Annons
X
Annons
X

”Bekämpa den svarta bomarknaden”

Vi kan inte vänta på att problemet med bostads­bristen är löst innan vi som samhälle med kraft bekämpar den ­svarta bostadsmarknaden. Det krävs ett samlat agerande av branschen, myndigheter och lagstiftare för att upprätta en icke-­korrumperad bostadsmarknad, skriver konsulten Helena Holmberg.

Olovlig andrahandsuthyrning bör vara skäl för att förlora ett förstahands­kontrakt, skriver Helena Holmberg.

Olovlig andrahandsuthyrning bör vara skäl för att förlora ett förstahands­kontrakt, skriver Helena Holmberg. Foto: Maja Suslin/TT

DEBATT | BOSTADSPOLITIK

Kommunerna är nyckelaktörer och måste ut på banan.

Den svarta bostadsmarknaden inne­fattar företeelser såsom

• handel med förstahandskontrakt

Annons
X

• handel med andrahandskontrakt

• handel med folkbokföringsadresser

• när kontraktsinnehavare hyr ut lägen­heten till annan utan att själv bo där och utan tillstånd från hyresvärden, ofta i kombination med att ta ut en överhyra

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    • när olika former av felaktiga bidragsutbetalningar grundar sig på oriktiga uppgifter om människors boende och hushållssammansättning.

    Den svarta bostadsmarknadens aktörer är både organiserade kriminella och enskilda som ser ett tillfälle att tjäna en extra slant eller kanske hjälpa en släkting eller vän till tak över huvudet.

    Den svarta bostadsmarknaden är den första bostads­marknad som många nyinvandrade i Sverige möter. Det är i mötet med den svarta bostadsmarknaden nyanlända får en tidig inblick i hur Sverige fungerar och vilka normer som råder i det svenska samhället.

    Tio procent. Så stor andel av det egna beståndet hanteras inom den svarta bostadsmarknaden, enligt flera bostadsföretag och fastighetsägares uppskattning. Och andelen stiger.

    Den svarta bostadsmarknaden hör intimt samman med den enorma bristen på bostäder för människor utan eller med små inkomster. Extrem trångboddhet och osäkra boendeförhållanden i invandrartäta stadsdelar, med direkt koppling till utslagning, ohälsa och skolmisslyckanden, är tveklöst den största sociala utmaningen i Sverige just nu.

    Men vi kan inte vänta på att problemet med bostads­bristen är löst innan vi som samhälle med kraft bekämpar den svarta bostadsmarknaden.

    Den svarta bostadsmarknaden är också kopplad till bristerna på kontroll och samordning bland

    de ekonomiska stöd som har till syfte att göra det möjligt för människor utan tillräckliga inkomster att bo.

    Det finns, om jag har räknat rätt, sju olika sådana stöd, utbetalade av Försäkringskassan, Pensions­myndigheten, CSN samt de 290 kommunernas social­tjänster. Stödens storlek påverkas av inkomst, boende­förhållanden och hushållens sammansättning, och det sker ingen rutinmässig korsvis kontroll inom och mellan myndigheter innan stöd beviljas och betalas ut.

    Det innebär som exempel att ekonomiskt stöd kan betalas ut flera gånger till olika mottagare för samma lägenhet. Att en mottagare kan få ekonomiskt stöd för ett boende som han eller hon inte längre bor i. Att ett par kan separera på papperet och få ekonomiskt stöd som varande ensamstående föräldrar, medan de i verkligheten bor tillsammans med varandra och barnen.

    Boverket visar i sin viktiga rapport ”Boendesituationen för nyanlända” (2015:40) hur försörjningsstöd rinner direkt ner i fickorna på olovliga andrahandsuthyrare vars överhyror socialtjänsterna godkänner medan man uppger sig vara förhindrad att kontrollera om andrahandsuthyrningen är godkänd av hyres­värden.

    Socialtjänsterna är svårt trängda mellan ekono­miska och organisatoriska realiteter å den ena sidan och klienternas misär å den andra. ”Vem fan har tid att kolla?” är ett autentiskt citat från en social­tjänsteman någonstans i Sverige, som väl illustrerar arbets­villkoren inom kommunernas socialtjänster.

    Men det är ett stort problem att det har skett en normalisering av den svarta bostadsmarknaden hos många socialtjänster och andra som hjälper utsatta människor med boende. Det är ju bättre för den ­enskilde att bo med ett svart andrahandskontrakt än att bo i husvagn, på vandrarhem eller under en bro, resonerar många.

    Flera bostadsföretag har börjat agera mot den svarta bostadsmarknaden i det egna beståndet. Branschorganen och flera myndigheter drar i olika delar av problematiken.

    Men utan ett samlat agerande och gemensamma strategier, både i lokalsamhället och på nationell nivå, kommer man aldrig att kunna rensa ut korruptionen ur bostadsmarknaden. Kommunerna är nyckelaktörer och måste ut på banan.

    Ett exempel på nödvändigt agerande är att lag­stiftaren och hyresnämnderna måste göra tydligt att olovlig andrahandsuthyrning ska vara skäl för att förlora ett förstahandskontrakt. Inte för att ensidigt stärka hyresvärdarna på hyresgästernas bekostnad, utan för att det är nödvändigt för att upprätta ordning och reda på bostadsmarknaden.

    Vi måste vara medvetna om att den svarta bostadsmarknaden erbjuder tak över huvudet till många, många människor. Den som systematiskt arbetar med att identifiera olovliga andrahandsuthyrningar kommer också att hitta misär och mänskliga tragedier. Människor far illa därute.

    Kriminella krafter har allt att vinna på status quo. Alla vi andra är förlorare. Största förlorarna är de som har sämst möjligheter på den ordinarie bostadsmarknaden.

    Helena Holmberg

    Göteborg

    konsult, specialiserad på stadsdelsutveckling och bostadsfrågor

    Helena Holmberg Foto: Anna Sigvardsson

    Annons
    Annons
    X

    Olovlig andrahandsuthyrning bör vara skäl för att förlora ett förstahands­kontrakt, skriver Helena Holmberg.

    Foto: Maja Suslin/TT Bild 1 av 2

    Helena Holmberg

    Foto: Anna Sigvardsson Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X