Annons
X
Annons
X

”Aldrig för gammal för att förverkliga sin dröm”

80 åriga Siv Salomonsson är en av de 127 konstnärer vars verk visas på Liljevalchs ”Vårsalongen” som öppnade onsdag 11 januari. I år sökte 2 505 personer, den äldsta 91 år och den yngsta 20.

Här är nio av verken – och konstnärernas egna förklaringar och presentationer.

Bo Ek, ”Fula gubbar”. (Obs bilden är här beskuren.)

Bo Ek, ”Fula gubbar”. (Obs bilden är här beskuren.) Foto: Liljevalchs

Bo Ek, ”Fula gubbar” (gicléetryck):

”Jag bor och verkar i Grytnäs kyrkby utanför Avesta, där jag har min ateljé. Mina uttrycksmedel är olja, akvarell och stentryck. I kontrasten mellan ljus och mörker visualiseras mina tankar och upplevelser i motiven. Inspirationen finner jag i själva målandet och möten med människor och miljöer. En annan källa till inspiration är musik, Beatles, Jan Johansson med flera.

Ursprunget till Fula gubbar är en tavla som jag kallat Mother Nature´s Zorn. Med den ville jag visa utsattheten och hur tufft vi bemötts i ett hårt samhälle. För att förstärka budskapet målade jag av en känd Zorntavla. När jag läste ledorden till vårsalongen som är eftertanke, skratt, glädje, helig ilska och att utställningen skulle gå av stapeln på Malmskillnadsgatan föddes en idé. Min tavla fick en ”make over” och en mycket given titel, ”Fula gubbar”. ”

Bo Ek, ”Fula gubbar”. (Obs bilden är här beskuren.)

Foto: Liljevalchs Bild 1 av 9

”Vi kan bli berg I”

Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 9
Foto: Malin Hoelstad Bild 3 av 9
Foto: Malin Hoelstad Bild 4 av 9
Foto: Malin Hoelstad Bild 5 av 9

Konsthallchef Mårten Castenfors i närkamp med Therese Olssons maskinstickade tröjor.

Foto: Malin Hoelstad Bild 6 av 9
Foto: Malin Hoelstad Bild 7 av 9
Foto: Malin Hoelstad Bild 8 av 9
Foto: Malin Hoelstad Bild 9 av 9

”Vi kan bli berg I”

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

Del 1 av 8

”Vi kan bli berg I” Foto: Malin Hoelstad

Snöfrid Caldeborg, ”Vi kan bli berg I” (frigolit, gips, spackel, tyg):

”I arbetet med ”Vi kan bli berg I” fanns det en text närvarande. En text jag skrev för ett par år sedan. Texten har varit en av delarna i en triptyk tillsammans med ”Vi kan bli berg I” och dess syskon ”Vi kan bli berg II”.
Jag tänkte att jag kunde dela med mej av texten här, som en väg in till skulpturen, för det är så jag har arbetat med mitt projekt Vi kan bli berg.

Man går där. Det är en stor värld, men man är aldrig rädd. Kanske kastar man ändå en blick över axeln ibland. Man går. Sliter harar i stycken, inte för att man är hungrig, inte för att man måste utan för att man kan. Det finns ingenting där att hämta, ingen vill komma nära, ingen vill kura ihop bredvid när det blåser och är kallt.

En dag ledsnar man. Sätter sej ner, precis där man står och man reser sej aldrig igen. Man lämnar sitt rovdjur. Efter några år börjar kroppen glömma bort vilka kroppsdelar som var viktiga, så försvinner huggtänder och ben. Man vittrar sönder. Berget kryper sakta, tar först svanskotan. Fortsätter upp genom ryggraden, en kota i taget.

Oförmögen att resa sej igen, oförmögen att veta var rovdjurets kropp börjar och slutar. En dag har man blivit ett berg. Ett monument över den hårdhet man inte längre behöver.

Jag är född 1988, uppvuxen i Järnäsklubb och numera boende i Göteborg.”

