Annons
X
Annons
X

Björn Ranelid inreder hem och romaner med färg och fantasi

Hemma hos
1 2 3 4 5 6 7

Hemma har Björn 3,80 ­meter i takhöjd, inombords förmodligen mer än så. Jussi Björling, som Björn skrivit om, glömde sin gamla kavaj under en filminspelning. Björn fick den i 60-årspresent av den kände operasångaren Sten Wahlund.

Foto: Per Kristiansen
1 2 3 4 5 6 7

­Bordet från författaren ­Reidar Jönsson är en del av ett båtdäck. Ljuskronan såg Margareta i ett galleri. Den var såld, men konst­nären skapade en ny.

Foto: Per Kristiansen
1 2 3 4 5 6 7

I köket lagar Björn varje morgon sin specialgröt, den äts på ett bord som är hundra år gammalt.

Foto: Per Kristiansen
1 2 3 4 5 6 7

Konst och musik. Skulptören Torsten Fridh är rikt representerad hos Ranelids. Björn är jazzintresserad, här Alice Babs fångad av ­fotografen Bengt H. Malmqvist.

Foto: Per Kristiansen
1 2 3 4 5 6 7

I arbetsrummet jobbar många olika typer av muskler. Från väggen övervakas skrivandet av bilder på Björn själv ­och Ivar Lo-­Johansson.

Foto: Per Kristiansen
1 2 3 4 5 6 7

Björn fick ­Augustpriset för romanen Synden. Han har även skrivit om August Strindberg vars dotter Grete bodde i just den här våningen.

Foto: Per Kristiansen
1 2 3 4 5 6 7

Böcker, Björn, basker. Ranelid i rollen som Fritiof Nilsson Piraten, här tolkad av konstnären ­Johan ­Falkman.

Foto: Per Kristiansen

Författaren bjuder in till våningen på puckeln med ett leende brett som Hornsgatan, den urbana sagostigen av bilar och livsöden utanför fönstret som verkar leda ända upp i evigheten.

Böcker pryder från golv till tak, 6 000 till antalet. Lägenheten har rum med insikt, men också en bedårande utsikt. Björn Ranelid blickar ut över Maria Magdalena kyrkogård som huserar kollegerna Lasse Lucidor och Evert Taube.

– En dag ska jag flytta dit, jag har redan bokat plats, säger Björn och ler igen.

Annons
X

Inget räds Sveriges mest uppmärksammade författare. Inte ens döden.

Men flytten får vänta. Länge. Björn har mycket på agendan som kallas livet. Närmast att skriva klart sin kommande roman, den om Sveriges mest kända utvikningsbrud, ”Christina Lindberg och vargarna”.

Över svart kaffe i Gustavsbergs tidlösa Blå blom tar Björn fram de vita arken. Det är starka ord, vackra formuleringar, ett gripande öde som får liv i matsalen. Även tavlorna lyssnar och böckerna sneglar avundsjukt när Björn läser upp sitt nya alster. Han agerar med samma inlevelse vi känner igen från mer storslagna sammanhang – Melodifestivalen och Let’s Dance – men de enda som sitter här är en skribent och en fotograf. Det är i alla fall vad vi först tror.

– Jag vill klä på Christina Lindberg som jag sett naken så många gånger, inflikar han.

Björn draperar henne i den klädedräkt han kan bäst, ord. Det är en grym historia. Spontant förs tankarna till en av Björns starkaste romaner, Kärlekens innersta rum.

Det var den första boken han skrev här, i en våning full av ovanligt kärleksfullt inredda rum. Ett gåtfullt verk av lägenhetens tidigare hyresgäst, John Wierth, prydde bokens omslag. Intresset för konst har Björn i blodet. Pappan Sigvard var konstnär, farbror Folke likaså, och nu sonen.

Jag är mer Antoni Gaudí än Alvar Aalto. Kyrkan La Sagrada Familia blev aldrig färdig, mitt författarskap är likadant.

Lägenheten är rik på bildkonst, precis som Björns språk, ”ranelidskan”. Det finns även lite av ”ranelidskan” i familjens sätt att inreda – våningen är också den ovanligt rik på bilder.

– Jag är mer Antoni Gaudí än Alvar Aalto. Kyrkan La Sagrada Familia blev aldrig färdig, mitt författarskap är likadant, svarar han på frågan vilken av arkitekterna hans språk bäst skulle kunna jämföras med. Valet blir den vilt fantasirike Gaudí.

