Annons
X
Annons
X

Bomben skulle ha dödat 40 personer

SvD GRANSKAR Mellan 30 och 40 människor hade dött om självmordsbombaren i Stockholm hade lyckats. Det visar undersökningar av amerikanska FBI. Nya uppgifter pekar dessutom på att gärningsmannen kan ha haft medhjälpare på plats omedelbart efter explosionen.

När Taimour Abdulwahab sprängde sig själv på Bryggargatan i centrala Stockholm den 11 december 2010 var det första självmordsattentatet i Norden ett faktum. Men operationen misslyckades; han blev själv det enda dödsoffret.

Trots att nästan ett år har gått har svenska myndigheter inte offentliggjort vad som hade hänt om Taimour Abdulwahab lyckats med sitt uppsåt. Hans avsikt var, som han uttryckte det i sitt efterlämnade budskap, att döda: ”era barn, döttrar, bröder och systrar”.

Det var mycket nära att hans bomber skapade en sådan massaker.

Annons
X

Förundersökningen om självmordsbombaren pågår ännu. Den är sekretessbelagd och Säkerhetspolisen har sagt nej till att svara på SvD:s frågor. På grund av hemligstämpeln kan det tiotal personer med kunskap om händelsen som SvD har intervjuat inte träda fram med namn.

Sprängkraften

De sprängladdningar som Abdulwahab bar på sig var ”mycket sofistikerade”, enligt flera experter som SvD har talat med. Laddningarna undersöktes av amerikanska FBI och fram till i dag har ingenting av deras slutsatser läckt ut.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    SvD kan avslöja att resultatet av FBI:s undersökning i Stockholm var ”mycket oroande”:

    – Enligt vad vi fick veta från det amerikanska expertteamet skulle 30 till 40 personer ha dödats enbart av de sprängladdningar Taimour Abdulwahab bar på, säger en av SvD:s källor.

    Även chefsåklagare Tomas Lindstrand, som utreder säkerhetsmål, konstaterade i en TT- intervju i juni om bomberna att: ”det var inga dilettantmässiga konstruktioner. Abdulwahab var ingen stackars klant som många tror”.

    I självmordsbombarens vita Audi 80 Avant, som antändes på Olof Palmes gata klockan 16.48 den 11 december, fanns bomber som inte exploderade.

    – Bomberna i bilen var professionellt gjorda. Om de exploderat hade de utgjort en stor fara för människor och byggnader, säger en SvD-källa som har informerats om den amerikanska undersökningen.

    I stället blev det endast en bilbrand som brandkåren kunde släcka.

    När Taimour Abdulwahab sedan gick genom folkhavet av julshoppare på Drottninggatan bar han på olika slags bomber.

    Den ena typen var de så kallade rörbomberna som inte detonerade och som senare låg spridda på marken intill den döde 28-åringen. Vad som inte har uppmärksammats är den andra bombtypen: tryckkokarbomben.

    – Det var tryckkokaren som gick av på Bryggargatan, säger terrorexperten Magnus Ranstorp.

    På bilderna från Bryggargatan låg ett sådant söndersprängt tryckkokarkärl mellan den dödes fötter, dryga metern från det blödande såret på magen.

    En tryckkokare är ett kraftigt kokkärl som kan göras om från köksredskap till ett dödligt vapen. Kokkärlet fylls med sprängmedel. En stubin eller en elektrisk ledning dras genom ett av hålen i locket. Sedan stängs kärlet.

    – Tryckkokare är vanliga som hemmagjorda bomber. De är lätta att få tag på, fylla och aptera och är hållfasta, säger en källa med flera års erfarenhet av terrorbekämpning.

    Tryckkokarbomber används ofta i Afghanistan, Indien, Nepal och Pakistan. Sällan i västvärlden. Men den 1 maj 2010 inträffade plötsligt ett attentatsförsök med tryckkokarbomber i New York. Det var ett förebud om vad som skulle hända på Olof Palmes gata den 11 december.