Annons
X
Annons
X
Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

Del 2 av 8

Foto: Malin Hoelstad

Ulla Andersson, ”Rosa stolen” (handbroderi):

”Mitt broderande har pågått en stor del av mitt liv. Min idé är att på ett humoristiskt sätt skildra kvinnors livsvillkor.

Det här verket handlar om jämställdhet. Jag har tittat bakåt på kvinnor som haft betydelse för den jämställdhet vi har idag och några är omnämnda i det här broderiet. I övrigt har jag illustrerat det som är aktuellt just nu, bilderna talar för sig själva.

När jag påbörjar ett broderi tänker jag ”kollage”, från början vet jag inte vad det färdiga resultatet skall bli. I det här fallet började jag med en kvinna som sparkar in rosa stolen i maktens korridorer. Utifrån den bilden byggde jag vidare.

Med rörelser, humor och med en massa garner i sprakande färger får jag fram önskat resultat. Tekniken är min egen. För mig är det viktigt att förmedla ett budskap i bilden.

När jag upptäckte att broderi kan vara så mycket mer än vackra kaffedukar utvecklades min fantasi och kreativiteten fick större utlopp.
Med det här verket hoppas jag bidra till att den aktuella diskussionen om att jämställdhet hålls levande.

Född 1942, bosatt i Stockholm.”

Annons
X
Annons
X
Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

Del 3 av 8

Foto: Malin Hoelstad

Siv Salomonsson ”Gällivare järnvägsstation” (textil applikation):

”Nostalgi och känslan för gamla byggnader gjorde att jag började skapa mina textila alster.

Gällivare järnvägsstation är ett av dessa gamla fina hus, som jag har försökt att bevara för eftervärlden genom mina textila applikationer. Jag använder mig av blandade material, textilfärgade tyger, knappar, pärlor, ja allt som går att göra något av.

Järnvägsstationen var ett av mina givna objekt, jag är född och uppvuxen i Gällivare. Andra förebilder för mina alster är Gällivare kyrka, Fjällnäs Träslott, min hembygd och pågående arbete, Lappkyrkan eller som den kallas ”Ettöreskyrkan”.

År 1964 gick flytten till Småland och Växjö. Upptäckte att även här fanns gamla fina byggnader och slott. Ett av dessa är Teleborgs slott, helt byggt i sten. Staden har förändrats och bebyggelsen breder ut sig. Samma typ av material har kommit till användning även för denna applikation, som för mina övriga alster. Huseby slott och tillhörande stallbyggnader (numera restaurang) har också fått stå modell för mina applikationer.

Jag har grundkurs i teckning, design och illustration samt diverse vävkurser. För övrigt är jag självlärd, med stort behov att skapa, brodera och väva.

Jag är tvilling, född 1936. Började min konstnärliga bana sent i livet, i slutet av 1980-talet.Bor i byn Braås strax utanför Växjö, där min man och jag har en fastighet. Har en egen stuga med ateljé på tomten, där jag fritt kan skapa mina alster.

Man blir aldrig för gammal för att förverkliga sina drömmar.”

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

    Del 4 av 8

    Foto: Malin Hoelstad

    Vinicius dos Santos, ”Juncture” (akvarell på papper):

    ”Jag har en stark dragning till performancekonst och har ur det valt att använda akvarell som uttryckssätt. Jag använder mig själv som subjekt/objekt och illustrerar en 2D-variant av en performance utan början eller slut.”

    Annons
    X
    Annons
    X

    Konsthallchef Mårten Castenfors i närkamp med Therese Olssons maskinstickade tröjor.

    Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

    Del 5 av 8

    Konsthallchef Mårten Castenfors i närkamp med Therese Olssons maskinstickade tröjor. Foto: Malin Hoelstad

    Therese Olsson, ”Svensk titel” (maskinstickning med broderidetaljer):

    ”Vi lever i en tid där jaget får ta större plats. En tid där det blir allt viktigare hur vi framställer oss själva.

