Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Per Lindvall: Aktierusningen liknar mest en ”död katts studs”

SSAB-aktien studsade upp på fredagens rapport. Sett över det senaste helåret liknar det dock mest en så kallad ”död katts studs”. Lagerreduceringar gav ett starkt kassaflöde som sänkte den akuta nyemissionsrisken. Men i likhet med sin finsksvenske kusin, rostfrittjätten Outokumpu, råder stark motvind i allt mer politiserad stålbransch där balansräkningarna svajar.

Outokumpus anläggning Degerfors Järnverk. Arkivbild.

Outokumpus anläggning Degerfors Järnverk. Arkivbild. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Aktiekurserna för båda dessa stålbolag har sjunkit ihop som suffléer sedan så kallade superkonjunkturens dagar. SSAB-aktien har backat med 94 procent sedan toppen och Outokumpu med 97 procent. Bolagen är värdemässiga spillror av sina forna jag.

De båda bolagen har dock vandrat lite olika strategiska vägar under de senaste decennierna, men ändå hamnat vid samma värdekollapsade vägända. Den stora frågan är hur och kanske även om de kan ta sig ur detta som sammanhängande enheter.

SSAB har sedan bolagets bildades efter stålkrisen på 70-talet satsat på att bli en nischaktör inom tunn- och grovplåt, i kombination med en effektiv produktion av mer bulkbetonade stålprodukter för den nordiska hemmamarknaden. Det stora steget för bolaget kom med förvärvet av amerikanska Ipsco 2007, där det förvärvade bolagets effektiva anläggningar även skulle skapa möjligheter för tillverkning av bolagets mera högförädlade produkter.

Annons
X

Men en mycket hög köpeskilling och en marknad som inte utvecklats som man tänkt sig förvandlade bolaget från en obelånad kassakossa till en högbelånad verksamhet med mycket skral lönsamhet. så 2014 gick bolaget samman med sin nordiska konkurrent Rautarukki. Samgåendet var en rent defensiv åtgärd, där fokus har varit på att kapa kostnader.

Outokumpus väg har varit krokigare. Från att ha varit ett gruvföretag så har verksamheten renodlats mot rostfritt stål under de senaste decennierna. Målet har varit att bli största producent på den tidigare spretiga europeiska marknaden för rostfritt stål. Under 2001 förvärvades svensk-brittiska Avesta-Sheffield. Och från 2012 kan Outokumpu titulera sig produktionsmässig Europamästare efter köpet av tyska Thüssen-Krupps rostfria verksamhet. Med det köpet följde även produktionsenheter i Amerika och Kina. Lönsamhetsmässigt har det varit en katastrof.

Det kinesiska bolaget såldes under fjärde kvartalet i fjol, där likviden från denna var den faktor som, liksom SSAB:s med lagerredution, var det som plockade bort den akuta nyemissionsrisken.

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men även om de värsta farhågorna, nyemission, inte infriades med boksluten så är det två finansiellt urholkade bolag som gått in i 2016, där de ekonomiska förutsättningarna knappast har förbättrats. SSAB hade vid utgången av 2015 en nettoskuld på 23 miljarder kronor och ett börsvärde efter fredagens uppgång på 10 miljarder kronor. För Outokumpu är motsvarande relation 15 miljarder respektive 8,5 miljarder kronor.

    Att göra en nyemission med dessa värderingar är något som företagsledningar och styrelser i det längsta vill undvika. Problemet är att den underliggande intjäningen är så svag att bäst-före-datum för att plocka in pengar kan ha passerat. De båda bolagens strategier, nischer med högre priser för SSAB, och storleksdominans i Europa för Outokumpu har inte har burit frukt. För SSAB var affärsområdet specialstål det som gick allra sämst under fjärde kvartalet. Att kunderna inom tunga industrier har det tufft, som gruvsektorn, är en förklaring, men det är ändå uppenbart att SSAB:s marknadsposition inte är så stark så att de kan sägas ha nått det eftersträvansvärda prisledarskapet.

    Outokumpus konsolideringsstrategi känner vi igen från den nordiska och inte minst finska pappersindustrin. De har inte varit någon framgång för skogsföretagen och heller inte för Outokumpu.

    Så vare sig SSAB eller Outokumpu känns som några stabila case. Visst skulle det finnas en enorm utväxling om efterfrågan tar fart. Men det känns långt borta. Intressantare är kanske vad de båda bolagens ägare ”of last resort”, finska staten tänker. Stålbranschen har blivit politisk igen, där stora protester mot kinesisk ”dumpning” planeras i Bryssel. Men risken för infighting i de egna leden är mycket stor.

    Annons
    X

    Outokumpus anläggning Degerfors Järnverk. Arkivbild.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X