    En Nissan Pathfinder var parkerad mitt i New Yorks teaterdistrikt vid Times Square. Likheterna med vad som senare inträffade på Olof Palmes gata är slående: båda attentaten genomfördes i centrala kvarter en lördagseftermiddag när många människor var i rörelse. Båda bilarna var fyllda med explosiva ämnen och båda gärningsmännen tände på – men ingen av bilarna exploderade som tänkt.

    Attentatsförsöket den 1 maj fick USA:s säkerhetsdepartement, Homeland Security, att varna polis, säkerhets- och räddningspersonal för tryckkokarbomber. Varningen kom den 1 juli, drygt fem månader före attentaten i Stockholm.

    ATTENTATSPLATSEN

    Dagarna när självmordsbomben i Stockholm var en världsnyhet spekulerade myndigheterna om att Taimour Abdulwahab var på väg mot varuhuset Åhléns City eller Stockholms centralstation. Men flera nya uppgifter talar emot detta.

    Ett vittne uppger för SvD att Taimour Abdulwahab kom gående på Drottninggatan söderut strax före smällen. Utanför affären Scorett stannade han till och förde in bägge händerna innanför jackan och drog dem nedåt i ett ryck. Terrorexperter som SvD har konsulterat säger att rörelsen är typisk för den som är på väg att utlösa en bomb. Enligt SvD:s vittne upprepades rörelsen.

    Att han försökte spränga sig på Drottninggatan styrks av uppgifter från det brittiska rättsväsendet som utreder kopplingar till dåden i Sverige. Enligt britterna gick Taimour Abdulwahab till fots på Drottninggatan och ”försökte där upprepade gånger att detonera de hemgjorda bomberna som han då bar på sig”.

    Just den här trånga delen av Drottninggatan var en idealisk plats för den som ville sätta skräck i så många människor som möjligt. I julruschen den 11 december 2010 var gågatan som en enda stor vaggande kropp.

    – En så kraftig laddning som Taimour Abdulwahab bar på sig hade här gett en enorm tryckvåg och stora mängder glassplitter, säger en officer som tillsammans med SvD har synat den tänkta attentatsplatsen.

    På övervakningsbilder syns en man med packning på ryggen vika av in på Bryggargatan. Några sekunder senare, vid 16.57, kastas människor på Drottninggatan tillbaka av tryckvågen från explosionen. Bryggargatan fylls med rök.

    – Att den går av då kan bero på att bomben var dåligt byggd, han kan ha haft otur med tändmekanismen eller helt enkelt varit nervös och gjort fel, säger SvD:s källa med flera års erfarenhet av terrorbekämpning.

    Medhjälpare?

    Säkerhetspolisen sa i januari 2011 att gärningsmannen verkade ha varit ensam. Formuleringen har senare ändrats till att han var ensam ”under själva dådet”.

    Men endast 30 sekunder efter explosionen på Bryggargatan kom en hittills okänd person dit. Han dök upp lika hastigt som han försvann. Detta är nya uppgifter från två oberoende ögonvittnen, som SvD har intervjuat. De ger ett samstämmigt signalement: mannen som var drygt 180 centimeter lång hade en professionell kamera med ett cirka 25 centimeter långt objektiv. Han bar svart jacka och blå jeans, var 40 till 45 år och hade mörkt hår eller mössa.

    Under endast 15 till 20 sekunder dokumenterade han med sin kamera noggrant Taimour Abdulwahabs sargade kropp och resterna av sprängladdningarna.

    – Han stod inte ens en meter från den dödes huvud. Mannen hade en professionell kamera med lite längre zoom. Jag tänkte att det var väldigt snabbt som journalisterna var på plats, säger det första vittnet.

    Tanken är logisk eftersom SvD:s redaktion hade sin bakdörr mot Bryggargatan. Det gjorde att SvD:s fotograf var förste journalist på plats, inom tre minuter efter smällen. Det är samtidigt som den första polisbilen svänger in på Bryggargatan. Då hade mannen med kameran redan hunnit försvinna spårlöst.

    Det andra vittnet som befann sig närmast både Taimour Abdulwahab och mannen med kameran fick en mycket obehaglig känsla.

    – För alla andra var denne man en tursam fotograf som precis träffade på händelsen. Men för mig var han någonting mer. Det var som om han hade stått och väntat på smällen.

