Vancouver, den största staden i British Columbia i sydvästra Kanada, är en smältdegel av olika kulturer och har så varit sedan engelsmannen George Vancouver först upptäckte området 1792.

Svenska Eva Thomas är en av Vancouvers cirka 3 000 ditflyttade svenskar och hennes man Richard kommer från Wales. Många gånger är det ju kärleken som gör att folk flyttar utomlands och så var det även i deras fall.

– Vi bodde i England i ett och ett halvt år. Richard är hudläkare och det var han som hittade annonsen där ett barnsjukhus i Vancouver sökte en virolog. Jag fick jobbet och nu har jag arbetat där i 25 år, berättar Eva.

Richard har en egen hudklinik och både den och barnsjukhuset ligger vid University of British Columbia, strax utanför Vancouvers stadskärna.

Här ligger också Eva och Richards hem sedan 12 år tillbaka, ett vackert gult trähus, byggt 1925 och universitetsområdets äldsta hus.

Det har bara haft två ägare före Eva och Richard. Den första var en legendarisk teaterprofessor vid namn Freddy Wood som lät bygga huset i morgongåva till sin hustru.

Det är ett lyckligt hus, det känner man som besökare. Fönstren är stora och släpper in massor av ljus och grönt från trädgården och parken mitt emot. Inredningen är klassisk, med många svenska inslag som Evas farmors gamla Moraklocka och dalahästar som dekorerar matsalsbordet.

Alla husets originaldetaljer finns bevarade och Eva och Richard är mycket måna om att behålla dess ursprungliga karaktär. För att få ett större kök har de byggt till en del och på så sätt har de också fått ett tv-rum mot trädgården.

– Det är härligt med ett nytt kök eftersom vi båda är mycket matintresserade och ofta har vänner på besök. Samtidigt var vi noga med att förändra huset så lite som möjligt. Vi lät kopiera paneler och lister i samma stil till utbyggnaden. Dörrposterna fick karvas med kniv för att exakt se ut som husets gamla. Alla ingrepp har gjorts med stor varsamhet.

Vancouver är en liten storstad med totalt 2,5 miljoner invånare om man räknar ytterområden, omgiven av Coastal Mountains och Stilla havet, cirka 600 000 personer bor i city. Från stadskärnan ser man de närliggande skidbackarna och på två timmar kommer man till Nordamerikas största skidort Whistler. Runt hela staden löper gång- och cykelvägar och här finns också flera fina badstränder, för modiga alltså. Stilla havsvatten blir sällan varmare än 17 grader mitt i varmaste sommaren, trots att det är 25–30 grader i luften.

– Naturen gör sig ofta påmind här i Vancouver. Vi har sett örn och prärievarg i trädgården. Tvättbjörnarna är experter på att ­pilla upp soptunnor och sno rester. Skunkarna är så vackra med sin svartvita päls, men fy vad de kan lukta, speciellt på våren då det är parningssäsong. Jag har stor respekt för den kanadensiska vildmarken, men som svensk är jag ju van vid skogen.

Eva och Richard har en sommarstuga i Caribo, sex timmars bilresa ut i den totala vildmarken.

– Det påminner mycket om Sverige där. Det är en gammal bondgård med röda byggnader. Vi har inget vatten, men det är fantastiskt rofyllt, berättar Eva.

Bägge sönerna har skaffat egna boenden, men än så länge har Eva och Richard inga planer på att flytta även om de har funderat på att kanske bo i England när de blir pensionärer.

– Det är så lätt att leva här, så högt i tak och fritt från gamla kulturella strukturer. Människorna är verkligen lättsamma och trevliga och det är spännande med alla kulturblandningar. Kanada påminner så mycket om Sverige med sin fria sjukvård och den sociala omsorgen. Här pågår också en spännande utveckling kring hållbarhet, miljö och omsorg om naturen, berättar Eva.

Nackdelen är att Vancouver ligger långt från Europa. Man kan inte kvista över till Paris eller Rom för en helg om andan faller på.

– Vi kan också sakna politiska diskussioner. Just för att vi alla kommer från så många olika länder tar vi kanske lite för mycket hänsyn till varandra och undviker olikheter. Eller så är det den engelska diplomatiska försiktigheten som påverkat oss, flickar Richard in.