Annons
X
Annons
X

Pelle Snickars: Biblioteken sitter fast i en rävsax

(uppdaterad)

I dag öppnar Bok- och biblioteksmässan, ­samtidigt som såväl böckernas framtid som bibliotekens roll är otydligare än någonsin. Litteraturens digitalisering är på ­samma gång en demokratisk utopi och ett hot mot hela branschen.

Bibliotekarien Adriana Garin scannar in böcker till The Internet Archive's Physical Archive i Kalifornien.

Bibliotekarien Adriana Garin scannar in böcker till The Internet Archive's Physical Archive i Kalifornien. Foto: AP

En dag som denna, då bok- och biblioteksmässan öppnar i Göteborg, kan man möjligen ägna en stilla tanke åt vad detta evenemang handlar om, och på vilken grund det egentligen vilar.

Med sin sjöjungfruläsande logga baserar sig bokmässan på två samhällskulturella fundament, boken och biblioteket, vilka förändrats, ja rentav eroderat under senare år och numera är på digital drift i okända vatten.

Möjligen är jungfrun en siren som lockar, eller kanhända en binär Skylla invid den digitala malströmmens Karybdis? Hur det än förhåller sig med saken, behöver man inte vara lika slug som Odysseus för att inse att såväl ”boken” som ”biblioteket” inte längre är vad de en gång var.

Annons
X

Det är dock långt ifrån någon enkel fråga att greppa förändringen av dessa institutionella (kommunikations)former, givet en lika snabb som oförutsägbar medial utveckling.

Boken, denna urgamla medieform, har på få år genomgått en remarkabel förändring med lika flytande som upplösta gränser mellan bok och numerisk icke-bok – om så i strömmande skepnad eller robotförfattad av en algoritm.

I Googles tidsålder har biblioteket förstås också stöpts om till ett slags distribuerad informationsnod, även om de fysiska platserna (än så länge) finns kvar.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den nya situationen är dock inte unik för bokmediet, utan gäller snarare medieformernas förändrade natur som sådan. Inom de flesta mediebranscher famlar man i dag, ibland nära nog blint.

    På Sveriges Radio undrar vad man ”radio” är och skriver initierade webböcker om journalistikens nya tilltalsformer; vad ”film” egentligen är för något – och var man bäst ser den – är Svenska Filminstitutets stora problem (förutsatt att den inte fildelas), och SVT betraktar sedan länge webben som televisuell default, även om den stora publiken inte ändrar sina ”analoga” tittarmönster i första taget.

    Ibland får man känslan av att medierna glidit samman och konvergerat på ett sådant sätt att de redan passerat igenom varandra – och ut igen på andra sidan, in i en lika yrvaken som gränslös kommunikationsplattform som ingen riktigt vet hur den skall användas, än mindre hanteras mediepolitiskt.

    ”Det finns en filmutredning, en litteraturutredning, en massmediautredning, presstödsutredning, etc. Dessutom håller jag på med kabel-TV. Är det riktigt att på detta sätt isolera frågorna från varandra? Krävs det inte en sammanhängande informations- och kommunikationspolitik?”, frågade sig Filminstitutets dåvarande chef Harry Schein för exakt 40 år sedan i en personlig PM till statsminister Ingvar Carlsson.

    Och jo – det är nog just vad som (fortfarande) behövs. Visserligen har vi en pågående litteraturutredning som brottas med sådana frågor, men från ett bredare samhällsperspektiv hade vi kanske varit mer betjänta av en mer övergripande digital medieutredning.

    När det gäller boken och biblioteket finns det många (inte minst på en bokmässa) som önskar sig tillbaka till en tid före e-boken, databasen eller läsplattan.

    Men medieutvecklingen backar inte. Det har den aldrig gjort – även om mediehistorien vittnar om mängder av felsatsningar och kortslutningar.

    Snarare bör man fundera över vad som krävs för att boken, biblioteket eller för den delen bokhandeln ska överleva och rentav blomstra, vilket förstås många också gör. Att Amazon sägs sitta i förhandlingar kring etableringen av sitt eget digitala ”bibliotek” är talande.

    Bok- och förlagsbranschen utmanas ständigt, men kanske är deras oro obefogad. Nyligen kom siffror som antyder att pappersboken alls inte är döende.

