Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

En rackarns långhelg Alla är på flykt i Bloms nya fars

”En rackarns långhelg” är inte ett debattinlägg om invandring eller rasism, även om 15 flyktingar göms i en källare i pjäsen. Maria Blom skildrar snarare i farsens form hur vi alla flyr våra liv, skriver Lars Ring.

Kajsa Ernst, Ann Petrén och Anja Lundqvist i ”En rackarns långhelg” av Maria Blom.

Kajsa Ernst, Ann Petrén och Anja Lundqvist i ”En rackarns långhelg” av Maria Blom. Foto: Petra Hellberg

En rackarns långhelg

Genre
Teater
Regi
Maria Blom, även manus.
Medverkande
Ann Petrén, Kajsa Ernst, Omid Khansari, Anja Lundqvist, Kardo Mirza
Var
Kulturhuset Stadsteatern

Scenografi: Sören Brunes. Kostym, mask: Patricia Svajger.

Maria Blom skriver en egen form av dramatik: ett slags blandning av grälla serieteckningar, skillingtryck på dialekt och absurd komedi. Hon berättar naivistiska sagor om alla oss som har rötterna kvar på landsbygden. Hon vet allt om sociala fantomsmärtor. Det gör ont när ensamheten skriker.

Den nya ”En rackarns långhelg” är en släktinteriör, en ”Masjävlar” 2.0. Den handlar om Bibbi som motvilligt ställer upp på att förvara 15 flyktingar hemma under golvet, en helg då maken jagar älg. Två komplikationer tillstöter, först och främst systern Sullan som är gravt men muntert alkoholiserad. Det andra problemet är att sonen Jakob blivit rasist och medlem av en organisation kallad Partiet. Jakob är dessutom gift med My som är en olycklig och högoktanig blandning av att vara manisk, ständigt hungrig och karriärist.

Sören Brunes har skapat Bibbis hem med monokroma dockskåpsmöbler, fylld av dolda öppningar och hål. Blom har skrivit en parafras på en klassisk Feydeaufars. Flyktingar kommer ständigt upp ur golvet och tvingas gömma sig på alla möjliga ställen. Det intressanta med just detta är att alla asylsökanden spelas av en enda man: Kardo Mirza som byter kläder, peruker, gestalt och attityd så det ryker. Det är tekniskt raffinerat. Om än väldigt mycket typiserat.

Annons
X

”En rackarns långhelg” är inte en debattpjäs om invandringsfrågor, eller rasism. En humanistisk grundtro ligger som fast botten men stycket är mer en skildring av hur familjen flyr sina liv, rent existentiellt. Bibbis man lämnar hemmet för att jaga, systern Sullan har på fyllan bränt ner sitt hem och därmed katten. Bibbi vill vara tio år och plocka blommor åt mamma och titta på när hon bakar. Sonen Jakob klär ut sig till krokodil för att spionera på flyktingförvaret och hustru My vill tjechovskt flytta till Kina.

Till detta anländer så småningom också en smålänning. Alla är på flykt, huvudrollerna från sig själva och sina usla liv. Och medan alla under golvet ständigt förtvivlar, törstar och hungrar så lider gänget hemma hos Bibbi av välmåendet och dess baksidor. Pjäsen en implicit fråga om vilka lidanden som är värst. Överflöd av köttbullar, eller bristen på dem.

Detta, komplett med en björk som kan tala, är nu gott och väl. Ensemblen använder en trivsamt överdriven buskisstil. Blom ställer återigen en blek hemmadotter mot en färgstark syster som revolterat. Kajsa Ernst är sympatiskt velig och Ann Petrén som Sullan är en virvelvind av energier som allt mer också visar sig vara rätt destruktiva. Anja Lundqvist hoppar från My med underbett till polis som verkar sprungit på en vägg. Omid Khansari spelar Jakob som söker en mening med sitt liv och Kardo Mirza gör skickligt rader av helt olika flyktingar.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den som gillar denna blom:iga teatersort blir säkert nöjd – även om själva iscensättningen har brister. Regissören Maria Blom låter ridån gå ner mellan scenerna vilket skapar energifall. Den stora, centrala frågan om identitet blir också en aning försvagad av allt detta ständiga spring. Budskapet blir taget gisslan, det starka formspråket blir en huvudsak. Slutet är något svåravläst. Även om Bibbi vågar färga håret rött.

    Till sist sågar man symboliskt ner den stora björken för att få luft och ljus. Pjäsens början utspelar sig på en kristen helg, och Bibbi försöker trots all sekularisering vara en god människa. Om detta handlar denna pjäs. Och om hur vi tar vara på vår broder, om det så är systrar eller flyktingar.

    Kajsa Ernst, Ann Petrén och Anja Lundqvist i ”En rackarns långhelg” av Maria Blom.

    Foto: Petra Hellberg Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X