Annons
X
Annons
X

Bodström: Jag känner en stark oro för S

I turerna kring Omar Mustafa har Socialdemokraterna fallit in i gamla synder. Grundproblemet är att partiet är slutet, omodernt och odemokratiskt. I dagens samhälle fungerar inte de sekteristiska arbetsformer som vi nu fått se. Partiet måste öppnas upp, skriver tidigare S-ministern Thomas Bodström.

Hur kommer det sig att man inom S är så förtvivlat rädd för att föra en debatt i dagsljus? skriver Thomas Bodström.

Hur kommer det sig att man inom S är så förtvivlat rädd för att föra en debatt i dagsljus? skriver Thomas Bodström. Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN

BRÄNNPUNKT | S KRISHANTERING

Det blir inte bättre av att någon avgår.
Thomas Bodström

När jag på första maj gör en sextimmars comeback inom politiken sker det med en viss frustration efter att ha följt de senaste veckornas förödande debatt om Omar Mustafa. Återigen har det socialdemokratiska partiet lyckats måla in sig i ett hörn. Som vanligt helt i onödan. Hade det här skötts rätt från början skulle det aldrig ha behövt bli en skada utan i stället en spännande och välbehövlig debatt.

Den senaste tiden har man fallit in i gamla synder: anklagelser, bortförklaringar och avgångskrav. Och i vanlig ordning har man fört debatten i medierna, oftast genom att anonymt tipsa journalisterna om sina egna partikamrater. Tv och tidningarna tar tacksamt emot alla samtal och sms som blir som bensin på brasan och så växer skandalen ytterligare.

Men det blir inte bättre av att någon avgår. Problemet är inte om Veronica Palm har agerat fel, om Carin Jämtin har varit för otydlig eller om Stefan Löfven har varit för osynlig. Nej, problemet är att Socialdemokraterna fortfarande har ett djupt odemokratiskt arbetssätt där öppenheten lyser med sin frånvaro.

Annons
X

Det märktes väldigt tydligt under den senaste partikongressen i Göteborg. 450 ombud från hela Sverige hade valts med stor omsorg från alla partidistrikten. De hade tagit ledigt från jobb, satt sig in i detaljnivå i de olika frågorna och var beredda att i fyra dygn stå till tjänst för att fatta beslut om vilken politik Socialdemokraterna ska föra inför det viktiga valet nästa år, då partiet inte har råd att förlora en gång till.

Men de 450 ombuden fick inte vara med och bestämma. Det var inte i den stora kongressalen som besluten fattades. I stället avgjordes framtiden av en liten klick personer som gjorde upp det här på egen hand.

Den oerhört spännande debatten om vinster i välfärden, där det verkligen finns både fördelar och nackdelar med systemet med friskolorna, uteblev helt. I stället fördes hätska debatter mellan meningsmotståndare där också retoriken och anklagelserna blir mycket grövre än de skulle ha blivit i en offentlig debatt, vilket får konsekvenserna att bitterheten och motsättningarna ökar och där förlorarna nu ruvar på hämnd i framtiden.

Likaså frågan om partiet ska driva frågan om en ytterligare pappamånad trycktes ned i en kompromiss. Jag lyssnade på många kloka inlägg i den debatten, men vad var det för mening att diskutera den frågan när det bara fanns ett enda alternativ att ta ställning till för kongressombuden? Att bara ha ett enda alternativ att rösta på är en förolämpning mot de personer som ska vara den yttersta demokratin i partiet.

Värst var det när platserna i partistyrelsen och verkställande utskottet skulle bestämmas. Ylva Johansson petades ur partistyrelsen, trots att hon är talesperson i arbetsmarknadsfrågor och en av få aktiva socialdemokrater som har regeringserfarenhet. Någon motivering angavs inte, beslutet fattades återigen bakom stängda dörrar. Som vanligt fanns det fler kandidater än platser. Det brukar inom idrotten kallas för ett ”angenämt problem” när tränaren måste välja mellan flera bra spelare. Här skapas det i stället en enorm frustration med intern pajkastning, där kohandel till slut får avgöra utgången.

Varför kan inte kongressen få ta ställning? Det bästa vore väl om kandidaterna själva får berätta varför de ska väljas och därefter föra en spännande debatt där bästa man eller kvinna må vinna. Det finns väl ingen anledning att bli upprörd över att personer förs fram från olika partidistrikt. Hur kommer det sig att man inom det socialdemokratiska partiet är så förtvivlat rädd för att föra en debatt i dagsljus? Hur svårt kan det vara att förstå att det skulle vara mycket bättre?

Det är just denna egendomliga tradition som ledde fram till skandalen med Omar Mustafa. Han fördes fram i sista stund. Det var bara några få personer som visste om det. När kongressen skulle välja fanns det inga alternativ. Om Omar Mustafas namn hade förts fram i god tid hade diskussionen om hans engagemang i Islamiska förbundet kunnat föras öppet. Hans tidigare åsikter och agerande var en väldigt viktig principiell fråga som borde ha stötts och blötts ordentligt innan den skulle avgöras av kongressen. Konsekvensen blev i stället att partiet under några dagar befann sig i fritt fall med skador för lång tid framöver. Inte minst har man ett hästjobb att reparera förtroendet hos alla muslimer, oavsett om det var rätt eller fel att låta Omar Mustafa ta plats i partistyrelsen.

När Håkan Juholt valdes till partiordförande kritiserade jag processen om hur det gick till i min bok ”Inifrån”. Trots att det fanns flera kandidater in i det sista var det ändå bara en enda kandidat som presenterades för kongressen. Jag fick många positiva reaktioner av partikamrater, de flesta vill däremot inte skylta med det utåt. Men jag fick också en del kritik av socialdemokrater. Inte så mycket för mina åsikter utan för att jag skrev en bok om det. Vissa ansåg att jag skadade partiet, trots att det var mer än tre år kvar till valet och att det då verkligen fanns tid för en diskussion om hur ett parti som förlorat två val i rad borde förändras.

Socialdemokraterna har en politik som andra partier försöker härma. Det svenska folket är präglat av socialdemokratins idéer om trygghet, rättvisa och omsorg om andra människor. Läget borde således vara gott inför nästa års val. Men så länge partiet fortfarande är ett slutet, omodernt och odemokratiskt parti finns en stark oro för hur det ska gå. I dagens samhälle fungerar inte de här sekteristiska arbetsformerna som vi nu fått se.

Även om andra partier också har demokratiska problem är ändå det viktigaste för den socialdemokratiska ledningen att lära sig av läxan. Se till att man menar allvar när man säger att partiet ska bli mer öppet. Inse att beslut bakom stänga dörrar skapar ett demokratiskt underskott som skapar en bumerangeffekt i form av fördjupade konflikter. Öppna upp och utveckla det socialdemokratiska partiet. Då kommer framgångarna också att komma, med stora möjligheter att återvinna regeringsmakten och bli det statsbärande parti som förtjänar medborgarnas förtroende.

THOMAS BODSTRÖM

advokat, före detta justitieminister (S)

Annons
X

Hur kommer det sig att man inom S är så förtvivlat rädd för att föra en debatt i dagsljus? skriver Thomas Bodström.

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X