då alla stora namn inom branschen samlas. Men även New York är en stad som Annica gärna återvänder till, där finns allt i alla kategorier.

Att alla resor påverkar hennes personliga stil ser man tydligt i hennes hem och i dess formspråk. Hemmet är knappast vad man skulle kalla typiskt svenskt. Annica vågar ta ut svängarna men samtidigt är alla möbler och prylar högst noga utvalda och har sin plats. Blandningen av exklusiv design och spontana fynd från loppmarknader världen runt gör det personligt och levande.

– Det har blivit en hel del loppisfynd genom åren. Jag har köpt allt från tavlor till lampor och möbler. En och annan stol har checkats in på olika flygplatser. En gång köpte jag en hel sittgrupp med tillhörande bord i Kenya, och allt kom hem i helt skick. Detta var 1989, i dag hade det förmodligen aldrig fungerat, ­säger Annica.

Även de pampiga pelarna i hennes sovrum, en urna och en byrå var saker som hon inte kunde motstå. Dessa köpte hon i Indien och hon var tvungen att skicka dem som fraktgods. Men det var det värt kan hon konstatera så här i efterhand.

De många resorna och det krävande jobbet med full fart dygnets vakna timmar gör att Annicas behov av en plats där hon kan koppla av och känna lugn är stort. Därför är Ulrice­hamn, där hon har vuxit upp, en betydelsefull plats och ett slags frizon.

– Det är ju otroligt lyxigt att jag och min dotter har möjlighet att bo så här. Folk som kommer hit blir chockade över att vi har råd att bo här. Men det är ju relativt billigt jämfört med i stan och att vi har gjort det mesta själva håller ju också nere kostnaden.