Lägenheten är stilla, men vibrerar av minnets magi, men det är inget museum, utan ett levande skissblock från Björns liv.

– En mässa för minnen, menar Björn själv.

För 30 år sedan skrev han David Hills obotliga minne – och minnets kraft spelar en avgörande betydelse även i årets titel, Överbefälhavarens hemlighet. SvD:s recensent Sigrid Combüchen hyllade historien om militären som plötsligt blir anfallen av sina minnen i ett mentalt ”blitzkrieg”. Ett hem är på många sätt en bok för gäster att läsa, en minnesbok, men här finns inget hotfullt.

– Jag har aldrig stängt en dörr, säger han.

Det låter som en metafor, en vink om öppenhet både som författare och inredare, när Björn sneglar mot dörren mot köket och sovrummet. Det vilar något i orden, under tröskeln, mellan raderna, bortom isberget. På många sätt är han en medial Hemingway-figur, en sportande ”he-man”, med hantlar och skivstång i arbetsrummet där han annars pumpar hjärnmusklerna, men Björn är också motsatsen till Hemingway som inredde sina meningar så sparsamt. Till det yttre är Björn närmast en klädsam dandy, också språkligt, en ordets Bryan Ferry, en ”slave to love”.

Till det yttre är Björn närmast en klädsam dandy, också språkligt, en ordets Bryan Ferry, en ”slave to love”.

Björn gillar att prata, men det mest talande är när han står tyst framför sin pappas målning av Malmös posthus, ritat av Ferdinand Boberg.

– Jag ser pappa, säger han till sist.

Några måsar skrattar utanför fönstret. Kanske de också vill få sina historier fångade av Björn. Han beskriver ju sina berättelser som ”flyttfåglar som söker värmen och jag ger mig inte förrän de finner ett bo i ditt hjärta.”

Det finns många historier här, i hjärtat av Söder, i värmen, inte främst den från kakelugnen utan i den mänskliga hos familjen Ranelid. Den där flytten till andra sidan får vänta. Länge.

Annons

Björn Ranelid inreder hem och romaner med färg och fantasi

1 2 3 4 5 6 7

Hemma har Björn 3,80 ­meter i takhöjd, inombords förmodligen mer än så. Jussi Björling, som Björn skrivit om, glömde sin gamla kavaj under en filminspelning. Björn fick den i 60-årspresent av den kände operasångaren Sten Wahlund.

Foto: Per Kristiansen

Björn Ranelid inreder hem och romaner med färg och fantasi

1 2 3 4 5 6 7

­Bordet från författaren ­Reidar Jönsson är en del av ett båtdäck. Ljuskronan såg Margareta i ett galleri. Den var såld, men konst­nären skapade en ny.

Foto: Per Kristiansen

Björn Ranelid inreder hem och romaner med färg och fantasi

1 2 3 4 5 6 7

I köket lagar Björn varje morgon sin specialgröt, den äts på ett bord som är hundra år gammalt.

Foto: Per Kristiansen

Björn Ranelid inreder hem och romaner med färg och fantasi

1 2 3 4 5 6 7

Konst och musik. Skulptören Torsten Fridh är rikt representerad hos Ranelids. Björn är jazzintresserad, här Alice Babs fångad av ­fotografen Bengt H. Malmqvist.

Foto: Per Kristiansen

Björn Ranelid inreder hem och romaner med färg och fantasi

1 2 3 4 5 6 7

I arbetsrummet jobbar många olika typer av muskler. Från väggen övervakas skrivandet av bilder på Björn själv ­och Ivar Lo-­Johansson.

Foto: Per Kristiansen

Björn Ranelid inreder hem och romaner med färg och fantasi

1 2 3 4 5 6 7

Björn fick ­Augustpriset för romanen Synden. Han har även skrivit om August Strindberg vars dotter Grete bodde i just den här våningen.

Foto: Per Kristiansen

Björn Ranelid inreder hem och romaner med färg och fantasi

1 2 3 4 5 6 7

Böcker, Björn, basker. Ranelid i rollen som Fritiof Nilsson Piraten, här tolkad av konstnären ­Johan ­Falkman.

Foto: Per Kristiansen
Annons
X
Annons
X