I dag är signerade möbler och föremål i teak från efterkrigstiden grymt exklusiva och dyra. Det osignerade däremot, kan fås för en spottstyver liksom vardagsnyttosaker. Under 1940- och 50-talen kom teaken att bli de danska mästersnickarnas favoritmaterial och förutseende danska träimportörer handlade upp överbliven teak från länder i Asien.
Kanske blev teaken till stor del populär för att den ingav en känsla av exotism efter krigsårens ransoneringar. Salladsskålar och bestick, peppar- och saltkvarnar, korkskruvar, brickor, smörknivar, sillgafflar och trancherbestick tillverkades en masse under 1950- och 1960-talen. De är vardagsting som behållit sin skönhet.
Min faiblesse för teak har jag förmodligen ärvt efter min pappa, sjökaptenen. Till sjöss var teaken det stora inredningsmaterialet tillsammans med mahogny och mässing. Väl i land tillverkade pappa skärbrädor i teak på löpande band. Hans mästerligt snidade klockstapel prydde krubban under min barndoms jular. Och där kommer mitt habegär fram. Jag har fyndat kapsylöppnare i form av en val. Korkskruvar som reklamgimmick för Saab. En gigantisk salladsskål i svarvad mjuk form. Salladsbestick med rostfritt i fria humoristiska former. Pepparkvarnen av märket Peugot används dagligen till middagsmaten.
Teak är ett av världens hårdaste träslag, motståndskraftigt mot röta, insekter, fukt, stark sol och snö. Dess fibrer är elastiska och kraftiga. Teakmöbler tål decenniers slitage om de får stå utomhus. Med åren skapar vädret en vacker gråsilvrig patina. Den försiktige möbelvårdaren behandlar sina teakmöbler med olja, för att behålla träets ursprungsfärg och lyster. Det finns en mängd schatteringar, beroende på var och hur träet har vuxit, alltifrån mörka toner till ljusa.
Under 1950-talet började möbelindustrin på allvar att samarbeta med arkitekter och formgivare. Några av 1950-talets bästa arkitektritade danska möbler tillverkades i teak. Det märks tydligt i framför allt Hans J Wegners och Finn Juhls alster från tiden. Och det finns fortfarande mängder kvar av den produktionen. Framför allt i danska antik- och fyndbutiker och stora ”loppemarknader”.
I dag skulle det knappast löna sig att tillverka teakföremål som man gjorde förr. Ofta är objekten och möblerna finaste hantverksalster, inte sällan i kombination med material som till exempel stål, jakaranda, ek. Bruksföremål som håller att slita och vårda. Det behöver vi.
Designmässigt är skönheten och användbarheten i ett elegant salladsbestick i teak, formgivet på 1960-talet oöverträffad och tidlös.
