Stockholm visar upp sig i vinterskrud. Det är flera minusgrader, klarblå himmel och rutorna på Caffé Nero på Roslagsgatan immar. Människorna som promenerar förbi är påpälsade så att det förslår. När sedan kocken Alexander Nilson kommer gående skiljer han sig rejält från mängden. Med sina 191 centimeter är han längre än de flesta. Dessutom har kocken från tv-programmet Kniven på strupen varken mössa eller vantar, och den röda midjejackan är öppen.

– Ja, men jag bor ju här precis runt hörnet, ursäktar han sig när han slår sig ner med sin latte.

Alexander pratar högt och gestikulerar, precis som i sitt tv-program där han dessutom gapar och kritiserar för att få fason på olika restauranger. Privat är han ingen ilsken person, däremot extremt intensiv. Det gäller att hänga med i svängarna.

– Jag föddes på Sankt Görans sjukhus, och sedan bodde vi på Norr Mälarstrand. Jag och mina två bröder, en äldre och en ­yngre, är uppvuxna i Rålambshovsparken. När jag var sju år flyttade vi till USA med mamma. Först bodde vi i Santa Monica i Kalifornien och sedan i Colorado. Tolv kanaler på tv, massor av tecknat, varmt väder och färgglada flingor. Det var stort.

Alexander tar några snabba klunkar av latte nummer två samtidigt som han drar handen genom håret. Han pausar kort, tittar sig omkring på fiket och fortsätter sedan i samma tempo.

Han berättar hur han till sist, som 15-årig bandmedlem med tuppkam, inte levde upp till de amerikanska stilidealen. Både Alexander och hans äldre bror flyttade därför hem till pappa i Stockholm igen.

– Det var något av en chock att komma hem. Sådär, det var det enda ord jag kom ihåg och det svarade jag på allt. Jag säger fortfarande fel ibland. Jag brukar till exempel säga spännande huvudvärk i stället för spänningshuvudvärk, säger han med ett skratt.

När det var det dags för gymnasiet valde Alexander restaurangprogrammet, trots farfar kommendörkaptenens protester.

– För honom var det ett obegripligt val, men pappa var ju i branschen. Han började i kök och blev sedan hotelldirektör på både Grand och Strand. Jag var intresserad av mat tidigt, jag valde en baka kakor-kurs som fritidsaktivitet redan i lågstadiet.

Kockyrket har Alexander praktiserat på ett flertal kända krogar som Gondolen, Den Gyldene Freden, Nils Emil och Gourmet. Och Akvavit i New York.

– Jag var där drygt ett halvår, det var ett prestigejobb men jag tjänade inte så bra. Därför drygade jag ut kassan genom att spela gitarr på gatorna. Det skulle jag aldrig göra här hemma, men i New York funkar det. Jag har aldrig känt mig så fri som där.

Förutom gästspelet i USA har Alexander i stort sett varit Vasa­stan trogen allt sedan flytten tillbaka till Sverige. Han tycker att det är lugnt och skönt.

– Roslagsgatan är min favoritgata, särskilt den här delen vid Caffé Nero och skolan. Det är en levande gata med mycket människor och många uteserveringar. Dessutom är det sol här långt in på kvällen.

Hans nyvunna kändisskap tar han med ro. Att han numera ofta blir uttittad av folk som känner igen honom från tv tycker han är helt okej.

– Häromdagen var det en dam i 80-årsåldern som tittade på mig på fyrans buss. Jag tänkte att vi kanske kände varandra och tittade tillbaka. När vi sedan klev av vid samma hållplats sa hon plötsligt, du är så jävla bra. Sånt värmer, säger Alexander och försvinner ut på de isiga gatorna igen.