Gustav Fridolin är från skånska Vittsjö men flyttade till huvudstaden redan som 16-åring för att gå på gymnasiet. Han har bott i Huddinge, Haninge och i ett rum i riksdagen innan han hamnade på Kungsholmen.
Foto: GUNNAR LUNDMARK
Gustav Fridolin slår sig ner i Lidingö Folkhögskolas lilla bibliotek i Kungsholmsfilialen på Bergsgatan. Sedan han slutade i riksdagen 2006 har han hunnit vara reporter på TV4 och ge ut en bok. Nu arbetar han som folkhögskolelärare i historia, samhällskunskap och religion och är stolt. Han tycker att det skönt att se människorna som påverkas av det han säger i ögonen. Lika stolt är han över sina skånska rötter.
– I Vittsjö kände jag en enorm trygghet, solidaritet och hjälpsamhet människorna emellan, säger Gustav.
Det tog några år innan han förstod att uppskatta det. Ännu omedveten om denna insikt och nyfiken på journalistiken lämnade han knappt 16 år gammal Vittsjö och började på Nacka gymnasiums journalistlinje. Gustavs första boende var som inackorderad hos en familj i Huddinge. Snart träffade han en tjej som han flyttade ihop med.
– Det var lättare att skaffa en sambo än en lägenhet i den här stan, konstaterar Gustav.
Paret slog sig ner i Haninge. Där blev han upp över öronen förälskad – i Sågenområdet.
– Där kände jag vi-känslan. Det var lätt att låna verktyg från varandra, jag hade krita på pizzerian och kände dem som jobbade på Konsum.
När relationen sprack efter fyra år stod Gustav på gatan. Men mitt i kaoset rönte han framgång. Som yngste ledamot någonsin valdes han in i riksdagen. I fyra månader var utdragssoffan i rummet på riksdagen hans hem.
– Det var en jäkla tur. De flesta bostadslösa har det mycket värre, säger han.
Av brandtalet om bostadspolitik och ungdomarnas svårigheter att få tag i en bostad, märks att det politiska engagemanget finns kvar.
Förhoppningen om att få en hyresrätt gick i kras. Däremot lyckades han och hans nya sambo hitta en bostadsrätt på 27 kvadratmeter. Att det blev Kungsholmen var inget medvetet val. Trots att han fortfarande saknar Haninge har han med tiden funnit sig till rätta på Kungsholmen. Han har upptäckt tjusningen med att gå längs vattnet och stanna till vid ett och annat trivsamt kafé. Priset tar dock närheten till Rålambshovsparken. När folk tar sig dit på sommarhalvåret, badar, kastar frisbee och grillar, känner han att han är granne med stans pulsåder. Då är hans kvarter så fantastiskt det kan bli, klart bättre än innerstan.
– Kungsholmen är något mittemellan Haninge och innerstan.
I city är det ytligare och mer distans mellan människorna. Kungsholmen har fortfarande inte genomgått den totala lattefieringen, här finns det fortfarande fler små butiker än stora kedjor. Dessutom finns alternativa fik och byoriginal som man lär känna med tiden. Och här känns det lite mer jordnära.
Även grannarna trivs han med. Som när han nominerades till bostadsrättsföreningens sophanteringsgrupp. Svaret på frågan om tanken bakom nomineringen löd: Vi tänkte att du som var politiker var van vid att syssla med skit.
Var Gustav kommer att bo i framtiden är dock en öppen fråga. Vittsjörötterna gör sig ständigt påminda.
– Det är klart att jag längtar till Skåne, just till vi-känslan. Stockholm är fantastiskt på många sätt, men det kan bli en kall stad. Alla mötesplatser i den här staden är handelsplatser – gallerior, köp och sälj. Inträdesbiljetten till en sådan gemenskap är dyr. Vi behöver även andra mötesplatser, både för ungdomar och vuxna.
