I tjugo år har Torsten Wallin bott på sin skärgårdsö där han långsamt har förvandlat berghällar, ljunghed och kryp-enar till en tuktad trädgård. Här lever spännande växter från hela världen i samklang med öns vilda flora. Vilda blåbär, stora som buskar med knotiga stammar, får också växa i fred i skuggträdgården vid sidan av julrosor, skunkkallor, funkior och rodgersia. Här har han också planterat idegran som även växer vilt i stora bestånd på ön, förmodligen alltsedan forntiden.

Hela den här proceduren att skapa en trädgård i harmoni med naturen har Torsten beskrivit på ett oefterhärmligt, både pedagogiskt och lyriskt sätt, i boken Vildros och kaprifol som kom ut härom året. Skaffa den, läs den och häpna över vad som går att åstadkomma på en vindpinad skärgårdsö.

Nu när sommaren övergår i höst är det den allra bästa tiden att vara på ön, tycker han. När trädgården falnar i augusti och det mesta har blommat ut kommer en lila-rosa färgexplosion på ljunghedarna. Efter allt regnande kan han dessutom denna höst luta sig tillbaka utan att bekymra sig om torkan.

– I våras när det var så torrt var jag tvungen att vattna mycket. Som tur är har jag naturliga hällkar i stora klippskrevor som samlar upp regnvatten.

Hela försommaren sprang han runt på klipporna som en stenget med vattenkannor i högsta hugg för att vattna odlingarna. Vissa saker kan han också i värsta fall vattna med havsvatten. Både strandkål och rödbetor i trädgårdslandet klarar det lätt bräckta Östersjövattnet, liksom även gräsmattan men den brukar han inte alls bry sig om att vattna.

– Jag får ett helt annat gångsätt här på klipporna, säger Torsten och skrattar. När jag kommer tillbaka till stan och börjar gå på slät asfalt igen brukar jag stuka foten.

Precis som många andra trädgårdsägare anser Torsten att odlingsåret kan delas in i sju års­tider: vinter mellan advent och slutet av februari, därefter förvår, vår, försommar, högsommar, höst och senhöst. Den här indelningen gjordes av den tyske trädgårdsmästaren och författaren Karl Foerster redan på 1930-talet. Tors­ten gillar honom, det är alldeles uppenbart. Ett av öns sju trädgårdsrum är uppkallat efter Foers­ter – en ravin ut mot det öppna havet, där Torsten har placerat en stol för kontemplation och planterat prydnadsgräset Calamagrostis x acutiflora ’Karl Foerster’. Det blir manshögt och får blommande rävröda ax som vackert vajar tillsammans med rosa rallarros.

Närmast huset ligger mer trädgårdsbetonade partier skyddade från havets hårda vindar. Här odlar Torsten allt från buskpioner, rosor och perenner till kryddväxter. Pimpinellrosen ’Stanwell Perpetual’ trivs bra inslingrad bland vilda krypenar där den får både lä och växtstöd. Vid ingången till huset står flera krukor med klotklippt buxbom och en stor rosmarinbuske. Buxbomen vintervilar nedgrävd i komposten och skyddad av säckväv, men rosmarinkrukan får åka med in till stan längre fram i höst för övervintring på ett svalt, ljust och frostfritt ställe.

Däremot lyckas han övervintra både rosmarin och salvia utplanterade i köksträdgården, en mycket speciell sådan som ligger i en större klippskreva nere vid havet. För flera år sedan bände han ner flata naturstenar i sänkorna och fyllde med grus till odlingsterrasser. Där odlar han nu potatis i ett ca 30 cm tjockt lager tång eftersom jordlagret här är för tunt och inte skulle räcka till för att kupa potatisen. Här samsas också vilda ätliga växter som älgört, strandkål och vitblommande strandnarv med sallat, rucola och mangold och andra lättodlade grönsaker och bär. Till och med vindruvor, den blå staketdruvan, klarar sig här mot en bergvägg där den klättrar på en spaljé av gamla torra enegrenar.

Både i köksträdgården och överallt i de andra trädgårdsrummen gödslar Torsten med näringsrik kompostjord. Han är där­emot försiktig med att skämma bort växterna med hönsgödsel och blodmjöl.

–  Perennerna blir lätt förvuxna då och riskerar att blåsa omkull i den hårda blåsten här ute på ön. Och blir det dessutom varmt och torrt är det besvärligt att försörja en så stor bladmassa med så mycket vatten som den skulle behöva.