Högst upp i Wenner-Gren Center i Stockholm finns en numera sällsynt kvarleva från 1960-talet, en telefonhytt med ljuddämpade väggar och tättslutande dörr. Där kunde dåtidens beslutsfattare gå in och slå en pling, eller telefonera som det kunde heta då. I dag finns här inte längre någon telefon men blotta existensen av den lilla skrubben förstärker känslan av tidsresa tillbaka till 1962, då skyskrapan vid Sveavägens slut stod klar.

Fest- och konferensvåningarna på plan 23 och 24 erbjuder 1960-talsretro. Mycket är original och annat har kommit till i samband med en renovering som blev klar tidigare i år. Alltsammans formligen osar nostalgi och Don Draper från tv:s Mad men skulle förmodligen känna sig hemma här.

I foajén har en av byggnadens arkitekter, Alf Bydén, skapat ett geometriskt konstverk i vitt, svart och orange. Geometrin återkommer i väggdetaljer på andra ställen och inte minst i hela byggnadens form, som uppifrån sett liknar en romb. Den eleganta spiraltrappan upp till 24:e våningen har inget räcke men väl lodräta stänger med handblåsta italienska glasknoppar högst upp. Somliga av dessa är numera kopior från Orrefors eftersom vissa av originalen blivit stulna genom åren.

Specialdesignade möbler från NK, Arne Jacobsens svanenfåtöljer, stringhyllor, konstverk av bland andra Nils Dardel och Peter Weiss bidrar till elegansen och tidsfärgen.

Lite längre bakåt i historien söker sig tanken när vi kommer in marmorrummet, också kallat gobelänggrottan. Här skulle väggarna av carraramarmor kläs med gobelänger som Axel Wenner-Gren lovat skänka. Men det blev inte mycket av det. Senare visade bouppteckningen efter Wenner-Gren att han var konkursmässig vid sin död. I dag finns det en gobeläng i rummet.

Genom fönstren har besökaren praktfull utsikt över stora delar av Stockholm. I väster har man god överblick över jätteprojektet Hagastaden som växer fram där Norra station fanns. Låt se om Wenner-Gren Center får konkurrens i stadsbilden av stadsplaneidén Tors torn borta vid Torsplan.