Salem al Fakir.
Väntar ni på någon?
Salem Al Fakir kommer fram till oss på torget vid Fruängens tunnelbana. Vi får erkänna att vi inte känner igen honom utan det stora håret.
Det är nästan ingen som gör, konstaterar Salem och skrattar och säger att han faktiskt inte tycker att det är jobbigt att bli igenkänd, han vill bara inte ha håret på samma sätt jämt.
I höstas kom Salem Al Fakir med låten Dream girl på EP. Det blev en succé och sedan debutalbumet This is who I am släpptes i vintras är det få som inte vet vem han är. Salem tar uppmärksamheten med ro.
Jag har ju faktiskt spelat professionellt sedan jag var 13 år.
Då turnerade han bland annat i Ryssland som klassisk violinist. På debutplattan spelade han nästan alla instrument själv.
Bilden av honom som glad, snäll och med stort hår kan han leva med.
Folk ser mig ju bara i intervjuer och på spelningar och då finns det ju ingen anledning att vara annat än glad och snäll. Det här är ju kul.
Salem Al Fakir bor i Fruängen sedan två år och här trivs han.
Det är så lugnt. Sitter jag på balkongen händer absolut ingenting. Möjligtvis passerar en bil, men inte ens det händer ofta.
Han är uppvuxen i Huddinge och söder om stan är definitivt det som gäller för Salem. Om Stockholm var indelad i färger så tycker han att norr om Karlberg känns lila.
Jag skulle inte vilja bo där.
Intensiteten i Salem Al Fakirs liv går i vågor. Efter en period av mycket spelningar vill han gärna landa hemma och bara ta det lugnt. Nu försöker Salem hitta en hobby för musik hör absolut inte dit.
Nej, musiken är dödligt seriöst och det jag lever på.
Biljard är det nya intresset och i natt har han suttit framför tv:n och kollat på biljardtävlingar. Vad Salem Al Fakir annars gör när han är ledig har han svårt att svara på.
Jag och mina syskon har gemensamma kompisar så vi hänger ofta tillsammans. Alla jobbar som djur och när vi väl är lediga vill vi ta det lugnt tillsammans, var spelar ingen roll. Sällan planerar vi något.
Familjen är stor, viktig och håller ihop. Musiken har alla syskonen gemensamt.
Vi har alltid haft mat på bordet och instrument att spela på, säger Salem.
Hem till föräldrarna i Huddinge åker han och äter ibland. Salem berättar att pappa Nabil lagar god och mycket mat. Men framförallt åker Salem till Huddinge för att tvätta. Och det är inte för att han inte får tvättid i sitt hus eller att han inte vill tvätta själv.
Nej, nej, jag tvättar allt själv men hemma hos mina föräldrar. Det tar ett par timmar och då passar jag på att vara där och umgås.
Salem säger med självinsikt att han inte riktigt fixar vardagssysslor.
Jag är inte bra på grejer som handlar om överlevnad i hemmet. Under perioder är jag väldigt dålig på att handla och laga mat. Då äter jag kebab och sushi. Och ändå är jag 25 år. Jag är ju inget barn längre men jag har fortfarande svårt att mäta upp rätt mängd spagetti till mig själv.
Bättre är han på att köra bil. Han är en av få i vänskapskretsen med körkort men att vara ständig chaufför stör honom inte.
Jag gillar att köra runt och skjutsar till exempel alltid min kompis till Skarpnäck, säger han och skrattar lite åt sig själv. Han tillägger att han längtar efter ny fin bil, en lite mer miljövänlig.
Då kommer det bli ännu roligare att köra omkring.
I sommar bär det ut på vägarna Salem Al Fakir ska turnera med Moneybrother och spela på flera festivaler. Förhoppningsvis också på Allsång på Skansen om han själv får bestämma.
Det skulle vara så roligt. Jag vill vara folklig.
