Annons
X
Annons
X

Aleksandra Boscanin ny vikarie på ledarsidan

Ledarbloggen

Foto: Malin Hoelstad

Med start på måndag förstärks ledarredaktionen av Aleksandra Boscanin, som kommer att vikariera som ledarskribent. Ledarbloggen intervjuade:

Välkommen till SvD, Aleksandra! Berätta för läsarna – vem är du och vad gör du?

– Jag är uppvuxen i Katrineholm och flyttade till Stockholm efter att jag tog studenten. Sedan dess har jag hunnit jobba med kretskortstillverkning, studera datateknik och statsvetenskap samt engagerat mig politiskt. Att studera två så skilda ämnen som datateknik och statsvetenskap är väldigt givande eftersom de kompletterar varandra bra, samtidigt som samhället blir mer digitaliserat blir den tekniska utvecklingen mer politiserad.

Annons
X

Du också driver en egen blogg. Vilka ämnen intresserar dig mest?

– Skriver i bloggen gör jag väldigt sporadiskt, debattera samhällsfrågor gör jag istället främst på sociala medier och genom debattartiklar. Rent ideologiskt är frågan om vad frihet är och hur den kan öka den som intresserar mig mest.

– Ett mer konkret ämne som ligger mig varmt om hjärtat är integration. Detta då det liv jag lever till stor del är resultatet av lyckad integration. Jag är född och uppvuxen i Sverige men mina föräldrar kom hit i början av 90-talet med anledning av de jugoslaviska krigen. Det har präglat mitt perspektiv på integration och min syn på vikten av arbete för att komma in i samhället.

Du har ett engagemang i Moderata Ungdomsförbundet och Moderaterna. Hur kommer det sig att du velat engagera dig partipolitiskt?

– När jag flyttade till Stockholm ville jag utöka mitt nätverk och såg partipolitiken som ett sätt att träffa likasinnade. Det har även gett mig insyn i hur politiskt arbete går till rent praktiskt på både kommunal, regional och nationell nivå. Politiska processer tenderar att vara byråkratiska och komplexa att förstå utifrån, att på nära håll se hur det går till har därför varit värdefullt.

Varför vill du skriva i SvD?

– SvD:s ledarsida håller hög kvalitativ nivå och har utrymme för både bredd och djup. När debattklimatet i övrigt är hätskt finns ett stort värde av intellektuellt meningsutbyte. Just det intellektuella meningsutbytet är något jag ser fram emot att få bidra till. Samtidigt ställer det höga krav på mig som skribent vilket jag tror kommer vara både utmanande och utvecklande.

Du ska nu förstärka ledarredaktionen under fem veckor. Vad kan man förvänta sig av dina texter?

– Jag har tidigare yttrat mig i känsliga frågor och inte varit rädd för att landa i slutsatser som kan uppfattas som kontroversiella. Detta är något jag ämnar fortsätta med samtidigt som jag även vill rikta ljus mot frågor av mindre känslig karaktär. Min ambition är att bidra med nya perspektiv och mer nyans i debatten.

Vad läser du helst själv?

– Mitt politiska intresse återspeglas mycket i den litteratur jag läser. Jag tycker om facklitteratur inom politisk teori och där är Robert Nozick en favorit. Även när det kommer till skönlitteratur tycker jag om politiska verk. Jag läser då gärna klassiker som belyser frågor som är aktuella än i dag trots att samtiden har förändrats. George Orwells 1984 är en favorit, Anthony Burgess A Clockwork Orange en annan.

Du fick ganska nyligen företräda Sverige på Twitter under Svenska Institutets och Visit Swedens konto @sweden. Hur var det?

– Det var väldigt roligt då det gav mig möjlighet att nå ut till en stor och internationell publik. Stundtals var det även överväldigande, det gick inte en enda minut under veckan där jag inte fick nya meddelanden och kommentarer. Att jag mestadels skrev om politik gav upphov till både positiv och negativ respons. Merparten av de negativa reaktionerna yttrade sig i personangrepp vilket jag ofta upplever även vid andra tillfällen, om än i mindre skala. Jag upplever att det på många håll blivit vedertaget att gå till personangrepp vilket inte bara är tråkigt för den som drabbas utan också skadligt för debatten.

Om du skulle ställa en övergripande diagnos på Sverige, hur skulle den se ut?

– Det finns en övertro på politiker och deras förmåga att lösa problem. Jag anser att inte alla problem är politikernas att lösa, många frågor kan istället helt överlåtas till civilsamhället och näringslivet. Könsfördelning i bolagsstyrelser är ett bra exempel på en sådan fråga. Det är farligt att betrakta politiker som ett samhälles primära problemlösare, då “lösningen” ofta tenderar att bestå i regleringar och subventioner.

Har du någon så kallad dold talang du vill bringa i dagen?

– Något många inte vet är att jag tidigare har hållit på med teater och musik i olika former. Huruvida jag faktiskt hade talang eller inte kan dock diskuteras. Min mamma tyckte i alla fall att jag var duktig.

Annons
Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X