Annons
X
Annons
X

Annie Lööf förstår inte äganderättens betydelse

Blivande ledaren för Centerpartiet, Annie Lööf, vill göra fildelning för privat bruk laglig. Hon bortser därmed från att kulturskapare måste ha rätten till sitt eget arbete för att kunna ta betalt för det, skriver Anna Carlson, Alfons Karabuda och Jan Granvik.

BRÄNNPUNKT | FILDELNING

I Aktuellt den 31 augusti säger Annie Lööf (C) att hon vill ”öka friheten på internet” genom att göra den fildelning som idag är illegal ”laglig för privat bruk”. Detta trots att hon samtidigt hävdar att äganderätten också ska gälla på internet.

Det är en anmärkningsvärd inställning av en allianspolitiker att göra sådan skillnad på äganderätt vad gäller materiella respektive immateriella värden. Än mer anmärkningsvärt blir det när Annie Lööf kallar det ”konsumtion” att hämta hem film, musik och annan kultur gratis från internet. I den fysiska världen brukar normalt konsumtion föregås av någon form av betalning.

Vilken annan vara får man gratis, bara för att man använder den för privat bruk? Ska vi, utan tillstånd, kunna bygga oss hus på lantbrukares mark – om det sker för privat bruk? Och vad menas egentligen med ”privat bruk”? Vi har frågat så många politiker om det, men aldrig fått det definierat. Var och en kan lätt förstå att om allt som är för ”privat bruk” skulle vara gratis, skulle ingen marknad återstå.

Annons
X

Särskilt anmärkningsvärd blir Annie Lööfs syn på äganderättens betydelse för immateriella värden när alliansens kulturpolitik präglas av att kulturskapare ska vara egenföretagare och entreprenörer, inte underhållas av det regeringen kallar bidragspolitik. Kulturskapare ska stå på egna ben i en affärsmässig relation till sin publik. Hur menar Annie Lööf att vi ska kunna göra det, om det ska vara tillåtet att tillgodogöra sig vårt arbete utan att vi får ersättning för det?

Kopplingen mellan upphovsrätt och äganderätt, som Annie Lööf bortser ifrån, blir mot bakgrund av detta glasklar: man måste som kulturskapare tillåtas rätten till sitt eget arbete för att kunna ta betalt för det.

Brott mot upphovsrätten kallas på nyspråk ”kulturdelning” av piratlobbyn. Tanken är att kultur och nöje ska vara fritt och gratis tillgängligt för alla. Det är förstås en vacker, om än utopisk, tanke. Vi vill ju som kulturskapare inte ta betalt av vår publik för att hindra dem från att uppleva vårt arbete. Vi tar betalt för att kunna arbeta vidare, skapa mer och ge publiken mer.

En undersökning nätverket Kulturskaparna gjort visar att åtta av tio svenskar också menar att kulturskapare ska ha betalt för sitt arbete – även på internet. Ändå väljer svenska politiker understundom aningslöst att falla till föga för den i jämförelse lilla piratlobbyns propaganda om ”kulturdelning” och önskemål om att urholka upphovsrätten och den immateriella äganderätten.

Självfallet är den här frågan viktig för oss kulturskapare. Men den är också viktig – ja, avgörande – för Sverige och Europa. Immateriella värden är av central betydelse och bygger ekonomin i ett modernt informationssamhälle. Det går därför inte ihop att tro att ett vi kan överleva och klara konkurrensen med omvärlden om det inte ska gå att äga immateriella värden.

EU pekar ut kultur och nöje som en framtidssektor. Sverige kan ta täten i det framtidsscenariot, tänk till exempel på ”det svenska musikundret” och svensk film som skördar framgångar på festivaler världen över, länge förebilder för våra europeiska grannar – både från ett kulturellt skapandeperspektiv och från ett ekonomiskt perspektiv.

Vi vill se en svensk politik som på allvar tar vara på potentialen i immateriella värden. En politik som förstår vikten av äganderätt och upphovsrätt för att hänga med i den europeiska och globala ekonomin. En svensk politik som vågar köra in i framtiden med blicken fäst på vägen och inte i backspegeln.

Utan insikt om betydelsen av immateriella värden kommer vi inte att stå oss i den internationella konkurrensen. I en sådan framtid riskerar vi alla, inte bara kulturskapare, att bli tiggare och beroende av mecenater i vår omvärld. Och med de fantastiska grundförutsättningar Sverige har – inte minst på kulturens område – vore det ett oerhört slöseri.

ANNA CARLSON

skådespelare och ordförande Teaterförbundet

ALFONS KARABUDA

kompositör och ordförande SKAP, Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik

JAN GRANVIK

musiker och ordförande Musikerförbundet

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X