    Samma reflektion gör personer med egen erfarenhet av terrorbekämpning när SvD berättar om mannen som fotograferade Taimour Abdulwahab:

    – Det har stått klart vid tidigare självmordsattentat att det funnits de som följer med fram, inom lämplig radie från explosionen. Det kan ske av tre skäl: man litar inte riktigt på självmordsbombaren, man vill kunna visa omvärlden genom propagandabilder hur duktig man varit och det finns erfarenheter att dra innan man ska sända ut nästa självmordsbombare.

    Anmärkningsvärt är också att den här mannens bilder eller filmer så vitt känt inte har publicerats.

    – Eftersom det var en världsnyhet hade en stillbild i det ögonblicket varit värd minst hundratusen kronor, och då räknar jag försiktigt, säger SvD:s bildchef Joakim Ståhl.

    Mannen med kameran försvann lika obemärkt som han dykt upp. Han fångades inte av någon av de övervaknings- eller amatörfilmer från platsen som hittills har publicerats. Enligt ett av SvD:s vittnen lämnade han platsen via Bryggargatan, bort från Drottninggatan.

    SvD har besökt kvarteret tillsammans med en officer som noterar att den övertäckta och tunnelliknande gränd, Korgmakargränd, som mynnar ut i Bryggargatan är ”som ett skyddsrum för en medhjälpare”. Det tar 30 sekunder att gå här-ifrån till kroppen.

    – Det är det bästa stället att vänta på smällen och undgå tryckvåg och glassplitter. Fotografen kan ha fått order att vänta här tills han hör smällen och sedan snabbt gått fram och tagit bilderna.

    Ytterligare en omständighet gör gränden intressant.

    Filmbilder som SvD har tagit del av visar en bil som har stannat i gränden minuterna efter explosionen. Det är en rödbrun Volkswagen Golf (se bilden i grafiken ovan), trolig årsmodell 1989–90, som står utan förare, men med tända framlyktor.

    Naturligtvis kan både ”fotografen” och bilen ha varit på platsen utan koppling till terrorplaner. SvD har därför frågat Säkerhetspolisen om både ”fotografen” och bilen men inte fått några svar.

    Nätverket

    Taimour Abdulwahab var ingen ensamvarg. Samma dag som han dog på Bryggargatan ringde han till en mobiltelefon i Irak. Han tog också emot ett samtal från Irak.

    – Irak är en bra plats att styra en terroraktion ifrån, säger en av SvD:s källor om samtalen.

    Före sin död försökte Taimour Abdulwahab också ringa till Nasserdine Menni. Det är en man med åtta identiteter som sitter fängslad i Barlinniefängelset i Glasgow i väntan på rättegång. Allt detta enligt åtalet mot honom som rymmer 21 brottsliga handlingar kopplade till terrordåden i Stockholm.

    Enligt den brittiska riksåklagaren började attentaten den 11 december 2010 förberedas redan 2003. De finansierades med minst 60000 kronor från bankkonton i Storbritannien och blev möjliga genom Taimour Abdulwahabs resa till terroristläger i Irak sommaren 2009.

    – Många av de som slutar som självmordsbombare når Irak via Syrien och hamnar i träningsläger som drivs av antingen al-Qaida i Irak eller Ansar al-Islam, båda kända för självmordsattacker i Irak, säger Mohammed Hafez, amerikansk terrorexpert som har skrivit en bok om irakiska självmordsbombare.

    En vecka efter terrordåden i Stockholm försökte Nasserdine Menni radera telefonnummer och bilder på Taimour Abdulwahabs familj.

    Yassin Musharbash, en av Tysklands främsta experter på al-Qaida, kommenterar kopplingen mellan Taimour Abdulwahab och Nasserdine Menni såhär:

    – Om britterna kan bevisa vad de har skrivit i åtalet, är det helt klart inte alls frågan om någon ensamvargs attack. Då talar vi i stället om en ganska stor operation som orkestrerats från Irak, som troligen startade i Storbritannien och genomfördes i Sverige. Och fortfarande vet vi inte hur stort nätverket i själva verket var.

    En avancerad operation

    svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X