Annons
X
Annons
X

Att lyssna inåt är ett äventyr

Hjälteslag Att ”följa sitt hjärta” kan låta som banalt trams. Men att faktiskt lyssna till sin egen röst, eller snarare de tusen röster som kämpar om herreväldet inom dig, är en heroisk kamp som kan leda till en stor seger: Du får bättre kontakt med dig själv, du mår bättre och kan äntligen bli herre över ditt eget liv.

Många gånger försöker vi fly från det jobbiga. Det bästa är att försöka vara i det jobbiga, lyssna på det, förstå hur det uppkommit och hur det påverkar ens liv. Metoderna man kan använda är många: till exempel meditativa metoder.   Foto: MORAD CHERCHARI/colourbox.com

Många gånger försöker vi fly från det jobbiga. Det bästa är att försöka vara i det jobbiga, lyssna på det, förstå hur det uppkommit och hur det påverkar ens liv. Metoderna man kan använda är många: till exempel meditativa metoder. Foto: MORAD CHERCHARI/colourbox.com

Tvekan var inte en känsla som störde den grekiske hjälten Odysseus. Gudarna talade till honom och han följde den kurs de stakat ut. I dag är det bara idrottskämpar i halvtid som kan jämföra sig med Odysseus beträffande manlig beslutsamhet (”det är bara och köra på”). Vi moderna vardagshjältar ter oss betydligt mer veka och obeslutsamma.

Jag tycker vi må vara förlåtna. Våra strider utkämpas ju inte mot illasinnade gudar, trollpackor och havsvidunder, utan mot mer svårgripbara faktorer i de nära relationernas och vardagslivets snårskog – och mot skugggestalter i vårt komplicerade och motsägelsefulla inre.

Livet blir sällan som vi tänkt oss, om vi nu överhuvud haft en klar uppfattning om hur vårt liv borde gestalta sig. Få jag känner vet riktigt vad de vill (inklusive jag själv). Och även om man gör det är det lätt att gå vilse för att man inte riktigt känner sig själv. Den omedvetne far hit och dit, styrd av starka psykologiska krafter och komplex.

Ett sätt att hjälpligt komma på rätt kurs är att börja lyssna till sig själv, att försöka höra den inre verklighetens sång. Det är ingen lätt sak. Alla som prövat detta vet att det är en utmaning, värdig en nutida Odysseus. Populära uppmaningar om att ”följa sitt hjärta”, ”låta sig guidas av den inre rösten” eller att helt enkelt göra det som ”känns rätt” visar sig kräva både mod och ihärdighet. Tankarnas och känslornas värld kan åtminstone till en början verka formlös, kaotisk och rent av skrämmande.
På ett café i centrala Stockholm träffar jag Rebecka Bobst. Hon är utbildad till samtalsterapeut i psykosyntesterapi (en gren av det psykoanalytiska trädet skapad av italienaren Roberto Assagioli) samt instruktör i mindfulness, medveten närvaro. Hon säger att man kan börja lyssna på sig själv precis där man är, oavsett hur man mår och var man befinner sig i livet – rakt upp och ned.

På samma sätt som jag måste avskärma sorlet från alla röster och skramlandet från koppar och fat för att kunna höra vad Rebecka säger måste man också dämpa det inre oljudet – bruset från tusen tankar, känslor och kroppsförnimmelser. Metoden som Rebecka Bobst lär ut är att koncentrera sig på andningen, antingen den man känner i magen eller i näsgångarna.

–Andningen pågår hela tiden och du har den alltid med dig. Att fokusera på andningen är en första hjälp för att kunna komma inåt. Du kanske andas fort eller långsamt, djupt eller ytligt, det spelar ingen roll, du ska inte ändra din andning, bara uppleva den.

När du tycker att du är tillräckligt koncentrerad och samlad kan du gå på upptäcktsfärd i ditt inre. Första anhalten är kroppen. Du kan undersöka den inifrån, med ditt eget närvarande medvetande, hur mycket och hur länge du vill. Du kan göra det metodiskt, känna del för del, eller uppleva den som en helhet.

Om du har ont någonstans eller är spänd, exempelvis i axlarna, kan du gärna stanna där, instruerar Rebecka. Känn smärtan eller spänningen. Eftersom det här är en metod för att lyssna till sig själv, bli medveten om sig själv, behöver du inte sträva efter att mildra det onda eller slappna av. Bara upplev: Var sitter smärtan, egentligen? Rör den på sig? Förändras den när du betraktar den? Vad finns bakom spänningen – vad är det som gör dig spänd?

I kroppen finns det ofta känslor. Nervositet kittlar i magen, rädsla och ångest trycker i bröstet eller mot halsen, sorg känns i hjärtat, ilska kan finnas både i bröstet och i armar och händer. Känslornas värld är nästa anhalt på resan inåt.