    Vi skapar vår identitet med de produkter och märken vi väljer att omge oss med. Vad är det vi har på oss, vad är det vi äter och vad säger det om oss?

    En tid då vår nationalitet blir allt viktigare för vår identitet. Vem är svensk och vad är det vi anser vara svenskt?

    Född 1992, bosatt i Göteborg.”

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

    Del 6 av 8

    Foto: Malin Hoelstad

    Marie Eklund, ”Brallan” (klyvda ben av äppelträ):

    ”Jag började att tälja för ungefär tre år sedan efter att ha tillbringat ett år på Sätergläntan, institutet för slöjd och hantverk

    ”Brallan” damp ner i min hand när vårt stora äppelträd blåste ner i våras. Den är en så kallad övervallning. Det vill säga en läkning hos barken på en trädstam som blivit skadad.

    Enkelt sett är hen en träbit med päronfötter. För mig en oansenlig, känslig och självklar sådan. Brallan är Brallan. Inte svårare än så.

    Annars livnär jag mig på att tälja skedkollektioner till finkrogar lite här och var.Jag är född 1974 och bor i Stockholm och i Tångeråsa.”

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

    Del 7 av 8

    Foto: Malin Hoelstad

    Stina Gunnarsson, ”Hopptornet” (akryl):

    ”En riktigt het sensommardag i Karlskrona fick jag inspirationen till mitt konstverk ”Hopptornet”. På hemväg från vår semester i Blekinge bestämde vi oss spontant för att stanna en dag i Karlskrona, vi såg Marinmuseet, åt glass, hejade på Rosenbom, strosade runt på de breda, tomma gatorna.

    Det var en stilla, lugn och lite loj dag, som om turisterna redan hade lämnat, men Karlskronaborna var kvar någon helt annanstans. Nere vi hamnen tog jag några foton på det gamla hopptornet, som såg lite trött ut i värmen.

    När jag målar brukar jag utgå från ett foto, som helst inte ska vara för bra, men som ändå fångat mitt intresse på något sätt. Efter hand växer bilden fram och blir ofta något annat än vad jag tänkt från början. Det är viktigt att jag inte analyserar för mycket vad jag målar, utan släpper tankar och bara gör. Då landar förhoppningsvis den känsla i bilden som ni som betraktare sen kan se och känna. Det jag vill uppnå med min konst är just det; en ärlig och direkt känsla som beskriver något om vår tillvaro, och att om vara människa.

    Jag bor i Sävedalen utanför Göteborg, och är född 1966. Jag är civilingenjör, men har sedan 90-talet gått ett antal konstutbildningar på min fritid och har sedan några år tillbaka haft flera utställningar. I december 2016 vann jag SVT:s tävling ”Konstnärsdrömmen”, några verk därifrån, och ett som jag valt själv, hänger just nu på Waldemarsudde.”

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

    Del 8 av 8

    Foto: Malin Hoelstad

    Inger Edelfeldt, ”Tonår”, (akryl och fernissat papper på duk):

    ”Jag arbetar gärna med en kombination av målad bakgrund och teckningar som fästs på duken i en lite ”sagosurrealistisk” stil. Den ö och de träd som syns här var från början tänkta som bakgrund till helt andra teckningar – men de teckningarna visade sig inte fungera där.

    Målningen stod ett tag. Senare hittade jag ett gammalt foto av mig som tonåring och tecknade av det. Klänningskonstruktionen la jag nog till för att ge den garderade och inåtvända flickan något slags majestätisk värdighet. Hon visade sig passa precis mot den ödsliga bakgrunden, som dessutom kan anspela på mitt tonåriga intresse för det gotiska.

    Bilden är dock inte bara ödslig: de ”inslagna” dolda formernas utbrytningar i form av kvistar med gyllene löv på är viktiga, förstås. Nytt liv gror i skydd av mörkret.

    Jag är född i Stockholm 1956 och bor fortfarande där, antagligen mer känd som författare, men har alltid varit verksam även med bild.”

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X