Det doftar terpentin, sågklingorna sjunger för fullt och sågspånet ryker. I mitten av den tretusen kvadrat stora snickerifabriken träffar vi Piet Hein Eek i hans stökiga lilla glaskur.

Sedan några år har Piets möbler i återvunnet material börjat inta inredningsscenen. Färgflagnade brädstumpar från rivningshus, gamla läkar- och tandläkarskåp i plåt, fraktlådor i plywood och annat räddat ur förgängelsen, är grunden i hans tidiga design.

Piet är en materialsäker möbelkonstruktivist icke att förväxla med den danske designern Piet Hein som skapade det klassiska bordet superellips. Hein Eeks möbler och objekt ger associationer till en lekfull intellektualisering snarare än kommersialism.

Än så länge är han mest känd för sina bord, pallar, bänkar och fåtöljer av återvinningskaraktär. Till synes lite grovyxade, hemmasnickrade och barnsligt oraffinerade i form och material. Sådant som man gör på sitt sommarställe om man inte har tummen alldeles fel i handen. Piets möbler är funktionellt egensinniga; lite som barnbarn till landsmannen Gerrit Rietveld och den franske rationalisten Jean Prouvé.

Med åren har Piet raffinerat sin materialanvändning. Nu produceras också bänkar, bord, stolar, skåp och pallar i ädelträ som till exempel ek. Och de tidiga möblerna i återvinningsstuk förädlas, förändras, får tillägg. Nu lackas de ofta med flera lager hårdlack till härdiga, glansiga ytor. Inte så billigt, kanske; ett stort matbord ligger runt 70 000 svenska kronor. En liten pall kostar knappt 3 000 kr.

Hans idéflöde är outsinligt. Piet tillverkar också kök, plåtspisar, utekök och keramik.

– Jag hade tidigt klart för mig att jag inte bara ville formge utan också producera. Och i början av 1990-talet var jag en riktig containerråtta som letade material överallt.

Men det är mindre med det nu. Så småningom började Piet och en kollega leta saker och föremål och material från rivningshus.

Piet har alltid velat vara sin egen. Sina första produkter visade han på ett konstgalleri.

– Jag ogillar möbler och objekt som säljs som konst, även om jag gjorde mina första möbler som just konstföremål. Däremot anser jag att föremål utan en intellektuell tanke inte ska betraktas som konst. Och det känns inte alls fel att serieproducera; det som är bra och kvalitativt håller i alla tider, genom alla trender.

I dag arbetar fyrtio personer med Piet som spindeln i nätet och den främsta idésprutan. Från skiss till prototyp till färdig möbel och produktion – allt sker i verkstaden. Piet är i hög grad en teknikfreak.

– Trä, stål, plast, betong. Jag försöker göra allt som är möjligt med materialen och modern teknik utveckling. Datorn och en bra maskin är ovärderliga redskap. De ger oss nya arbetssätt.

Designern är säker i sin självbild och professionalitet.

– Jag har nog en stark känsla för goda materialvärden. Men jag tror inte att mina saker blir uppskattade med en gång. Våra produkter tar tid att bli accepterade – och placerade i rummet, säger Piet.

Om återvinning har han en hel del att säga. Han tycker att formgivning och design måste utformas med så lite materialspill som möjligt.

– Släng inte iväg resterna, de kan vara värdefulla. Just nu är överkonsumtionen den största boven – inte den finansiella krisen som pågår.