–Det är inte helt ovanligt att man börjar gråta när man tar sig tid att bara vara, eller att man förstår hur jävla förbannad man faktiskt är, berättar Rebecka Bobst. Många gånger är vi inte riktigt medvetna om affekterna som lever sitt liv inom oss och starkt påverkar våra tankar, ord och handlingar. Vare sig vi trycker undan dem eller lever ut dem är vi ett slags offer för känslorna, vi styrs av dem, antingen vi vet eller inte.

–Stannar vi upp en stund och betraktar våra känslor kan vi se var de kommer från, hur de förändras, hur de påverkar våra tankar. Då blir man mindre benägen att bara följa sin känsla. Man tar inte sina känslor så personligt.

Det där låter lite känslokallt, protesterar jag. Blir man inte kylig och distanserad om man håller på och betrakta sina känslor så där?

–Nej, möjligen bara mindre impulsiv. Känslor är viktiga och värdefulla, men lyssnar man på dem kan man höra att den första spontana reaktionen kanske inte är den enda känslan. Bakom en viss känsla finns oftast andra känslor, likt skalen på en lök.

Den som är arg kanske egentligen är mest rädd, eller sårad. Och varför är man exempelvis sårad? Kanske därför att någon träffat en öm punkt, ett inre sår som uppstod för länge sedan. Kring det såret finns minnen som man kan återuppleva om man är lyhörd. Man kan träffa på ett ”inre barn” som gråter och vill göra sig hörd, bli uppmärksammad. Ger man det den uppmärksamheten kanske kraften i det känslominnet avtar och man blir inte lika sårad – och arg – nästa gång någon påminner en om att man exempelvis ”är klumpig”.

När vi kommer till minnen är vi framme vid den sista anhalten på den här inre resan – tankarna. Tankarna är intimt förknippade med kroppens tillstånd och känslostämningen, berättar Rebecka Bobst. Om man är sjuk är det inte ovanligt med dystra tankar. Om man känner sig glad tänker man istället optimistiskt och planerar framåt.

Att verkligen se detta, som man gör om man spanar inåt, medför att man kan få lite större distans till sina tankar, menar Rebecka, och ger ett exempel. Efter ett bråk med din partner kommer automatiskt negativa tankar om honom: Han är si och så, ha n sa så bara för att göra mig illa. Men om man faktiskt lyssnar inåt kan man höra att det inte är sanningens röst som talar, utan vedergällningens och tröstarens.

–Tankarna lever sitt eget liv. Du har tankar, men du är inte dina tankar. Utmana dina föreställningar: Är detta verkligen sant?

Genom lyssnandet kan man också upptäcka mönster i sitt tänkande, exempelvis att man har en tendens att nedvärdera sig, eller anklaga sig. Vanligt är även att hjärnan sprutar ut tankar på alla måsten, som måste hinnas med i tid. Bakom sådana tankar finns ofta starka känslor och kanske minnen från uppväxten.

–Vi har ofta automatiska sätt att reagera, som är överlevnadsstrategier från förr. De kanske var bra en gång i tiden, men är det inte nödvändigtvis längre.

Ska man försöka ändra på de där jobbiga tankarna och känslorna?

–Många gånger försöker vi fly från det jobbiga. Det bästa är att försöka vara i det jobbiga, lyssna på det, förstå hur det uppkommit och hur det påverkar ens liv. Då kan jag förhålla mig friare till det som är. Men i andra lägen, då man exempelvis fastnat i depression eller destruktiva mönster, kan det vara bättre att försöka åstadkomma en förändring.

Metoderna man kan använda är många: gå i terapi, använda meditativa metoder som visualisering (föreställa sig positiva bilder) och affirmation (upprepande av positiva ord), eller att förändra sitt beteende eller sin situation. Man ger näring åt sig själv, som Rebecka uttrycker det.

Det gäller att hitta en balans mellan att låta det som är vara och att försöka förändra, menar Rebecka Bobst. En förändring behöver inte vara bättre än att acceptera läget. En acceptans kan skapa ett stort lugn, och kan kanske medföra en betydligt större förändring genom de rörelser som acceptansen i sig sätter igång. När man slutar fajtas vinner man.

–Frågan man hela tiden bör ställa sig är: Får jag någon näring av det här? Vidgar det mig, gör det mig bredare, som människa?

Genom att komma i bättre kontakt med sig själv, precis som man är, här och nu, blir man faktiskt en större människa än Odysseus, tycks Rebecka mena. Han var säker på vad han ville därför att han följde sina gudar. En lyssnande människa är kanske inte alltid lika säker, men betydligt mer flexibel och mer sann mot sig själv.

Annons
X
Annons
Annons
X

Många gånger försöker vi fly från det jobbiga. Det bästa är att försöka vara i det jobbiga, lyssna på det, förstå hur det uppkommit och hur det påverkar ens liv. Metoderna man kan använda är många: till exempel meditativa metoder. Foto: MORAD CHERCHARI/colourbox.com

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X