Få svenska konstnärer har ett så stort internationellt rykte som Märta Måås-Fjetterström. Hon är representerad på museer över hela världen, hon smyckar kungahus, kyrkor, ambassader och privata hem och hennes mattor går för stora belopp på auktionshusen. Vem var hon denna mattpoet, som hon kallades i Svenska Dagbladet 1934?

– Hon var en kvinna med stark integritet som inte tyckte om att prata om sitt privatliv. Hon sa själv när någon ställde en obekväm fråga: ”Varför frågar du? Det är så onödigt. Titta på mina mattor i stället”, berättar Tina Swedrup som tillsammans med sin man Ulrik Swedrup äger och driver Märta Måås väveri i Båstad.

Kanske var den omtalade strängheten en nödvändighet i en tid då självständiga kvinnor inte alltid stod högt i kurs.

Hon var varken sträng eller återhållsam, skriver keramikern Tyra Lundgren i sin bok om vännen Märta, som en dag knackade på Tyras dörr i Paris och tyckte att de skulle bli vänner. Vänskapen blev kort då Märta dog bara fyra år senare. Hennes död sopade också undan nästan alla spår av människan bakom gobelängerna och mattorna.

– En stor del av hennes korrespondens brändes, nästan allt personligt gick upp i rök. Tack och lov räddades alla teckningar och skisser. De är en ovärderlig kulturskatt, säger Tina Swedrup.

Intill ingången till Märta MF:s ateljéer i Båstad hänger en stengodsrelief av Märta gjord av Tyra. Klänningen är, som på alla fotografier, knäppt högt upp mot halsen. Håret stramt uppsatt. Hon gifte sig aldrig men tillbringade mycket tid med vännen Annie Frykholm, en textilkonstnär hon mötte redan på Tekniska skolan i Stockholm där hon också var kurskamrat med Elsa Beskow.

– Hon hade en sådan stark drivkraft och valde att ägna sin kraft åt sitt konstnärskap. Man visste på den tiden vad ett äktenskap innebar för en kvinnlig konstnär, säger Tina Swedrup.

Som föreståndarinna på Malmöhus läns hemslöjdsmagasin vägrade Märta att gå i ledningens ledband. De ville bevara, medan hon ville utveckla textilkonsten vilket gjorde att hon fick sparken, 38 år gammal. En ”katastrof” som dock senare skulle leda till att Märta fick sin konstnärliga frihet. Två år tidigare hade hon deltagit i Stockholmsutställningen 1909 med gobelängen Staffan Stalledräng där en midvinterblå stjärnspäckad himmel förförde besökarna och gav henne många supportrar, bland annat Carl Malmsten. Svensk hemslöjds eldsjäl Lilli Zickerman erbjöd henne en egen ateljé i Vittsjö där hon kunde verka fritt.

– 1919 öppnade hon eget här i Båstad. Tänk att hon blev egen företagare innan hon ens fått rösträtt, berättar Tina Swedrup.

Märta köpte Strandgården med utsikt över Laholmsbukten och byggde upp sitt väveri med skickliga väverskor från trakten. I över 22 år fick hon skapa fritt, trots tuffa tider.

– Det är fascinerande att följa hennes utveckling, från de tidiga gobelängerna med sina nästan magiska sagoteman till mattorna med inspiration från både det skånska och det orientaliska arvet. Framför allt inspirerades hon av växtlighet, blommor och träd, säger Tina Swedrup.

Vad är det som gör att människor än i dag spenderar en mindre förmögenhet på hennes alster?

– Hon hade något alldeles speciellt. Ju längre man arbetar med henne, desto mer fascinerad blir man. Det handlar om balansen mellan färg och form, säger Tina Swedrup.

Att förvalta ett kulturarv kräver kompromisslöshet och passion. Något som familjen Swedrup besitter. De värnar om Märtas kvalitetskrav och i väveriet möter man fortfarande hantverkskicklighet i världsklass. Ett sätt att föryngra MMF:s arv har varit att samarbeta med nutida konstnärer och formgivare som Mats Theselius och Karin Mamma Andersson. Märta ler med all säkerhet i sin himmel. I alla fall spökar hon inte längre, säger de som vet.