    Tillväxten på den amerikanska bokmarknaden har i stället varit betydande de senaste åren; både pappersboks- och e-boksförsäljningen ökar. Samtidigt gäller den digitalt obevekliga prognosen att försäljningen av läsplattor kommer att stiga – därav framstötarna från Amazon.

    200 miljoner sålda plattor till 2015 kommer kanske att innebära en halvering av pappersförsäljningen av böcker, tidningar och tidskrifter.

    Det är just denna förlust av materialitet som många bekymrar sig över, och det gäller inte bara böcker utan lika mycket film eller för den delen konst. Ängslan över bokens eller konstverkets förlorade materialitet går igen i misstron mot digitaliseringen av kulturen överlag.

    Inom biblioteks- och kulturarvssektorn finns en lika utspridd objektsfetischering som unken samlarmentalitet, vilken dragen till sin spets inte handlar om något annat än att placera det unika konstverket på piedestal.

    För bokromantikern är det otänkbart att läsa annat än på papper och alltid i original, till synes helt oberoende av att digitala tryck-PDF:er faktiskt ligger till grund för alla böcker sedan långt mer än ett decennium.

    Rädslan för (bok)kulturens dematerialisering går såtillvida på tvärs mot den kulturens kopierbarhet som digital tillgänglighet möjliggör. Amazons böcker måste man förstås betala för, liksom till Google via sina personliga datatransaktioner.

    Men det ”digitala” har likväl ett slags bibliotekspotential som vida överstiger den analoga boken, inte minst om man från kommunalt eller statligt håll förmår dra nytta av den semi-kommersiella hybridekonomi som karakteriserar nätet.

    Alla vill ha användare; samma axiom gäller online för Google liksom för Library of Congress.

    Som Robert Darnton påpekat i flera artiklar i New York Review of Books innebär den visionära övergången till ett demokratiskt och fritt tillgängligt digitalt bibliotek naturligtvis att en uppsättning juridiska och tekniska hinder måste bort.

    Kanske förblir det en utopi, men rumsligt hägrar där en helt annan grundprincip, nämligen den kring total öppenhet och access. För att denna vision skall bli möjlig gäller det att konceptualisera det framtida digitala biblioteket i vida termer – från vetenskaplig open access till bokarvet inom de kulturella allmänningarna – och inte bara som en fråga om samtida e-böcker och e-lån.

    Då hamnar man lätt fel. En alltför snäv ”folkbiblioteks-definition” av frågan missar till exempel att många länder nu är på väg att implementera olika slags e-pliktlagar.

    Det hindrar inte att den mycket komplicerade och paradoxala frågan om e-lån grundligt bör analyseras. I mångt och mycket är den ett prisma där flera av samtidens allra krångligaste frågor kring e-böcker, bibliotek och framtidens bokbransch bryts.

    Min egen institution, KB, arbetar sedan en tid på en e-boksutredning, som snart kommer att presenteras. En utgångspunkt har varit att från ett institutionellt håll inte hantera e-böcker som pappersböcker, därtill att kartlägga olika initiativ och aktörer.

    Att intresset inte ljuger är dock uppenbart.

    Politiker må gilla bibliotek, men skyddstider till material förlängs likafullt – nu senast beträffande musik – och medielobbyn investerar stora summor i att driva utvecklingen till sin favör. Som påtalats (till leda) kan man nu inte låna e-böcker utan bara kopiera dem.

    Vill man vara elak fungerar svenska folkbibliotek därför i dag som ett slags fildelningspoliser och garanter för att ”fri” kopiering inte är möjlig. Det är en begriplig, men ändå märklig utveckling eftersom bibliotek sedan medeltiden tjänat som institutionella instanser för textkopiering.

    Men i frågan om e-böcker är bibliotek alltså numera en närmast repressiv kontrollinstans snarare än en demokratisk, medborgerlig institution.

    Uppdraget att spara böcker har också fått sig en törn, eftersom bibliotek numera kontinuerligt ser till att ”radera” böcker från ens hårddisk. Alla ”e-lån” finns nämligen alltid kvar på datorn – de är bara mer eller mindre tillgängliga.

    Anledningen är att företaget Elib, som sköter e-lånehanteringen för många folkbibliotek, använder programvara från Adobe, som först låser upp den nedladdade, krypterade bokfilen på datorn, och sedan (efter 28 dagar) låser den igen.

