Familjen Renkel-Eriksson bor i ett lugnt och lummigt område, knappa 20 minuter från Londons centrum. När maken Pehr fick jobb i London följde Lena Renkel-Eriksson och döttrarna med. Flyttlasset gick från Piteå i Norrbotten och planen var att stanna i storstaden åtminstone ett par år. Nu har tretton år gått, familjen bor kvar och Lenas passion för inredning är numera också hennes yrke. Överallt i hemmet i Surrey ser man spår av Lenas samlarintresse. Maffiga franska speglar i guldram och charmiga antika tavlor.

– De är inte ett dugg värdefulla, understryker hon.

Men tillsammans skapar detaljerna ett högst personligt och genomtänkt hem, lika vackert som inbjudande. Målade textbårder och dekorationsmålningar syns lite här och var i huset.

Lena som arbetade som terapeut i Sverige sadlade om när det var dags att ge sig ut i arbetslivet i London. Hon hade lagt märke till hur britterna allt mer fick upp ögonen för den skandinaviska, ljusa inredningsstilen. Hon såg potentialen och bestämde sig för att låta möbler och inredning, som alltid hade varit hennes intresse, också bli hennes yrke. Med inriktningen klar drog hon igång och började sälja svensktillverkade, gustavianska möbler i eget företag.

– Jag låg rätt i tiden. Nu är det nästan så att bara möbler är vitmålade så kallas de svenska, eller skandinaviska, berättar Lena småleende på sin trygga västerbottniska dialekt som vittnar om bakgrunden i Lycksele.

Och suget efter den svenska ljusa stilen håller i sig, konstaterar hon. Förutom att hon säljer möbler och inreder färgsätter hon också hem. Och hennes känsla för inredning speglar av sig i hela det Renkel-Erikssonska hemmet. Varje vrå, varje detalj är noga genomtänkt och utvald. Stiligt och hemtrevligt i samma andetag. Alla prylar förvaras i skåp. Få saker ligger framme. I såväl tv-rum som i sovrum finns höga skåp med glasdörrar, klädda med tyg för att dölja innehållet.

– Det behöver inte vara alldeles välstädat men jag trivs bäst när det inte ligger en massa prylar framme eller i öppna förvaringar. Då känns det genast rörigt, säger Lena.

Traditionellt har förvaring varit en stor bristvara i de brittiska hemmen och prylar packas ofta in i olika typer av loft eller vindsutrymmen som ligger dolda i mellantaken. Hos Lena har dessa tagits bort vilket gjort att det är betydligt högre i tak i hennes och Pehrs sovrum än tidigare. Balkar har tagits fram och ger rummet en helt ny karaktär. Takvinklarna liknar nu i det närmaste en stjärna.

Utifrån sett är huset klassiskt brittiskt i brunt tegel, medan det innanför är ett ljust och luftigt hem i tre våningar. Ett av rummen är Lenas arbetsrum.

Renoveringen tog ett par år men nu har familjen ett hem som strålar av olika vita nyanser. Förutom köket som har fått en dos av allmogeblått och grått.

– Det händer att flickornas vänner säger ”oj, vad vitt”, första gången de kommer hit och de tror att alla i Sverige har det så här, berättar Lena och skrattar.

Från den ljusa matsalen ser man rakt ut mot bakgården. Och den traditionella, men rätt stora, trädgården i två etage är fylld med bland annat lavendel och pelargoner. Vid det långa träbordet med tillhörande bänkar har många, långa middagar i goda vänners lag intagits.

Numera är familjen väl rotad i det brittiska samhället, och besöker Sverige ett par gånger per år. För Lena blir Sverigebesöken lite tätare, tack vare kontakterna med de svenska leverantörerna.

Och visst, erkänner Lena, ger sig längtan till Sverige ibland tillkänna. Men samtidigt framhåller hon det goda med att bo med storstadens puls inom nära räckhåll. Utbudet, inom alla områden, och det mångkulturella är det bästa, menar hon. Närheten till Frankrike värdesätter hon också högt.

– Vi är där på två timmar om vi tar tunneln.

Resorna till Frankrike och Italien beskriver hon som viktiga inspirationskällor.

– Där har de en avslappnad attityd till inredning. Det gillar jag, säger Lena och tillägger att hon ­gillar god kvalitet men inte att det ser dyrt ut.

I Frankrike fyndar Lena gärna i antikaffärer ­eller på loppmarknader. Och hon berättar om ­resor då stora speglar trängts in bland packning och barn i bilen på vägen hem.

– Jag har alltid varit en samlare. Hittar jag något jag tycker om så köper jag det – och så får det hitta sin plats hemma sedan.