Det är synd om man tror att naturen bara är underbar på sommaren, tycker Gunnar Kaj. Så här års, innan höstregnen och snön kommit, släpper han fram samlaren i sig och ger sig ut i skog och mark. Han kombinerar gärna svamppromenaden med att leta efter vackra blad, gräsvippor, kottar, gamla torkade fröställningar och mogna sädesax från en åkerkant som sparas till vinterns blomsterarrangemang.

– Att blanda in torkat från i fjol kan tillföra något personligt och lite skört till en bukett, vare sig den består av eget från trädgården eller köpeblommor. Det behöver inte vara så märkvärdigt, varje litet dike har något som är värt att plocka till ett blomsterarrangemang, säger Gunnar.

Fröställningar av jättedaggkåpa, aklejor, klematis och pioner hänger alltid på tork hemma hos Gunnar Kaj. På försommaren innan han slår ängen vid sommarstället i Roslagen skär han också av utblommade gullvivor, kungsängsliljor och krolliljor och sparar i torkat skick.

– Jag binder ihop stjälkarna med snöre i hårt bundna knippen och hänger dem så luftigt som möjligt utom räckhåll för möss och fukt. De håller jättelänge när de väl har torkat. Fast det finns förstås en gräns då torkade växter blir för gamla och börjar se dammiga ut.

Löv samlar han också, i mängder. Kanske för att göra en illusorisk plantering av vårlökar i mars när man inte orkar vänta på våren. Då kan han låta dem växa ur en torr lövmatta, precis som ute i naturen. Därför gäller det att ge sig ut och kratta löv en vacker höstdag och sedan förvara dem torrt, kanske till och med i press. Ekblad behåller både form och färg, bokblad är snyggast, och torra nedfallna näsor av skogslind hör till favoriterna.

Vaser har han förstås ett överflöd av, inte sällan inhandlade på loppis. En som passar perfekt till vitsippor, ett knubbigt 1700-talsglas på fot, en pastejform i keramik som används uppochnedvänd. Men allt behöver inte stå i vaser, tycker han.

Man kan också lägga vackra grenar, några hopkrullade blad, kastanjer och fröställningar som ett stilleben direkt på bordet eller bara runt vasen på duken som om det har fallit ner.

– Nu när vi går mot vinter är det trots allt så att förgängligheten gör sig påmind.