    Skulle bibliotek i stället använda fri och öppen mjukvara skulle en sådan kopieringsspärr enkelt kunna entledigas, detta eftersom koden fritt kan modifieras efter behov. Men de skulle också innebära att e-boksmarknaden underminerades.

    Från ett biblioteksperspektiv är det möjligen så att den enda långsiktiga lösningen på detta e-boksdilemma är en reformerad upphovsrättslagstiftning. Det hävdar åtminstone Rasmus Fleischer, som i den kommande dubbelboken ”Boken och biblioteket” (Ink förlag) initierat diskuterar den här typen av frågor.

    Boken sägs just ”ställa frågan vad en bok är, men undviker att formulera ett svar”, som det lika undflyende som elegant heter i innehållsförteckningen.

    Ändå framstår det som något av en anakronism att den publiceras i bokform, och möjligen misstänker jag att Fleischer är ”en format-fetischist som av nostalgiska skäl klamrar sig fast vid pappret”, för att nu citera honom själv.

    Men säkert är det inte. Att han publicerar en analog bok handlar å ena sidan om att en bok blir ”sökbar via privilegierade index, såsom nätbokhandlare och bibliotek”, detta till skillnad från en publicerad bloggpost, som blir sökbar via Google men som ändå drunknar i mängden av information online.

    Men å den andra sidan, påpekar Fleischer, beträffande framtidens digitala bibliotek, och huruvida det bör existera i två världar samtidigt (fysiskt och digitalt), att denna idé bara ”tjänar till att legitimera en fortsatt passivitet inför det digitala – en passivitet som i själva verket är ett aktivt ingrepp i en pågående maktkamp till stöd för de företag vars tjänster biblioteken förlitar sig på” (som Elib).

    ”Boken och biblioteket” rör sig kunnigt över ett stort fält, och framöver är det lika angelägen som rekommenderad läsning. Här presenteras en rad digitala paradoxer med allt från godtyckliga bokmomssatser till print-on-demand-bokens korta mediehistoria.

    Roligast är Fleischer när han skriver om hur robotar håller på att ta över bokväsendet med ”författare” som Heinz Duthel, som under de senaste tio åren skrivit hundratals böcker i en rad olika genrer, för att nu inte tala om Philip M Parker, som själv kallar sig ”den mest publicerade författaren i planetens historia”.

    Enligt Amazon har han författat inte mindre än 100000 böcker, men naturligtvis finns i stort sett varje mening i dessa böcker redan på nätet.

    Det handlar om mjukvara som samlar in fakta från exempelvis Wikipedia, och automatiskt förpackar denna information till en beställbar digital bok – ett litterärt kretslopp om något – som ibland också köps in av bibliotek.

    På Stockholms universitetsbibliotek finns till exempel Parkers ”Plagiarism” – en ganska talande titel i sammanhanget.

    Fleischers bok är i sig ett exempel på en livaktig diskussion kring bokmediets och bibliotekets uppluckrade gränser. För att engagera sig i den digitala medieutvecklingen måste biblioteket, enligt honom, aktivt ”utforska litteraturens olika digitaliserings- och materialiseringsprocesser.”

    För vad är det egentligen som till exempel hindrar att progressiva bibliotek riggar skanners åt sina besökare för att underlätta digital tillgänglighet och spridning av bokarvet? Förlagen skulle förstås gå i taket, men att bibliotekens och förlagens intressen inte sammanfaller i den digitala domänen är knappast någon nyhet.

    ”Effektiva bokskannrar på biblioteken skulle kunna bidra till att fler gamla och nästan bortglömda böcker får nytt liv på nätet – men också till att fler nyutgivna böcker börjar fildelas samma dag som de blir tillgängliga i bokhandeln.”

    Det – om något – är visionen om biblioteket som en i sanning medborgerlig digital bokfabrik.

    Pelle Snickars
    är forskningschef på Kungliga biblioteket. Han deltar i dag i ett seminarium om boken ”Boken och biblioteket” på Bokmässan.

    Annons

    Bibliotekarien Adriana Garin scannar in böcker till The Internet Archive's Physical Archive i Kalifornien.

    Foto: AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X