Det blir inte någon förundersökning mot ÖB Sverker Göranson för brott mot rikets säkerhet efter avslöjandet om enveckasförsvaret. Det gör att även försvarsminister Enström kan andas ut – hon bekräftade ju förnöjt ÖB:s uttalande.
Försvarsförmågan handlar alltså om en veckas försvar mot ett angrepp som riktar sig mot ett begränsat mål. Och det avser just bara ett av fem geografiska områden. Det avser inte heller 2013 utan 2019 – under förutsättning att yrkesförsvaret klarar av att rekrytera och regeringen skjuter till mer pengar. Sedan behöver vi hjälp.
Problemet är dock att vi inte har förberett oss för att ta emot hjälpen (det kan till och med bli knepigt nog att omgruppera våra egna arméstyrkor). Sverige kan inte heller med automatik räkna med att hjälpen kommer, eftersom icke-medlemmar inte omfattas av Natos säkerhetsgaranti.
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har uttryckt sin irritation över den debatt som brutit ut. Och ja, jag förstår det.
I sin motoffensiv försöker han göra tre poänger ( DN 29/1 ):
1. Att ÖB pekat på konsekvenserna av underfinansieringen avfärdar Reinfeldt med att försvaret är ett särintresse – tydligen inte en av statens kärnuppgifter.
2. Att ökade försvarsanslag innebär ”mindre skola”, ”mindre till sjukvården” – men i höstbudgeten fastställdes årets reformutrymme till 23 miljarder kronor.
3. Att det i dagsläget inte finns något hot om ”ett isolerat militärt angrepp mot Sverige” – men det är en klen tröst när våra vänner är fullt upptagna på annat håll.
Anders Borg har inte precis varit talträngd om finansens försvarspolitik, men i samband med en föreläsning på London School of Economics den 16/1 talade han ut. Borg fick – med avstamp i ÖB:s enveckasförsvar – en fråga om dräneringen av försvarsekonomin och hur länge försvarsbudgeten skulle användas som budgetregulator.
Borg tillbakavisade påståendet och påstod att han hade fakta på sin sida: Den svenska försvarsbudgeten på 1,2 eller 1,1 procent av BNP är på samma nivå som i de flesta andra EU-länder. I Nato är det bara Frankrike och Tyskland, kanske också Turkiet och Grekland, som når upp till målet på 2 procent av BNP.
Det är dock ett irrelevant ekonomiskt mått om det inte relateras till försvarsförmåga och säkerhetspolitisk riskbild. Och att förneka svältkuren är ohållbart.
Det Borg ser som ett relevant scenario är – alltså till skillnad från Reinfeldt – ett enskilt (”singular”) anfall mot Sverige, och sannolikt från Ryssland. Han betonade samtidigt att det är svårt för tio miljoner svenskar att stå emot 140 miljoner ryssar, men framhöll också att Sverige alltid har legat väst om Ryssland och norr om Tyskland.
Frågan inställer sig: Är det med finansministerns perspektiv över huvud taget meningsfullt med ett nationellt försvar?
Borg avslutade med orden: ”Jag är en stark anhängare av ett starkt svenskt försvar.”